Lillfis är här-SM från start-lite hjälp tack!

[Pepparkakan]

Här igen med en fråga:

börjar bli lite kyligt här nu. Lilleman sover ute mest hela dagen. Funderar på det där med åkpåse. Hur gör ni andra? var ju lätt med stora, då hade jag en voksipåse=bästa "täcket" att sova i, blir alltid lagomvarmt.

men nu, när lillman sover på mage. Det blir ju så knöligt. Eller hur? Samtidigt som det är skönast med så lite kläder på som möjligt. De kan ju knappt röra sig annars.

När det är dags för sittvagn. hur gör ni då? Lär dem sova på rygg?

[Kalaskakan]

Hej Peppar!

Personligen har jag ingen erfarenhet och därmed ingen lösning men AW skrev klokt i en annan tråd; förvisso gällde frågan overall men tipset är:

"Bökiga overaller är inte skönt för magsovare ute. Att tänka om kan hjälpa. Hur skulle du själv vilja sova ute på en parkbänk i kylan? Med något varmt under, säkert, och något varmt över, men kanske inte i termobyxor och vadderad täckjacka? Torra, tunna kläder i lager på lager, kanske?

[chokladkaninen]

Hej Peppar!

Vi har inte heller utvecklat nån riktigt bra taktik för det där - det har liksom "bara blivit" att långa luren sovs av båda barnen samtidigt i sängarna inomhus medan kortlurar à 20 el 45 min sovs av Bebbo på rygg i vagnen. Då har han på sig det han har lekt/ska leka i, just nu överdragsbyxor, väst, vindjacka och mössa (det är kallt här med! ) och så brukar vi ha en extra fleecefilt under vagnen att lägga över honom när han har somnat ifall det känns extra kallt eller blåsigt.

Det funkar rätt bra så - det blir liksom bara en paus i det vi ändå höll på med, t ex lekte i lekparken. Ibland passar Storasyster och jag på att uträtta något ärende medan Bebbo ändå sover i vagnen, så han slipper "slösa" sin vakentid på att sitta i vagnen utan får vara nere på marken och göra det mesta av den, så att säga.

[Pepparkakan]

Det blir mer och mer sporadiskt mellan inläggen och det är väl ett gott tecken .

Är dock rätt så trasig. Bråkigt här hemma och det mesta är nog mitt fel. Är så trött så trött. Min brist på tålamod därav. Snutig och otrevlig röst. Hemskt. Jag som älskar mina barn.

Oro över yngstes njurbesvär.Undersökningar som radas upp. Store pojken min , mitt i trotsen, vilsen, famlar och nu utan sin trygga mamma att visa vägen. Jag som alltid kunnat, behärskning, pakta med barnet, spela apa osv. Orkar inte nu.
Barn gör ju som vi gör. Om mina gör som jag blir de ensamma

Förövrigt kryper lilleman sedan ett par veckor. är nöjd, mår bra, äter bra sover sina lurar, ibland uppvak eller vakna för tidigt men det är ju inte hela världen om man faktiskt sover 12 h natt jämt ( om inte storebror får frispel kl 05 på morgonen), vinkar, vänder sig ( idag )

Gläds åt detta, myser i min famn en stund, jag snusar på mjuka huvudet, han vänder upp blicken som för att säga " min mamma, bli hel igen"

[TorsMamma]

Stackare, skickar lite styrka och kramar till dig. Klappar, kramar om och hoppas det blir bättre..... SNART för alla eran skull.

[Pepparkakan]

hej igen..länge sedan

Vi har det bra här nu. Rutiner som sitter. Glada nöjda barn och glada föräldrar. Dippen jag beskrev i förra inlägget blev kort tack vare min underbara make. har börjat jobba en dag i veckan och det är ju rena semester

Praktbebisen är ju snart inte bebis längre, börjar gå så smått.

Äter, sover skrattar.. TACK ANNA!

[Kalaskakan]

Peppar!!

Vad roligt att läsa, vad glad jag blir Jag missade tyvärr ditt förra inlägg, ugh det lät ju'nte alls roligt då. Gott att maken är prima vara!

Hur som, ville bara tala om att det är ljuvliga rader. Visst är allt lättare nu, när det såg så tungt ut när det begav sig i början?

KRAM !!

[Pepparkakan]

Ok nu behöver jag lite hjälp igen . Jag började jobba för 4 v sedan. Jättekul tycker jag.maken är föräldraarbetande nu. Lillkillen har sedan 2 mån ålder nästan aldrig gnällt MEN NU????? Vad händer vid ett år eller för all del 13 mån? Hjälp säger jag . Senaste 3 läggningarna har varit vidriga. I kväll skrek han otröstligt i 1 Tim och 10 min. Har aldrig protesterat någonsin vid läggning. Jättetrött är han . Ramsa har vi gjort sedan alltid men nu börjar han skrika så fort han hör första ordet!

Är det vanligt med lite strul helt plötsligt. Vid denna ålder? Jag är så ovan att hörA honom skrika att jag har svårt att avgöra om han är ledsen eller arg

ok hansover väl middag lite i överkant menså har han alltid varit en tröttis.kanske där skon klämmer ändå;)

[blivandemamma]

Hej Pepparkakan!

Vad ser du själv för koppling mellan barnets mående och att du har börjat jobba? Eftersom du själv tar upp det menar jag?!

Tänk dig själv att allt har varit likadant i barnets lilla liv. Helt plötsligt börjar mamma jobba. Jag tycker det hade varit konstigt om inte liten reagerat! Det är ju ett barn vi pratar om, som känner av förändringar och ifrågasätter nya ordningar. Det skall vi vara glada för

Det är helt underbart för det lilla barnet att få dela sina dagar med kära pappan Men det är en förändring i barnets liv. Och därför frågar barnet. Lugnt tryggt kommer barnet få veta att det här är den nya ordningen, han kommer sluta att fråga. Bekräfta att det är lugnt och tryggt för honom fortfarande. Så kommer han också att vänja sig vid det härliga livet med pappa

Kram, Anna