Äntligen!

[helamig]

Måste få berätta för jag är så glad. Min dotter ålar korsvis. Inte precis varje gång men då och då och kanske mer och mer (hoppas) Kanske går det snabbast för hon har fått upp en sån väldig fart

Från början tog hon sig fram med höger ben enbart. Även fjärilssim. Har hållit på med det länge,länge. Två månader? Nu är hon åtta månader. Vi har visat hur hon ska göra, hållit upp höger ben och försökt stimulera henne att använda vänster. Tom bundit fast ett gosedjur runt höger ben för att hindra. Strumpor och raggisar såklart men hon har bara fortsatt med höger.. Fast hon var ju såklart tvungen att använda och öva vänster en del. Mer vänster knä än fot. Sen visste jag inte mer vad jag skulle göra. Jag bad till gud

Jag vet hur viktigt det är med korsvis ålning. Jag har själv hasat fram på rumpan och har dålig koordination så jag ville verkligen ge min dotter detta.

Hon har tom börjat resa sig upp mot allting och ställer sig i startläge för kryp. Kanske förstod hon att hon måste få till korsvis ålning för att få till krypet. Benen hängde inte riktigt med. Iaf inte vänster, hamnade under och bakom, hon fick inte riktigt med det benet.

Ville skriva en liten uppmuntran för er som kämpar med det här. Golv utan mattor är bäst. Helt plötsligt kan dom få till det. Jag är så glad. Hejaheja

[Luvisen]

/Luvisen

[Hege]

Hurra! Hurra! Hurra!

(Det är 17. maj i dag, så jag hurrar lite extra....)

Men detta är jättebra, och viktigt! Hjärnhalvorna samarbetar hela livet, och ju mer korsvis ålning och krypning, ju bättre kommer de att kunna samarbeta. Hjärnhalvorna styr var sin halvsida av kroppen, och ett inte optimalt samarbeta dom i mellan, ger inte optimal styrning över kroppen. Tänk allt vi har två av, som ska jobba i hop, ögon, armar, ben, öron... Perfekt samspel är viktig om man ska kunna SE pefekt, annars får hjärnan hålla på att korrigera synen hela tiden. Och det tar kraft från andra uppgifter.

Kom nu i håg att din lilla ål nu kommer vilja börja krypa.

Ål-perioden är kort.

Snart kommer kryp-perioden. Då blir det inget mer ål.

Nu måste DU ta ledningen över hur mycket som ska ålas.

Uppmuntra till ålning hela dagen. Sätt dig i andra ändan av rummet, och kalla din bebis till dig. Gör detta OFTA. Belöna med beröm och kram och kos. VARJE meter är viktig.

Och tro mig, den ål-insatsen du gör nu, det arbetet du lägger ner nu, det kommer du att spara på mindre läx-läsningshjälp om några år.

Ålning och krypning ger smartare barn. Därför att deras hjärnor får extra utvecklingshjälp.

[helamig]

Hej och tack!!

Jag tänker på mig själv det där du säger med ögonen och intryck och då kan hjärnan göra annat än att korrigera synen.

Jag är/har varit utbränd. Har känt mycket att det lätt blir för mycket intryck och ljud. Som om hjärnan registrerar allt. Jag blir så trött. Har känt det som om det är nån överhettning i hjärnan. Kan det ha med icke korsvis ålning att göra? Funderar..

[Hege]

Hej

Här kan jag bara svara generellt...

Om de två hjärnhalvorna inte fungerar i perfekt samspel, då fungerar inte de två ögonen och de två öronen heller i perfekt samspel.

Två ögon som inte samarbetar perfekt, kan inte skicka helt optimala och perfekta synintryck till hjärnan. Det vill säga, det kan de, från var sitt öga, men de två hjärnhalvorna som ska lägga dessa två synintryck på varann, och därigenom skapa en perfekt bild, kan inte göra det. Det blir som om man lägga två identiska overhead-ark på varann, fast med några millimeters slarv. Ser du för dig bilden då?

Detta kan hjärnan "justera" själv, eller släcka ner ett av synintrycken, så det blir en brukande bild ändå. Men det tar kraft från hjärnan att hela tiden göra detta. Hjärnan blir trött, och det blir mindre kraft över till andra uppgifter.

Har man då problem med sin hörsel också, så blir det samma sak. Hjärnan får parera ljud, justera och kompensera. Mycket kraft går åt till det , och ännu mindre blir kvar till andra uppgifter.

Man kan ha störningar i det taktila också, det är inte alls ovanligt om man först har störningar i sinnesintrycken. Då är hudens signaler till hjärnan också störda, och man kan reagera onormalt på stimuli på huden. Över- eller underkänslighet för beröring, smärta och/eller temperatur.

Vissa tillfällen får hjärnan nog, och det kan resultera i "överupphettning", för att man inte klarar av mer sinnesintryck. det blir helt enkelt för mycket ljud eller annat. Inte sällan utartar detta sig som raseriutbrott. Eller kollaps.

Jag själv har mer eller mindre av allt detta, och har nu fått lära mig att sätta gränser när jag känner att det blir för mycket. Hörselskydd, inlagda pauser och förståelsefull familj är några av de sakerna jag tar till hjälp när det blir för illa.

Ålning och krypning är naturens eget recept på hur hjärnan ska utvecklas neurologisk. Det saboterar vi så gott vi kan med ryggläge och gåstolar och barn som blir körda i vagnar tills de börjar skolan.

Hoppas du får fart på ålningen där hemma. För allt det jag har beskrivit ovan, är hur bebisar upplever världen innan de börjar åla och krypa. De ser dubbelt och hör fyrdubbelt. Först vid ett års ålder kan de börja sortera ljud, och stänga ute ljud. Annars hör de allt like mycket. De ser inte som vi vuxna gör heller det kommer du märka när krypandet kommer igång. Det kommer bli lite krypande in i väggar och möbler i början. Men hjärnhalvorna får jobbat och samkörd sig, så det blir bättre.

[helamig]

Tack för fint svar. Inte alltid lätt att leva när det är så som du beskriver. Jag känner igen både raseri och kollaps. Har ofta känslan av att det är för mycket. Jag har fått lära mig hur jag ska hantera olika svårigheter jag har.

Min dotter är helt vild här hemma. Är på golvet väldigt mycket och "hoppar" ibland nästan fram, hon är så snabb. Krypet kommer nog alldeles strax. I början bumpade hon i väldigt mycket men verkar ha fått rätt bra kläm.

Ibland är det som om hon glömmer av sig men den mesta tiden ålar hon faktiskt korsvis Det verkar vara enklaste och snabbaste sättet att ta sig fram