Nu tänkte jag berätta hur det gick till när Skruttan kom till världen.
Jag vaknade på morgonen vid sex och kände att jag hade sammandragningar, men det har jag ju haft sen vecka 17 eller nåt, så det var inget konstigt med det. De var hur som helst väldigt regelbundna men även det hade de varit sista vecka eller så. Jag gick upp och fixade välling till Gossen, och frukost till mannen. När jag sen satte mig i soffan för att vänta på mina pijkar kände jag att sammandragningarna nog ändå liknande värkar en liten aning. Jag kollade hur tätt de kom och det var sex mionuter mellan varje.
Mannen kom upp och jag berättade läget, men sa att åk du och jobba- det blir kanske barn i morgon eller till helgen.
Gossen ensamlekte och jag bestämde mig för att det var dags att plocka fram och sortera bebiskläderna. Sen kom jag på att det kanske skulle vara fräscht att städa lite eftersom vi skulle få besök.
Värkarna fortsatte vara regelbundna men de gjorde såpass lite ont så jag glömde bort att klocka dem. Jag bestämde att en pulkatur med gossen skulle vara bra att ta på förmiddagen om värkarna skulle bli värre under dagen. Så vi var ute i en halvtimma, och där ute träffade vi en kompis som följde med hem.
Hon hjälpte till att klocka värkarna och sa när det var tre- fyra minuter mellan att du borde nog ringa mannen. Jag gjorde det och han kom hem ganska snabbt, då hade vi även ringt till förlossningen, packat förlossningsväska pch ringt barnvakten. Nu var det mellan två och tre minuter mellan värkarna och visst gjorde det ont, men med rätt andning och lite gung så var det hur lugnt som helst. Mitt och väninnans barn roade mig dessutom under tiden, så många värkar blev avbrutna av att jag skrattade åt barnen. Det hela var väldigt mysigt, men lätt kaotiskt och hysteriskt fnittrigt.
Nåja, väl uppe på förlossningen kände jag att "jo, men det här är ju faktiskt på riktigt" Men humöret var fortfarande på topp och livet var härligt. Jag bad barnmorskan undersöka mig innan de gjorde CTG. Jag tror det kan vara nära sa jag. Hon gjorde som jag önskade, och visst var det nära. Det var bara till att börja krysta, och tio minuter senare kom hon ut.
Jättehärligt med en snabb förlossning, men lite svårt att fatta vad den där bebisen som låg på bröstet kom ifrån.
. 
Sköt om er allihopa och njut av nykomlingen. 