Barn och självkänsla

[mariemamman]

Jag har lärt mig att när barnet ropar på mig för att barnet har klättrat högt/cyklat fort/dansat fint osv. så säger jag istället "Jag ser dig" Det bygger självkänsla tror jag. Givetvis är det bra att beskriva för barnet med olika ord det den har gjort. "Tack för att du hjälpte mig." "Nu var du hjälpsam med lillasyster."

Istället för "Vad duktig du är som har städat ditt rum." så säger man kanske "Vad fint du har städat ditt rum."

Eller vad tror ni?

Mariemamman

[eefwah]

Jag har lärt mig att när barnet ropar på mig för att barnet har klättrat högt/cyklat fort/dansat fint osv. så säger jag istället "Jag ser dig" Det bygger självkänsla tror jag. Givetvis är det bra att beskriva för barnet med olika ord det den har gjort. "Tack för att du hjälpte mig." "Nu var du hjälpsam med lillasyster."

Istället för "Vad duktig du är som har städat ditt rum." så säger man kanske "Vad fint du har städat ditt rum."

Eller vad tror ni?

Mariemamman

hej! jag måste säga att jag inte fattar det här. varför får man inte använda ordet "duktig"? varför går alla så igång på just det ordet? skulle självkänsla kunna byggas bara för att man utesluter ett ord eller formulerar sig på ett annat sätt? nix, det går jag inte på. förklara gärna, för jag vill verkligen förstå.

cil! kul att du håller med och utvecklar. måste fråga - du skriver att man kan träna upp sin självkänsla. det trodde inte jag men är beredd att omvärdera. jag kan tänka mig att det är därför som många tex går i kloster under en period, kanske tom därför munkar och nunnor går i kloster . om den går att träna upp måste den ju också gå att förlora tänker jag. och det är här det blir knepigt, för jag kan inte tänka mig att jag skulle kunna förlora min. den är ju så mycket jag. den har ju aldrig vikit även om jag har mått riktigt dåligt under perioder av först och främst min ungdom. hur skulle det gå till, undrar jag.

ville lägga till också, till mitt förra inlägg, att ensamleken är ju också den, precis som den tomma tiden, en fenomenal möjlighet för det lilla barnet att lära känna sig själv, lära sig vara med sig själv, skapa sin självkänsla.

kram

ewa

[mariemamman]

Använder man beröm och ordet duktig mycket för saker man gör så kopplar barn (och många gånger vuxna oxå) det till att vara värd något = självkänsla. Jag är duktig/snygg/snabb/stark alltså älskar ni mig/uppskattar ni mig osv. Istället bör det vara: Jag är och därför älskar ni mig. Det är det jag menar med uttrycket "Jag ser dig". Många gånger är det bara det som barnet faktiskt behöver. Jag syns, jag finns, jag hör ihop med er, du har koll på mig, jag är din mm. Givetvis är det viktigt att uppmuntra på olika sätt, bla för barn som är små fegisar som min 6-åring. Hon behöver höra att hon är modig och klarar av saker. Det har hon behövt hela tiden.

Mariemamman

[eefwah]

Använder man beröm och ordet duktig mycket för saker man gör så kopplar barn (och många gånger vuxna oxå) det till att vara värd något = självkänsla. Jag är duktig/snygg/snabb/stark alltså älskar ni mig/uppskattar ni mig osv. Istället bör det vara: Jag är och därför älskar ni mig. Det är det jag menar med uttrycket "Jag ser dig". Många gånger är det bara det som barnet faktiskt behöver. Jag syns, jag finns, jag hör ihop med er, du har koll på mig, jag är din mm. Givetvis är det viktigt att uppmuntra på olika sätt, bla för barn som är små fegisar som min 6-åring. Hon behöver höra att hon är modig och klarar av saker. Det har hon behövt hela tiden.

Mariemamman

hej igen mariemamman! jag tror jag förstår vad du menar, men det du kallar självkänsla kallar jag självförtroende. som jag skrev några inlägg längre upp så skiljer jag mellan dem och tänker att självförtroende har med sånt man gör att göra medan självkänslan har med vem man är att göra.

jag menar alltså att om man talar om att nån är duktig eller bra eller liknande så bygger man självförtroendet medan jag tror att självkänslan bygger man genom att lära känna sig själv och genom att tillbringa tid tillsammans med bara sig själv. genom att göra saker ökar man sitt självförtroende och genom att bara vara ökar man sin självkänsla. den senare tror jag ingen kan styra utifrån, inte med ord iaf, utan genom att ha så god självkänsla själv, att man lämnar utrymme för andras egen tid, stora som små. anna wahlgren betonar "ensamleken" och "den tomma tiden". nu vet inte jag riktigt vilken anledningen till detta är , men för mig så betyder det att hon värnar om självkänslan, för dess fortsatta väl och ve. men det är alltså min egen tolkning.

missförstå mig rätt - jag tycker visst att semantiken är viktig, men det viktigaste är ändå den bakomliggande intentionen. för mig blir det helt upp och ner att säga "jag ser dig", när jag bara kan möta mitt barns blick och dela en sekund av samförstånd. och man är givetvis inte "duktig" för allt man gör; tex tycker jag att jag är duktig när jag städar, men inte alls när jag går på toaletten. ungefär så använder jag, och inte, ordet duktig för mig själv och min omgivning.

jag tror liksom att själva självkänslan gör att man skiljer mellan sak och person och inte blandar ihop sitt eget värde med vad man presterar. om man inte är "naturlig" med vad man säger så tror jag att effekten kan bli den rakt motsatta.

kram

ewa