Ska jag göra detta? Varning, mycket långt...

[Anna09]

Hej o GRATTIS!!!

Om han vaknar och är nöjd, låt honom ligga nöjd tills det är dags att "vakna". Det är inte skadligt att vara nöjd i sin säng ensam tills mamma kommer visst?

Blir det ett mönster eller att du märker att det påverkar honom kan du ju fundera över det. Annars ramsar man eller verktygar inte ett nöjt barn eller ett barn som gnölar lite i sin ensamhet, vem gör inte det lite till mans visst?

[Dexma]

Hej igen,
vårat kurande går fortfarande bra efter 9 nätter och jag känner mig övertygad och säker på det jag gör vilket har resulterat i att allt funkar toppen. Om/när han vaknar i vargtimmen eller för tidigt så vet jag vad jag ska göra och det funkar, än så länge. Känns kanon. :thumbsup:
En fråga, jag vet att sömn föder sömn, och även om Dexter sov rätt bra innan vi började kura plus att han var pigg, glad och ett matvrak dessutom så tycker jag att han kan vara väldigt trött på dagarna trots att han sover bra på nätterna och sedan sin 1½ timme non-stop kl 9.15 och sedan 45 min kl 12.30.
Därför undrar jag; när jag lägger honom kl 16 för sina sista 20 minuter så sover han alltid så gott när jag ska väcka honom. Ska man ändå ta upp honom då eller får han sova lite till? Eller hur påverkar det? De brukar ju trots allt sova bättre på nätterna ju mer de sover på dagarna... eller har jag fel. Vad har ni för erfarenheter och råd?

[Dexma]

Kan ju säga att nu lät jag honom sova vidare för att testa, och då sov han exakt 30 minuter (vilket han alltid gjorde innan vi började kura) så som sagt vet jag inte om detta får några konsekvenser men det tror jag inte.
Men ni får ändå gärna svara om det är så att det finns anledning till att hålla tiderna mer exakt. Tack på förhand!

[/LO]

Bra jobbat :thumbsup:
Sover han 30 minuter och verkar gilla det, så håll på det.
Annars tycker jag att runt 8 månader verkar vara lagom att gå över till två sovpass om dagen.
Nu är du mitt i kuren, eller uppföljningsveckan och jag tycker inte att du ska ändra just nu, men ha det i huvet i alla fall om ett par veckor.

Vi märkte det här hemma på Ivar att om vi la honom för sent på eftermiddagen så ville han inte alls sova bara 45 minuter. Han trodde nog t.o.m att det var natt. Trött, grinig och inte färdigsoven när vi väckte honom.

När vi gick över till två lurar så har jag för mig att det blev en vid 10-tiden 45 minuter och sedan en vid kl 2 på em 1,5 timme.

Men med Vera var det tvärt om. Hon var en förmidagströttis av rang. Så vi la 1,5 timme på förmiddagen, även när vi hade tre lurar. Det gick hur bra som helst och var nöjd med att få komma upp efter 45 minuter på em.

20-minutare har vi inte ägnat oss åt, bara i få undantagsfall.

/LO

[Dexma]

Hej,
jag orkar inte förklara varför jag tappade greppet men det gjorde jag (efter att han varit förkyld och magsjuk hamnade han i min famn och till sist i vår säng, suck, och var dessutom på väg att få nattskräck. Bara mitt fel, jag vet!) så nu har det blivit ohållbart och jag har längtat efter att köra igång kurandet igen. Vi började igår kväll.
Problemet just nu är bara att han är 9 månader och har börjat ställa sig upp, men kan/vågar inte, sätta sig ned själv. Detta gör att jag tycker det blir svårt att veta hur länge jag ska vänta innan jag går in och lägger honom ned?
Jag har läst "Stolt mamma"s frågor angående att hennes lilla ställer sig upp och skriker så fort hon ramsar sig ut, och svaren från Anna09 som säger att man går iväg o sysslar med sitt (dammsuger, lyssnar på musik, nynnar osv) och inte traffikerar för mycket. Men Stolt mamma´s barn KAN ju i alla fall lägga sig ned om hon vill.
Dexter beter sig precis likadant, efter att jag solfjädrat honom så ställer han sig upp och skriker så fort jag ramsar mig ut ur rummet. Sen står han där och "frågar" och kan till slut grina så att han låter riktigt ledsen, men det går upp o ned så han har egentligen aldrig "fastnat", och därmed kanske inte bett om hjälp på riktigt heller..? Men ska jag vänta tills han i princip bryter ihop innan jag går in och lägger honom ned igen även om det tar en timme? För som det var igår (första kvällen) så ställde han sig upp efter varje gång jag varit in och lagt honom så till slut solfjädrade jag honom mer eller mindre till sömns efter att han hållit igång över en och en halv timmes tid.
Dessutom har han vant sig vid att få välling i vargtimmen för att somna om. Ska jag bara sluta med det direkt nu när vi kör igång SHN?
Jag känner mig grymt motiverad den här gången och det känns lättare nu då jag har full koll på buffning och solfjädrande, plus att jag inte är lika känslig för hans gråt längre och har lättare att höra skillnad på nyanser av skrik/frågor. Samtidigt känner jag mig lite otålig, vill så gärna komma in i bra och fungerande rutiner igen.
Jag undrar mycket över varför det är så få trots allt som känner till SHN och varför det inte anammas av BVC och liknande? Och varför säger så många direkt man nämner Anna Wahlgren "jaha, är det 5-minmetoden du menar". Varför är AW förknippad med metoden som hon tar avstånd ifrån?
Nu blev det en avstickare med frågor men ju mer jag läser av AW, just nu BB, desto vettigare tycker jag att det hon säger är, och jag önskar bara att jag hade hittat BB tidigare och att flera fick ta del av de handfasta och mänskliga ord som hon förmedlar.
Jag förstår inte riktigt varför du blivit så kontroversiell Anna?

[Anna09]

Hej!

Härligt att du nu kör igång igen! :thumbsup:

Problemet just nu är bara att han är 9 månader och har börjat ställa sig upp, men kan/vågar inte, sätta sig ned själv. Detta gör att jag tycker det blir svårt att veta hur länge jag ska vänta innan jag går in och lägger honom ned?

Tro mig, har han lärt sig ställa sig upp kan han också sätta sig och därmed även lägga sig ned, när andan faller på. Du är ju i omkurande och då KAN man, jag säger KAN man, få lite fler frågor och ibland lite mer högljudda. Men som du skriver i ditt inlägg är du bättre på att lyssna av denna gång vilket bådar för ett gott resultat.

Läs boken igen så att du riktigt är med på de första nätterna filosofi. Så här i början skall du ju vara lite mer generös, men samtidigt vaksam eftersom du gjort detta en gång tidigare, dvs det är inget nytt för honom. Jobba framåt, inte fastna.

Sen står han där och "frågar" och kan till slut grina så att han låter riktigt ledsen, men det går upp o ned så han har egentligen aldrig "fastnat", och därmed kanske inte bett om hjälp på riktigt heller..?

Kanske räcker det då här med ramsan som i tonfallet övertygande talar om att "han visst kan lägga sig ner när han är redo och sova så gott så gott osv osv" och så avsluta med en TRYGG bekräftelse.

Men ska jag vänta tills han i princip bryter ihop innan jag går in och lägger honom ned igen även om det tar en timme?

Varför dessa negativa förväntningar... då odlar du detta inom dig själv . ODLA ANNAT - yogaenergi till exempel

Dessutom har han vant sig vid att få välling i vargtimmen för att somna om. Ska jag bara sluta med det direkt nu när vi kör igång SHN?

JAPP, slopa slopa slopa En gång för alla. Bestäm strategi redan nu för vargisarna om de skulle innebära uppvak.

Jag undrar mycket över varför det är så få trots allt som känner till SHN och varför det inte anammas av BVC och liknande? Och varför säger så många direkt man nämner Anna Wahlgren "jaha, är det 5-minmetoden du menar". Varför är AW förknippad med metoden som hon tar avstånd ifrån?

BVC känner allt till SHN och AW - men enligt AW har de mer eller mindre direktiv ovanifrån att ta avstånd. Vi har alltid imponerat STORT på vårt BVC över att vi har ett sånt "föredöme till barn" och att vi borde lära andra föräldrar hur man gör etc etc. Märk att detta var före det STORA avslöjandet.... På tandinformationens föräldragrupp vid 8 månaders ålder frågade sköterskan alla föräldrar hur barnen sov, och hur E kunde vara så lugn och harmonisk (de andra barnen var högt och lågt, skrek och var gnälliga, E satt och betraktade hela kalaset och fingrade på sina snören i byxorna mest). Jag berättade då hur vårt schema såg ut och de blev mäkta imponerade... tills jag sa att vi kört AW med henne sen hon kom - då skruvade de på sig och började prata om något annat.
Men föräldrarna hejdade mig när vi var på väg ut och ville veta mer - och de fick de! 8)

Dessa BB barn är otroliga! Nu sitter vår lilla tjej i sin ensamlek som är 2 timmar varje morgon. Idag är hon så snorig att alla leksaker lär drunkna i snor... haha... men hon är nöjd, jag är nöjd och vi gör ingen stor sak av det liksom. 8) Just nu härmar hon sin leksaksbil... hihi

Hå målet för ögonen - kör AW så det ryker. Det är typiskt SVERIGE att en människa som handlar efter en TALANG, ett lyhört hjärta och en känsla och erfarenhet som slår det mesta, betraktas som kontoversiell. Sverige är mycket färgat av den så kallade VETENSKAPEN - har man inga studier inom ramen för vetenskapen är man kontroversiell. Se på Björn Ranelid, ett original som är en geni språkmässigt - men ack så slagen på och kritiserad...

I många fall är det avundsjuka... i alla instanser. Inte minst i ens nära omgivning som påstår att vi haft tur med ett "snällt" barn eller att det är vårt första barn.... många är ursäkterna...

Lycka till nu! :thumbsup:

[annawahlgren]

Kära du, tack för varma ord Och pris och beröm för så vackert arbete med lilla Dexter :-({|=

Jag undrar mycket över varför det är så få trots allt som känner till SHN och varför det inte anammas av BVC och liknande? Och varför säger så många direkt man nämner Anna Wahlgren "jaha, är det 5-minmetoden du menar".

Det är inte så få, faktiskt - SHN-kuren blir skolbildande, det tar bara lite tid som alltid med djungeltelegrafen, och ledstjärnan är ju: SE PÅ BARNET Att BVC och barnläkarna inte är med beror ju på att jag inte är med i systemet. Jag är avlönad av ingen, rättar mig efter ingen - annat än efter de små barnen, som har lärt mig allt jag kan. Jag har arbetat ideellt i hela mitt liv. Bara det är ju suspekt

Att folk förknippar mig med femminutersmetoden, som jag AVSKYR (senast nu Rickard Olsson i "Vem vet mest" på TV som kläckte ur sig: "Ja, Anna är det ju som FÖRSTÖRT SÅ MÅNGA BARN" - och det framgick av hans blogg att han, som så många andra, trodde jag låg bakom 5mm ) är ju för mig förfärligt, men beror bara på okunskap. Och okunskap i sin tur beror på bristande intresse. Små barn, späda barn, är nu inte särskilt "intressanta" i vår tid och vår kultur. Media skriver inte så mycket om dem så det stör. De är ju någon annanstans. Tills man får dem själv.

Dr Eckerberg, numera pensionär, var den som introducerade 5mm i Sverige, och den har funnits - enkelt nog, för vad är enklare än att låta barnen skrika sig till sömns och stänga dörren? - sedan 1940-talets USA. Eckerbergs papper ska enligt order uppifrån delas ut till alla föräldrar som ber om hjälp på BVC för sina barns sömnproblem. Och det är få, ytterst få, föräldrar som står ut med detta skrikande, som återtas x gånger per natt och som bara ska mana dem till passivitet - de ska visa upp sig var femte minut, bara (högst) - något som strider i högsta grad mot den beskyddarinstinkt vi alla besitter, eftersom vi vet att vår lilla avkomma är totalt hjälplös utan oss vuxna, överlevnadskompetenta beskyddare.

Sova hela natten-kuren reparerar 5mm:s skador och betryggar barnet, i ordets sanna bemärkelse. Det är bara jag, faktiskt (sade hon STOLT ) som har kommit på säkerhetens betydelse, den fysiska, faktiska säkerheten. Det är bara jag som "knäckt koden". Och hur kul är det att bara svälja, för den prestigeladdade barnläkarlåren, som ingenting, INGENTING annat har att "hjälpa" de små barnen med än 5mm respektive medcinering med neuroleptika - nervgift Här kommer en kvinna och mamma - hemarbetande mamma dessutom - och talar om för dem att de är ute och seglar fullständigt. Och utvecklar en sann hjälp för de små barnen, en kur som är lika klockren som självklar (för barnen). Skulle de klappa händerna Jag gör dem ju arbetslösa, för bövelen

Redan när Barnaboken kom första gången, 1983, fanns det flera BVC och MC runtom i landet som uttryckligen FÖRBJÖD "sina" mammor att läsa den. "Det här är en debattbok, absolut ingen bok ni ska ta del av." På order uppifrån, givetvis. Det är inte meningen att man ska tänka själv på BVC; då kan man riskera jobbet. ´

Det Barnaboken säger är ju "Gör så här, så får du inga problem. I varje fall inga som du inte kan hantera själv." Där sätter jag ju en hel barna(van)vårdsindustri i gungning

Varför är AW förknippad med metoden som hon tar avstånd ifrån?

Folk som inte har läst vet inte bättre. För "vården" har ju inga andra alternativ. Det är 5mm och tung medicinering som gäller, det ena först, det andra sedan. Jag har gett hela bakgrunden i februarikrönikan 2010, "NU FÅR DET VARA NOG:"

Nu blev det en avstickare med frågor men ju mer jag läser av AW, just nu BB, desto vettigare tycker jag att det hon säger är, och jag önskar bara att jag hade hittat BB tidigare och att flera fick ta del av de handfasta och mänskliga ord som hon förmedlar.

Tack för dina rara ord BB har överlevt med den äran i 25 år och gör det ledigt i 25 år till. Därför att den ger röst åt BARNEN och talar till det enkla sunda förnuft som bygger, hos varje förälder, på att lyssna till sin egen, inre övertygelses röst. Den har vi nedärvd. Är den inte gudomlig, så är den i varje fall ledstjärnan för vår urminnes förmåga att ta hand om vår avkomma på ett bra och stärkande sätt.

Jag förstår inte riktigt varför du blivit så kontroversiell Anna?

För att jag gör det alldeles för enkelt. Så enkelt som det är. Små barn ska njutas - och njuta själva För att jag punkterar Auktoriteten, som man gärna vill tro VILL små barns väl - men som inte kan det. Och möjligen inte heller vill det, läkemedelssponsrade som de är, alla de högsta hönsen För att jag ifrågasätter okunskapen, icke-erfarenheten och den - faktiskt alldeles, alldeles för ofta - icke-välviljan. Många vill nog, innerst inne, men de kan faktiskt inte

O:)

[Dexma]

Tack Anna, för ditt långa och intressanta svar! Jag förstod nästan att det var så. Typiskt Sverige som du säger, allt måste vara vetenskapligt beprövat för att räknas. Att massor utav människor mår bättre och att erfarenheten säger att det faktiskt fungerar räknas inte. Det gäller många områden, jag tänker på mig själv som är naprapat där vi gått igenom samma sak, blivit kallade för kvacksalvare osv, men som numera legitimeras och vetenskapliga rapporter börjar komma fram som "bevisar" att det faktiskt fungerar osv... Precis som att vi inte visste det, dööhh.
Vi har gått igenom två riktigt tuffa nätter nu, men det är väl pga att vi misskött oss och gett honom dubbla budskap ett bra tag nu. Han har vaknat vid tiotiden och hållit igång ca 2 timmar och sedan vaknat igen vid tre och kämpat till halv 5 så mycket sömn har det inte blivit för någon.
Han blir skitförbannad direkt när man ramsar sig ut och ställer sig upp och står sedan kvar där och gnäller, gråter och skriker om vartannat. Känns jobbigt för att det har varit svårt att få ramsan att ta, men det går åt rätt håll. Och framför allt känns det jättejobbigt att vi bor i lägenhet och att vi stör grannarna. Dina tips om att dammsuga och spela musik osv funkar inte riktigt att göra mitt i natten och då känns hans frågande såå mycket längre tidsmässigt och jag har kanske trafikerat mer än jag borde när jag gått in och lagt honom, solfjädrat honom lugn och gått ut med ramsan eftersom att han direkt ställt sig upp och fortsatt igen...
Men hur ofta ska jag ge påminnelseramsa? Som det är nu känns det värre än 5-min.metoden att låta honom stå och skrika 15-20 min innan jag påminner. Ska jag göra det oftare trots att han inte är "hysterisk", om du förstår hur jag menar. Jag fick ramsan att ta sista timmen i natt då han lyssnade, tystnade men fortsatte sen att gnöla även fast det inte var lika högljutt. Jag väntade aldrig så länge att han lade sig ned själv, för när han stått i en och en halv timme (04.30 i morse) la jag ned honom och solfjädrade honom tills han var riktigt sovtung och då sov han vidare till 06.40 och lekte faktiskt vidare helt själv till kl 07 när jag kom in med glada tillrop o vällingen. DET var i alla fall superroligt att se!
I natt ska sambon ta över så jag hoppas att det ska funka ännu bättre nu, tredje natten. Jag får lämna vidare rapport.
Tusen tack för svar och kul att höra om ditt "BB-barn". Om vi ska ha en till så ska jag definitivt "göra rätt" från början
God natt!

[annawahlgren]

Ingen fara

Se till att skratta honom rejält och segla in honom i sängen, lägg tillrätta distinkt i de tre stegen (tyst) och håll sedan solfjädern över honom både länge och väl, nästan tills han somnar. Tassa ut med en lugn, ganska tyst ramsa x4.

Försök sedan att få ramsan att fungera så betryggande som den ska vara, och ha en massa annat att göra (Dvs ladda bössorna.) Man måste vara lite lätt på handen och odla Attityden av Själkvklarhet- Trots allt har du ju sjutton andra bebisar i rummet bredvid och arton kor som måste mjölkas Hårt liv på landet, om man säger

[Dexma]

Tack AW för ditt tänkvärda mail! Du SKA vara stolt, som knäckt koden!!! :thumbsup: Men att något som egentligen borde vara enkelt har blivit så svårt för oss föräldrar i denna moderna värld, är rätt märkligt. Det är ju trots allt inte så många år sedan som generationerna delade stugor och madrasser, och som kossorna skulle mjölkas som du säger. Och ändå har vi tappat bort oss så totalt trots att vi vill så rätt. Och att då läkarinstanser och BVC m.fl håller varandra bakom ryggen trots att de inte har något vettigt att erbjuda oss som går på knä av sömnbrist, mer än 5mm o droger är bedrövligt rent ut sagt. Men som sagt det ligger mycket rädsla bakom när någon som du kommer och hotar deras "röster", deras arbete och deras okunskap, för det är vad det är.
Tänker på Dr Dahlqvist som ifrågasätter hela livsmedelsverkets rekommendationer med sin LCHF-kost och i stället förespråkar rena naturprodukter som riktigt smör och grädde (i stället för margariner och lightprodukter), mindre kolhydrater och som därigenom har hjälpt så många människor. Men som hon blir motarbetad. Hela livsmedelsbranchen hotas ju!
Men tack gode gud för att människor som ni finns. Som brinner för sin sak och som går emot Auktoriteten! Det ger i alla fall gemene man en valmöjlighet. Om man nu vågar lita på sin inre röst och intuitionen som faktiskt vet vad som är bäst för just mig (och mitt barn!)
Tack än en gång och kram till dig AW
P.S. Förlåt mitt tidigare inlägg där jag säger att det känns värre än 5mm, menar inte riktigt så. Bara svårt ibland att veta om jag gör rätt. Men jag får läsa på. Igen.

[annawahlgren]

Tack, du rara människa \:D/ Så klokt, och så sant.

[Dexma]

Alltså, det går verkligen inget bra för oss. Vi behöver hjälp inför fjärde natten. Jag förstod att det skulle bli tuffare den här gången än första, men samtidigt så vet jag den här gången att SHN faktiskt funkar, vi är motiverade och pålästa och har bestämt oss för att det här ska fungera.
Men det blev inget bättre tredje natten heller och då behöver vi tips och råd.
Vi är noga med skrattet till godnattet, efter vällingen kvart i sju, och sedan säger vi god natt, lägger tillrätta och ramsar ut under vissa protester, men somnar han själv. Men det har han alltid klarat av (att somna själv kl 19).
Men det är när han vaknar under natten som det blir problem.
Vi (jag el. min sambo) har ramsat direkt utanför dörren när han vaknat, på ett högt, bekräftande och glatt sätt, men då ställer han sig upp i sängen och skriker upp sig. Då har vi lagt tillrätta o solfjädrat, men så fort man släpper taget, oavsett om det är en kort solfjäder eller en lång där han är riktigt sömntung, så skriker han direkt och ställer sig upp. Där står han sen kvar och gråter, muttrar, skriker, gnölar osv.
Vi har väntat tills han skriker upp sig igen och då ger vi påminnelseramsa. Han har "svarat" i form av att han lugnat sig lite, gnäller inte lika högt, men fortsätter "gnöla" och vägrar lägga sig och detta kan pågå i 1½ timme utan att det blir någon skillnad och då har det slutat med att jag el. sambon har solfjädrat honom till sömns...
Jag vet att någon kommer att vinna, han eller vi, och självklart ska vi vinna. Men vad gör vi för fel? Ramsar vi för sällan? Eller för ofta? Eller tror ni att han kommer lägga sig om vi fortsätter på samma sätt i under ytterligare någon timme? Måste vi så gör vi det, det är mest grannarna det är synd om.
Dexter är det inget synd om, han är mätt, han har föräldrar som bryr sig och han har en skön säng att sova i. Men varför lägger han sig aldrig ned?
Nu har vi övat att sätta sig ned från stående om dagarna och jag vet att han kan det, även om han är lite osäker.
Hur ska vi gå tillväga i natt? Förändringar? Tips tack!!! [-o<

[Dexma]

Kan även tillägga att så fort man lägger honom ned så blir han tyst och lugn direkt på sekunden. Det är när man släpper taget och ramsar ut som han hoppar upp igen, som sagt.

[Anna09]

Hej!

Svaret på ditt långa inlägg är kort och koncist:

Han har lärt sig ett mönster, frågar han tillräckligt länge kommer mamma eller pappa in och ger en skön solfjäder.... visst?!

Så istället för att ramsa när han vaknar på nätterna föreslår jag följande: Gå in och fjädra direkt vid uppvak de första två nätterna nu. Den första natten till sömns, gå med bekräftande ramsa som han får med sig bakvägen så att säga. Natt två fjädrar ni till lugn, inte sovande, sedan ramsar ni glatt och säkert ut, avsluta med bekräftelse, denna natten skall ramsan ha sista ordet tycker jag då. Dvs frågar han 100 gånger skall han få 101 svar om du är med. Följande nätter kör ni er glada ramsa som påminnelse vid uppvak. Avvakta sedan, lägg er själva. Fastnar han kan ni efter en stund ge en upplysande vänlig men bestämd ramsa med tonfallet "nu sover vi vidare och ses i morgon".

Jag vet att någon kommer att vinna, han eller vi, och självklart ska vi vinna.

Detta är ingen kamp, det är ni som ger svaren, han som ställer frågorna - remember. 8) Leverera dem med säkerhet.

Anledning till att jag föreslår fjädring före ramsa nu är att man lätt bränner ramsan om man sedan efter den ändå går in... De lär sig så fort när nya saker ersätter gamla budskap.

Kommentarer på detta?

:thumbsup:

Odla nu säkerheten - det är den det hela bygger på. Grannarna blir snart förvånade och undrar skall du se - var den sköna tystnaden kom i från. 8)

[Dexma]

Jag håller med! Precis så är det, han har lärt sig att mamma el pappa kommer in o solfjädrar skönt om han håller ut tillräckligt länge, men jag visste inte riktigt hur jag skulle bryta den cirkeln. Så ditt förslag känns mycket bra.
Kan även berätta vad som hände vid läggningen ikväll (det var före jag läste ditt mail). Efter välling och skratt la vi ned en otroligt trött liten kille, som kröp ihop som en boll direkt och ville sova. Jag gick ut från rummet med en lugn, glad ramsa, vilken triggade honom negativt direkt. Han börjar grina och ställer sig upp Efter en stund gick jag in och lade honom ned, solfjädrade och ramsade sedan försiktigt s-a-m-t-i-d-i-g-t vilket gick bra. Sen gick jag ut i tystnad och då låg han lugnt kvar och somnade sen.
Är det ett okej alternativ till ditt förslag? Att jag ramsar bekräftande samtidigt som jag solfjädrar? Eller ska man aldrig göra så?
Tack för ditt snabba svar! [/i]