Hej, jag vet att man inte ska starta en ny tråd om man har en gammal, men hur ska jag få alla SHN-föräldrar att svara på min specifika fråga annars?
Jag känner inte att jag behöver förklara bakgrunden till mitt genomförande i denna tråd mer än att min son snart är 1 år gammal, vi kurade första gången när han var 7 månader och har sedan tappat greppet TVÅ gånger i samband med att han varit riktigt hängig/sjuk i längre perioder. Detta har gjort att vi har fått kämpa hårt för att komma in i SHN-rutinerna igen och gått på knäna emellanåt men är nu i fas igen.
Nu är han dock på väg att bli sjuk igen och därför vill jag höra lite mer exakt hur ni andra går till väga när era barn mår dåligt på nätterna och inte "svarar" på verktygen som de brukar? Jag känner inte att jag hittat någon lathund för detta mer än att man inte ska ta upp sitt barn från sängen mer än vid resa till akuten...
Men även om jag försöker trösta på plats i sängen, byta blöja eller ge alvedon så känner jag maktlöshet när han inte kommer till ro på flera timmar under dessa nätter. Jag ramsar och han kan lugna sig men börjar om efter ca 10 minuter och detta kan pågå under flera timmar och ibland är han riktigt ledsen. Om jag då går in och solfjädrar så blir han omedelbart lugn men så fort jag släpper taget och ramsar ut så blir han förtvivlad. Detta känns oerhört jobbigt när han har haft hög feber, förkylningar eller magsjukor osv och då har det slutat med att jag solfjädrat honom till sömns. Men då är det lätt att komma ur fas (släpper väl in vargarna) men berätta nu, hur gör ni andra när era barn är sjuka, ledsna och helst vill somna i er famn? Eller vad säger du Anna? Är jag helt enkelt för blödig?
Blir jättetacksam för svar. Kram på er! :thumbsup:
Hur gör ni SHN:are när era barn är sjuka?
Hur gör ni SHN:are när era barn är sjuka?
Mamma till Dexter född i maj 2009
Hej!
Har du kollat på tråden som Denton postade? Du kan söka fram den genom att söka på "författare". Där hittade jag en massa goa detaljerade beskrivningar om hur man gör med sjuk älskling...
/Luvisen
Har du kollat på tråden som Denton postade? Du kan söka fram den genom att söka på "författare". Där hittade jag en massa goa detaljerade beskrivningar om hur man gör med sjuk älskling...
/LuvisenBebispojken född 22 april 2009
Maratonkurning 26 dec 2009 - 12 feb 2010
Petite Soeur född 8 mars 2012
SM rookie
Maratonkurning 26 dec 2009 - 12 feb 2010
Petite Soeur född 8 mars 2012
SM rookie
Tack för tipset! Jag känner verkligen igen mig hos Denton och har också sovit på golvet inne hos sonen för att hålla koll på hög feber, andning o kräkningar osv, och börjat överarbeta verktygen och mammahjärtat har blödit. Och jag antar att jag inte är ensam om detta och därför är alla erfarenheter i dessa fall välkomna. För det känns ju som att man kan få vara lite mera frikostig med verktygen som Anna09 sa (tror jag) när de mår som sämst men samtidigt gäller det att snabbt hitta tillbaka till ordningen och där är det lätt att "baka in sig" i dubbeltydiga signaler eftersom att ordningen är bruten så att säga. Tipsen du rekommenderade är jättebra men kanske finns det ännu fler?
Mamma till Dexter född i maj 2009
-
TorpSara
Hur har ni gjort då?
Såhär har det varit för oss: Edvard har haft otroligt många öroninflammationer med snabbt stigande feber (han ligger sällan under 40 grader). Då är han varit totalt otröstlig, bokstavligen. Vi har tokdoserat febernedsättande (full dos både Ipren/Alvedon) och sedan väntat med honom i knät på en pall vid han säng. Det har verkligen varit för vår skull, för det har inte hjälpt det minsta. Otröstlig har han varit likförbaskat. När väl febern har gett sig har han kunnat sova vidare.
Vad jag har lärt mig med tiden är att han inte mår bättre någon annanstans än i sin säng. Däremot kan det vara skönt med diskret sällskap, vatten, baddning av pannan etc. Men att komma till vår säng, vara i famnen eller komma upp: Ja, det kanske får oss att hoppas att det ska hjälpa, men det har faktiskt inte gjort någon skillnad alls.
Vi har aldrig haft bekymmer med nattsömnen, inte heller efter sjukdom, så där får jag passa. Jag vet att vissa små gillar det där lilla extra pysslet och frågar rätt intensivt efter det när det frisknats till.
Såhär har det varit för oss: Edvard har haft otroligt många öroninflammationer med snabbt stigande feber (han ligger sällan under 40 grader). Då är han varit totalt otröstlig, bokstavligen. Vi har tokdoserat febernedsättande (full dos både Ipren/Alvedon) och sedan väntat med honom i knät på en pall vid han säng. Det har verkligen varit för vår skull, för det har inte hjälpt det minsta. Otröstlig har han varit likförbaskat. När väl febern har gett sig har han kunnat sova vidare.
Vad jag har lärt mig med tiden är att han inte mår bättre någon annanstans än i sin säng. Däremot kan det vara skönt med diskret sällskap, vatten, baddning av pannan etc. Men att komma till vår säng, vara i famnen eller komma upp: Ja, det kanske får oss att hoppas att det ska hjälpa, men det har faktiskt inte gjort någon skillnad alls.
Vi har aldrig haft bekymmer med nattsömnen, inte heller efter sjukdom, så där får jag passa. Jag vet att vissa små gillar det där lilla extra pysslet och frågar rätt intensivt efter det när det frisknats till.
Hej! Vår dotter har också varit ett öronbarn... när barnen är sjuka - ja då tycker jag man får känna efter själv vad som passar i ens egen familj. I vissa fall har vi fortsatt som vanligt men gett ipren innan läggdags - hon har sovit oroligt, men sovit. I andra fall har vi tagit upp henne eller tom tagit henne till vår säng. Som TorpSara skriver har det varit mest för vår skull - för hon har inte sovit bra där. Jag tycker man kan bryta rutinerna vid sjukdom, men vill man behålla resultatet är det viktigt att backa så fort liten blir friskare och då får man räkna med en del ifrågasättande. så gör vi iaf 
Iris 080308 kurad i augusti 08 Nils 100319 SM från början, finslipningskur juli 10