Redan som 2,5 åring skrev min dotter sitt första ord som inte var inlärt via ordbilder. Vilket var sin bästa kompis namn. Redan innan hon var två år skrev hon bokstaven A. Och när hon var elva månader kände hon igen sina första bokstäver. Men sedan dess har hon inte skrivit mer utan lagt de åt sidan. Under en tid skrek hon rakt ut om jag tog fram spel med ordbilder eller tog fram de få ordbilder som vi arbetat med. Men de få gånger hon ville ta fram spelen, ett har jag gjort själv med bekana ord för just min dotter, så kunde hon i stort sätt alla ordbilder i spelen. Kanske därav att hon skrek rakt ut när jag tog fram spelen. Därför la jag allt på hyllan och tog inte fram spelen på länge och har inte gjort ännu. Däremot har de fortsatt att arbeta på dagis men där arbetar de mer med ljudning och den metoden. Men så i helgen har hon skrivit och skrivit. Hon har till och med lyckats få till en menining. Hon har skrivit En blomma, dock med tre O och ett M men en då. Sen har hon skrivit en annan kompis namn samt mormor. Och av någon konstig anledning telenor. Antagligen för att de var på reklamen. Hon kanske har knäckt koden i helgen. Hoppas att de fortsätter denna gång. Det är väl mer troligt att hon är mer mogen nu vid nyss fyllda 4 än vid 2,5 år.
Jag följer inte direkt någon metod utan blandar hej vilt med både ordbilder och ljudning. De verkar fungera alldeles utmärkt. Körde mer med ordbilder när hon var liten men har allt mer gått över till att ljuda ord hon ser på stan och så. Folk måste ju tro att man blivit galen när man står och ljudar igenom orden jättetydligt för sitt barn.
Är väldigt intresserad av IAHP, tror att min kusins mamma arbetade med något liknande när han var liten. Men de var längesedan så dekanske var nåt som liknar men de gick i allafall ut på att använda sig av olika övningar för kroppen där missade steg skulle tas igen. Vet inte så ingående då jag var liten då.
Min 4 åring har knäckt koden
-
annawahlgren
- Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
- Inlägg: 15366
- Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
- Ort: Gastsjön
Jag ser att du inte har fått något svar, men å andra sidan ställde du ju ingen direkt fråga.
Det verkar inte som om du oroar dig - eller
Det gör de. "What a man can be, he must be" sade Maslow så sant - "Det en människa kan bli, det måste hon bli."
Hemligheten är "bara" att ge de små barnen förutsättningarna - och sedan stå tillbaka och se vad barnet gör med dessa förutsättningar.
Det är en konst också att låta små barn vara i fred
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
Jag blev helt förskräck när jag så datumet på bzzzz inlägg! Jag har inte sett det, och jag blir skräckslagen när börjar undra över hur det har gått till. Jag är ju inne här varje dag! Alzheimers? Redan??
Iallafall, jag hoppas du är kvar, och ser detta.
Utveckling vill framåt, även om det ligger hinder i vägen. Så är det, turligt nog, annars låg vi risigt till allihopa.
Jag har skrivit på min blogg om läsning, och hur läsning är avkodning av skrivet språk.
Lyssning är avkoding av talat språk.
Stora likheter här, med andra ord.
Att barn kan höra och förstå det talta ordet glasögon, är för att de jämt och ständigt hör ordet glasögon, i sammanhang med de fysiska glasögonen.
"Var är mina glaäögon?" "Har du sett mina glasögon?" "DÄR är mina glasögon!" "Vad smutsiga mina glasögon har blivit!" "Inte röra mina glasögon".
Utsätts man för det talta ordet glasögon, samtidigt som man ser glasögonen, så fattar man ju sammanhängen. Och små barn fattar denna sammanhängen snabbare än vi tror.
Det skrivna ordet glasögon utsätts inte barnen för på samma sätt. De kanske hinner bli 9 år innan de måste avkoda glasögon. Det är ju inte precis det första ordet man lär sig läsa.
Men hade man hatt stora skyltar hemma med ordet glasögon på, då hade barnet lärt sig avkoda det skriva ordet lika lätt som som det lär sig avkoda det talta ordet glasögon.
Faktisk lättare, när man tänker efter. Skylten med glasögon ser likadan ut hela tiden, men vårt tonläge när vi talar om glasögonen är olika allt efter som vi irriterad leter efter dem, eller med lättnad hittar dem.
Storleken på bokstäver spelar in, för barn synutveckling är inte färdig vid två års ålder.
Men några barn kan ha kommit längre i sin synutveckling, och kan se bokstäver bättre än andra barn. Läs i min blogg om just detta. Finns under krypning.
Din dotter kan vara en av dem. Hon har snappat upp detta med bokstäver och läsning, för som jag inledde; utveckling vill framåt.
Ge henne ord, se till att boksävernas storlek är så hon kan se dem. Berätta vad som står. Ljud inte, men berätta vad det står. Hon avfotograferar, och det är ett bättre sätt att lära sig läsa.
Och rapportera hur det går! Jag är nyfiken, och lovar att upptäcka ditt nästa inlägg...
Iallafall, jag hoppas du är kvar, och ser detta.
Utveckling vill framåt, även om det ligger hinder i vägen. Så är det, turligt nog, annars låg vi risigt till allihopa.
Jag har skrivit på min blogg om läsning, och hur läsning är avkodning av skrivet språk.
Lyssning är avkoding av talat språk.
Stora likheter här, med andra ord.
Att barn kan höra och förstå det talta ordet glasögon, är för att de jämt och ständigt hör ordet glasögon, i sammanhang med de fysiska glasögonen.
"Var är mina glaäögon?" "Har du sett mina glasögon?" "DÄR är mina glasögon!" "Vad smutsiga mina glasögon har blivit!" "Inte röra mina glasögon".
Utsätts man för det talta ordet glasögon, samtidigt som man ser glasögonen, så fattar man ju sammanhängen. Och små barn fattar denna sammanhängen snabbare än vi tror.
Det skrivna ordet glasögon utsätts inte barnen för på samma sätt. De kanske hinner bli 9 år innan de måste avkoda glasögon. Det är ju inte precis det första ordet man lär sig läsa.
Men hade man hatt stora skyltar hemma med ordet glasögon på, då hade barnet lärt sig avkoda det skriva ordet lika lätt som som det lär sig avkoda det talta ordet glasögon.
Faktisk lättare, när man tänker efter. Skylten med glasögon ser likadan ut hela tiden, men vårt tonläge när vi talar om glasögonen är olika allt efter som vi irriterad leter efter dem, eller med lättnad hittar dem.
Storleken på bokstäver spelar in, för barn synutveckling är inte färdig vid två års ålder.
Men några barn kan ha kommit längre i sin synutveckling, och kan se bokstäver bättre än andra barn. Läs i min blogg om just detta. Finns under krypning.
Din dotter kan vara en av dem. Hon har snappat upp detta med bokstäver och läsning, för som jag inledde; utveckling vill framåt.
Ge henne ord, se till att boksävernas storlek är så hon kan se dem. Berätta vad som står. Ljud inte, men berätta vad det står. Hon avfotograferar, och det är ett bättre sätt att lära sig läsa.
Och rapportera hur det går! Jag är nyfiken, och lovar att upptäcka ditt nästa inlägg...
Tack för svaret
Tack för svaret från er båda, ja visst är de farligt med att stimulera barnen för mycket. Mycket därför har jag satt högst en aktivitet i veckan utöver den stund hon är på dagis, hon är där 15 timmar bara. I övrigt är vi ute mycket i skogen och i lekparker och på badhus. Är uppvuxen med att man är ute mycket och de vill jag föra över till min dotter som älskar att vara ute och få utlopp för all energi. Hon läser inte mycket just nu men ibland läser hon nya ord utan att de är något ord som jag lärt henne. Men jag läser mycket för henne och pekar på en del ord då och då, så man vet ju inte vad hon snappar upp då. Just nu avvaktar jag och väntar på att hon ska bli intresserad igen.
När hon lärde sig vid 2,5 så gjorde förskolan även mycket för att barnen skulle vara intresserad av att lära sig saker. Men sen satte de ihop två avdelningar och de blev nästan 30 barn på avdelningen. Och ingenting verkar hända på förskolan, annat än spring och skrik från barnen. Och enda sätten för barnen att få uppmärksamhet tycks vara att hitta på bus. När hon gick på småbarnsavdelningen hade jag inga problem med att ha henne där. Småbarnen tultade omkring och blev bra omhändertagen men nu 30 barn de blir ju inte sedda alls. Skulle byta dagis om det inte vore för hennes kompisgäng.
När hon lärde sig vid 2,5 så gjorde förskolan även mycket för att barnen skulle vara intresserad av att lära sig saker. Men sen satte de ihop två avdelningar och de blev nästan 30 barn på avdelningen. Och ingenting verkar hända på förskolan, annat än spring och skrik från barnen. Och enda sätten för barnen att få uppmärksamhet tycks vara att hitta på bus. När hon gick på småbarnsavdelningen hade jag inga problem med att ha henne där. Småbarnen tultade omkring och blev bra omhändertagen men nu 30 barn de blir ju inte sedda alls. Skulle byta dagis om det inte vore för hennes kompisgäng.
-
annawahlgren
- Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
- Inlägg: 15366
- Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
- Ort: Gastsjön
Re: Tack för svaret
bzzzz skrev:Men sen satte de ihop två avdelningar och de blev nästan 30 barn på avdelningen. Och ingenting verkar hända på förskolan, annat än spring och skrik från barnen. Och enda sätten för barnen att få uppmärksamhet tycks vara att hitta på bus.
Jag tycker inte du ska tillmäta "kompisgänget" alltför stor betydelse (eller särskilt stor betydelse alls). Somliga saker springer inte bort här i världen. Dit hör kompisar.
Men annat, betydligt viktigare för ett litet barn, springer bort oåterkalleligen, i en tid som aldrig kommer tillbaka.
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
Kloka ord från Anna där.
Annars skulle jag råda dig att ta tag i hennes läsande själv, förlita dig inte på andra i just den saken. Av dessa orsaker:
1) Det är roligt att se sitt barn lära sig läsa. Varför ge en "främling" den glädjen??
2) Som mamma är du en mycket bättre lärare. Därför att du är känslomässig engagerad på ett helt annat sätt än förskolan.
3) Du knner ditt barn bättre än någon annan. Du ser vad hon kan, när det är dags att sluta läsandet, när man kan "pusha på" lite, och vet vad hon går för.
4) Du kan göra läsandet var som helst. Några sekunder i badkaret (etikketter på shampoflaskan), vid matbordet (etiketter på mjölkpaket och annat), läsning innan sängdags, häng upp lappar på möbler ("bord", "hylla", "dörr") som leder till läsning. Och hur mycket annat som du bara kan komma på.
Sen är det inte farligt med stimulering av barn hemma. Det kan knappast bli för mycket. Alla babyaktiviteter ute, simning, teater, barnsång o.dyl, det kan bli för mycket för sinnen, så där håller jag med. Men läsning och matte hemma hos mamma, nej, det kan inte bli för mycket. Faran är att det blir för lite.
Annars skulle jag råda dig att ta tag i hennes läsande själv, förlita dig inte på andra i just den saken. Av dessa orsaker:
1) Det är roligt att se sitt barn lära sig läsa. Varför ge en "främling" den glädjen??
2) Som mamma är du en mycket bättre lärare. Därför att du är känslomässig engagerad på ett helt annat sätt än förskolan.
3) Du knner ditt barn bättre än någon annan. Du ser vad hon kan, när det är dags att sluta läsandet, när man kan "pusha på" lite, och vet vad hon går för.
4) Du kan göra läsandet var som helst. Några sekunder i badkaret (etikketter på shampoflaskan), vid matbordet (etiketter på mjölkpaket och annat), läsning innan sängdags, häng upp lappar på möbler ("bord", "hylla", "dörr") som leder till läsning. Och hur mycket annat som du bara kan komma på.
Sen är det inte farligt med stimulering av barn hemma. Det kan knappast bli för mycket. Alla babyaktiviteter ute, simning, teater, barnsång o.dyl, det kan bli för mycket för sinnen, så där håller jag med. Men läsning och matte hemma hos mamma, nej, det kan inte bli för mycket. Faran är att det blir för lite.
ja barnen verkar väldigt stressad just nu
De har gått ett halvår sedan de slog ihop avdelnignarna och min dotter verkar klara av det över förväntan faktiskt. Men då var de duktiga på att dela upp barnen i smågrupper i början men nu springer de bara runt hela tiden överallt. Så nej nu fungerar de inte längre. Men förhoppningsvis så flyttar vi snart och då byter vi förskola till en mindre. Men ihopslagningen kan ju delvis orsaka den trots som dottern är i nu.
De där med läsningen går i perioder för oss båda ibland skriver och läser vi mycket. Men däremot just nu så lär hon sig engelska och mycket räknande. Börjat lite lätt med plus och minus. Vilket vi började med för ett halvår sedan då hon helt enkelt förklarade för mig strax innan läggdags att 2 fingrar och tre fingrar är 5 fingrar. Men mycket så satsar vi på rörelse ute och mycket fotboll och cykling och klättring osv. Jag tror helt ovetenskapligt att de är viktigt att öva motoriken för att även hjärnan ska kunna utvecklas. Och sen är ju de bra även när man är vuxen att ha de i kroppen att man ska röra på sig. Däremot önskade jag att vi hade bättre matvanor, men de är väl nåt för framtiden att ta tag i.
Sen har vi de senaste dagarna börjat skicka mail till hennes kompis och släktingar. Där hon skriver ett meddelande som hon själv vill och jag hjälper henne naturligtvis.
De där med läsningen går i perioder för oss båda ibland skriver och läser vi mycket. Men däremot just nu så lär hon sig engelska och mycket räknande. Börjat lite lätt med plus och minus. Vilket vi började med för ett halvår sedan då hon helt enkelt förklarade för mig strax innan läggdags att 2 fingrar och tre fingrar är 5 fingrar. Men mycket så satsar vi på rörelse ute och mycket fotboll och cykling och klättring osv. Jag tror helt ovetenskapligt att de är viktigt att öva motoriken för att även hjärnan ska kunna utvecklas. Och sen är ju de bra även när man är vuxen att ha de i kroppen att man ska röra på sig. Däremot önskade jag att vi hade bättre matvanor, men de är väl nåt för framtiden att ta tag i.
Sen har vi de senaste dagarna börjat skicka mail till hennes kompis och släktingar. Där hon skriver ett meddelande som hon själv vill och jag hjälper henne naturligtvis.
-
annawahlgren
- Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
- Inlägg: 15366
- Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
- Ort: Gastsjön