Sängdumpning, selar och att ta över barnets otrevlighet

[Tetz]

Sen tror jag som med allt annat här har jag upptäckt. Att man växer in i det. Det är jobbigt i början sen blir man mer och mer trygg. Otrevliga saker måste göras ibland. Sen finns ju alltid forumet (hoppas) som kan svara på frågor och dit jag kan återvända för att få råg i ryggen. Härligt eller hur?

Håller helt med! Jag är helt och fast övertygad om tankarna i Barnaboken och det gör mig lättad att ha en filosofi och ett förhållningssätt till barn (och livet för all del). Polletten trillade ner big-time när jag förstod att det var min beskyddarinstinkt som fick mig att inte klara av att låta dottern gråta, oavsett anledningen till att hon lät. Samma pollett börjar trilla ner när det handlar om andra saker, som Nej-reflexen. Där får jag fortfarande vara väldigt uppmärksam på mig själv, men det går ju bättre och bättre.

De timmar jag spenderar varje vecka här på forumet är värda sin vikt i guld. Jag lär mig något nytt från varje tråd jag läser och kunskapen sätter sig djupare i min själ. I love it

Tack Luvisen för beröm

[Luvisen]

Farmor skrev:

- Fast det övergår mitt förstånd hur ett litet barn, med sina begränsade referensramar, kan förstå skillnaden på avvisande uppfostran typ "förvisning á la AW", time out (skämspall/matta) resp skamvrå!!?? Dessa skillnader är väl ändå konstruktioner i den vuxnes huvud?

skamvrå/skamspall/matta etc: där sätts barnet under en viss tid. Punkt. Ett straff som fortgår vare sig barnet förstått eller inte. Den typen av agerande fördömer barnet. Barnet förstår endast en sak: föräldern är arg.

förvisning: används som sista utväg när ord eller hinder inte når fram. En konsekvens. Barnet förvisas då ur gemenskapen. Barnet lämnas INTE åt sitt öde en viss tid. Så fort liten slutat skrika hör förälder sig för om barnet är redo att komma ut och uppföra sig. Forts barnet skrika väntar föräldern tills barnet slutar att skrika även om det bara är för att hämta andan, och upprepar frågan. Upphör skrik hämtas barnet och får vara med i gemenskapen vare sig barnet är trumpet eller inte. That's it. Den typen av agerande fördömer handlingen.

Handlingarna skiljer sig så pass mkt att ja, jag tror att barnet begriper. Alla gånger. Det är enkelt. Även begränsade referensramar kan förstå denna handling lika enkelt som de förstår att lyset tänds om de trycker på en knapp resp släcks.

/Luvisen

[helamig]

Luvisen, jag tänker att det där ger sig. Hon är så liten än. Snart är det kanske dags att "fostra" lite då ska jag tänka på det du skrev

Ja, personlig utveckling är det ju på hög nivå. Tänka, tänka, känna. Vad känns bra, rätt för mig. Hur vill jag ha det, vad är bäst för mitt barn. Där är jag en del. Jag måste också få finnas, må bra. Hitta balansen i allt. Det känns bra, det går framåt hela tiden.

[helamig]

Håller helt med! Jag är helt och fast övertygad om tankarna i Barnaboken och det gör mig lättad att ha en filosofi och ett förhållningssätt till barn (och livet för all del). Polletten trillade ner big-time när jag förstod att det var min beskyddarinstinkt som fick mig att inte klara av att låta dottern gråta, oavsett anledningen till att hon lät. Samma pollett börjar trilla ner när det handlar om andra saker, som Nej-reflexen. Där får jag fortfarande vara väldigt uppmärksam på mig själv, men det går ju bättre och bättre.

De timmar jag spenderar varje vecka här på forumet är värda sin vikt i guld. Jag lär mig något nytt från varje tråd jag läser och kunskapen sätter sig djupare i min själ. I love it hjarta

Ja många timmar man tillbringar här varje vecka. Jag känner mig så mycket tryggare med A.W i ryggen. Hennes filosofi känns helt rätt för mig. [/quote]

[Ewa]

Här har det börjat pratas om väldigt SMÅ barn, barn som inte alls kommit in i trotsen ännu, så jag länkar gärna till en tråd, om jag får:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... f4d6e146b8

En tråd som är både filosofiskt och praktiskt inriktad kring lite större ärtor, där även sängdumpning diskuteras:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... c&start=15

Som nämns i tråden handlar sängdumpning om att ge barnet (eller den vuxne, om så är) en paus i en situation där barnet eller den vuxne själva är oförmögna att bryta en situation. Inget straff så långt ögat når. Utan just en stunds paus, precis som en liten ibland kan få ta sig en liten powernap när livet blir för mycket. Man får sig något trevligt att pyssla med eller smaka på och får sig den paus som man inte ännu vet att ta sig själv när livet blir lite för mycket.

[Sarisparis]

och här kommer ett till inlägg om förvisning.

skillnaden mellan AW's förvisning och diverse skampâlar och annat är för mig milsvidd.
När man som förälder i Barnabokens anda förvisar sitt barn för att dess beteende är oacceptabelt, sâ bryts aldrig kommunikationen. Sâ fort barnet tystnar inbjuder föräldern till fortsatt umgänge. Dialogen pâgâr hela tiden. Barnet förvisas enbart RUMSLIGT. Det är alltsâ inget straff, ingen förnedring, men enbart en enkel och logisk konsekvens som ger alla lite andrum och lâter en ta nya (roligare) tag strax därefter.

Win win helt enkelt

[helamig]

Tack Ewa för fina länkar

[bzzzz]

Har en väldigt livlig flicka, när hon var bebis undrade folk på bussen vad som var fel och nya människor jag har träffat har påpekat att de känner igen mig efter att jag har försökt hållt min flicka lugn på bussen. Jag har använt sele både i vagnen och i stora folkmassor. Av ren och skär omsorg om att hon inte ska ramla ur eller komma bort. Och oftast blir hon lugnare så fort hon får på sig selen. Men när de gällde selen i vagnen så lärde hon sig snabbt hur man vänder sig om och ställer sig upp med selen på. Hur hon nu lyckades med det. Men de resulterade i allfall i att hon inte ramlade. Jag kan säga att jag fått mängder av kommentarer angående selen. Men de är det enda som fungerade för oss. Hon är för gammal för sele vid de här laget.

Började med time out enligt nanny metoden men den fungerar inte på min dotter. Hon bara skrattar. Tycker de är jätteroligt när hon blir jagad och satt på samma ställe igen. De kan hålla på i timmar tills jag hotar med att dra in något som hon ska få göra som hon tycker är roligt. Placera henne i ett rum däremot och hela tiden prata med henne och fråga om hon ska be om ursäkt med jämna mellanrum fungerar mycket bättre. För om jag inte gör detta då infinner sig den där vanmakten och de slutar med att man hotar om diverse saker. Typ slänga alla leksaker eller att turen till badhuset uteblir. Nu händer inte detta ofta utan de är endast vid tillfällen som när hon slåss eller är helt omöjlig. Vilket kanske händer typ 2 gånger i veckan om inte ännu mer sällan. Hon är aktiv men hon är aldrig omöjlig eller elak. Och jag tänker inte bestraffa att hon är aktiv.

[Luvisen]

Bzzz:

Hon är aktiv men hon är aldrig omöjlig eller elak. Och jag tänker inte bestraffa att hon är aktiv.

Nä, varför skulle du göra det Vi vill ju ha älsklingarna fria och aktiva. Bra för kropp och själ, även när man är stor

Placera henne i ett rum däremot och hela tiden prata med henne och fråga om hon ska be om ursäkt med jämna mellanrum fungerar mycket bättre.

Jag studsar lite på det där med att be om ursäkt. Tanken är att stå utanför och invänta tystnad (om än så liten) och då genast öppna dörren och fråga "Vill du komma nu?" men vänlig röst. Inget annat. Så fort barnet besvarar frågan genom att fortsätta vara tyst då är det bara att knata in med glad min , pussa den lilla och glatt fortsätta med det man gjorde innan barnet gjorde det som barnet inte fick göra, vad det nu var.

Varför ska då det lilla livet inte be om ursäkt? Jo, därför att barnet vet inte spelreglerna, därför frågar barnet i handling (sprakar tex eller vad det nu är) och ska få det glasklara svaret i handling. Sparkar du så får du vara själv. Sparkar du inte, får du jättegärna vara med!

Att avkräva ursäkt är för mig som att barnet visste spelreglerna och gjorde det där dumma ändå. Och för att man var dum ska man be om förlåtelse... Hua. Barnet är inte dumt. Det var handlingen som var dum. Och det kan inte vara möjligt att barnet vet vad som gäller, barnet är för litet för det. Och fråga i handling måste man när man är liten och inte kan ingå ingående diskussioner om normer. Sparken var bara en fråga och svaret är bara: nej man får inte sparka, i handling. Inget mer. Inget som kan hinta till att liten är dum för då blir det barnet som är fel vilket barnet inte kan ändra .

" I am what I am", Pop Eye.

Kanske drog för stora växlar men jag tycker det är viktigt att handligen blir lika tydlig som det är att ljuset går på när man trycker på lampknappen...

Goa hälsn/Luvisen