dags igen...

[bellisen]

Tyvärr står jag om igen med en liten bebis som behöver kuras . Trodde jag var klokare vid det här laget men men...att flytta med 2 veckor gammal bebis, bo hos släktingar i 2 mån i väntan på utlandsflytt ruckade vår förhoppning till bra rutiner med nyfödd.
Jag undrar om det räcker att läsa informationen på hemsidan (plus erfarenhet från två tidigare kurade barn), eller bör jag även invänta min gamla tummade kurbok som är ute på lån? Dotter är nu 6 mån, och äter så där eftersom nätterna är upp och ner och dagaptiten därefter ...bör kurning väntas med tills man jobbat upp en stor matsedel med tösen eller är det bara att köra på när man känner att man läst på tillräckligt?

[annawahlgren]

Jag tycker du ska börja med att införskaffa Internationella Sova hela natten-boken, som är mycket mer utarbetad, tydligare till både teori och praktik och som ren litteratur bättre än den första gamla - den från 2005, som måste vara den du (inte) har.

Internationella Sova hela natten finns också utgiven på engelska och tyska. Så det är den som gäller om man säger.

Och sedan ger du lilla barnet en kur, simsalabim Någonstans kan du ju det här - egentligen. Dvs du behöver inte ramla i diverse fällor på vägen. Det blir rena räkmackan :thumbsup:

Om du bara snällt läser in dig så att du verkligen förstår och begriper =D>

O:)

[bellisen]

Ok,
då är det smidigast att köpa här på hemsidan eller? Eftersom jag inte sitter i Sverige ens en gång. Tack!

[annawahlgren]

Yes :thumbsup:

[bellisen]

Jag är desperat. Nätterna har blivit hemska. Med tanke på att min gamla kurbok kan återfås om några dagar är det lite lockande att läsa på tills ögonen blöder o köra så snart som möjligt. Att beställa ny bok kommer ta sin tid att få eftersom jag sitter i utlandet. Så fel kan det väl inte bli? Gammal bok + gammal kunskap+ en fantastisk hemsida kan väl inte vara helt galet? Jag vet inte om jag kan vänta...mamma är trööööött

[Bluna]

Hej!

Du väljer förstås själv när du är redo att köra en kur. Ju mer påläst, ju mer man förstår själva tänket och vad allt går ut på, ju bättre blir kuren och förvirrar inte barnet så mycket.

Kram Bea

[bellisen]

Har ett schema som jag undrar ser ok ut.

Damen är snart 7 mån ;
god morgon 6:15, amning
7:30 grötfrukost
8:15- 9.00 sova
11:00 lunch
11:30-13:00 sova
14:00 mellis
15:00-15:45 sova
17:00 middag
bad etc
kvällsamning
18:45 läggning

Jag var peppad att köra kuren med start onsdag kväll . Nu har damen åkt på en hejdundrande förkylning... jag hoppas att den lugnar sig, för det är enda dagen det funkar för faderns arbetsschema med avlastning dagtid. Bör jag skjuta upp kuren en vecka till om hon fortsätter vara rejält förkyld med hosta? Känns segt, men vill att det ska få så bra förutsättningar som möjligt.

[bellisen]

Förlåt, men jag undrar om någon har en klok fundering på min föregående fråga angående förkylning o hosta? Känner att jag mentalt behöver börja ladda om jag ska köra onsdag kväll. Tack!!

[TorsMamma]

Hej, hade du tänkt börja NU på onsdag? Då kanske förkylningen är så pass bra att du inte behöver springa ut och in och kolla en massa saker. Allt hänger på attityden. 8)

Kommer du stå utanför och undra om hon är snorig, behöver hjälp osv... då skall du INTE köra. Men känner du dig inte det minsta orolig över snuvan så tuta och kör. Sömnen behövs ju likväl.

Du kan höja huvudändan (genom böcker under benen eller en träplanka), hacka lök på en tallrik och ställa under sängen och ha svalt i sovrummet ordentligt. Vi har ca 15 gr. i sovrummet hos sonen.

Schemat tycker jag ser toppen ut, det är bara att tuta och köra, du kan ju detta, det vet jag.

[bellisen]

Tack för peppning!
Ja, jag kan dessvärre detta till viss del. Önskar dock att jag hade varit bättre att få kläm på SM... Jag undrar vad det är för mening att ha huvudänden höjd vid förkylning då de ändå kan snurra runt som propellrar o sova åt alla håll o kanter? Det är ju inte så skönt att ligga med huvudet neråt liksom?
Jag får avvakta och se. Snuvan är jag inte det minsta oroad över, men allmäntillståndet med hosta är lite svajjigt. Hon känns sliten fortfarande, med en obefintlig aptit som bevis. Nu vill hon bara amma. Kanske värt att vänta en vecka till? Fastän vi båda såååå väl behöver den efterlängtade sömnen

[Anna09]

Hej och välkommen säger även jag!

Precis som Torsmamma skriver ovan är det attityden som avgör och i och med att du känner dig osäker gällande allmäntillståndet kanske du ska vänta tills det är bättre trots allt.

Du kan ju redan nu ge förutsättningar för sjuklingen att sova extra utan att för den skull börja kura eller använda verktyg och ramsor i förväg om man säger.

Om det rullas runt hade inte jag heller höjt änden på sängen. Rensa näsa med NäsFrida och lök under sängen inför natten. :thumbsup:

Bättre att avvakta några dagar extra och köra när du är REDO och SÄKER. 8)

Har du fått din bok ännu?

[bellisen]

Nu Ikväll var det dags! Samtidigt som vi tar bebisen så slår vi på stort och tar storasyskon som det ( i samband med utlandsflytt o blödiga föräldrar som inte visste bättre... ) har urartat med...
Så min första fråga rör de äldre:
# i en minikur ska jag ramsa direkt när jag hör dem på natten, som 1:a natten i en "vanlig" kur?
# när jag ramsar som en råmande ko känns det så svårt att "släppa loss" då de äldre syskonen är ovana o störs varje gång... hur ska jag tänka?
#jag har jobbat hårt på attityden o är nästan rädd att jag kan ta för mkt skrik innan jag ingriper. Kan hon inte bli "skadad" i sin kur av det? Det är ju inte första barnet så jag är inte lika förskräckt av att höra gråt, men samtidigt vill jag inte vara för "förhärdad" o lämna henne med en känsla av övergivenhet.

Slutligen: varför varför är det så svårt att sköta de små barnen rätt från början och slippa det här... suck. Den lilla ligger och gnyr mkt trött nu.

[bellisen]

Tillbaka igen...
tösen somnade efter 35 min, efter många ramsor o lite väl många besked. Men riktigt ledsen var hon nog aldrig egentligen.Mer förvirrad .
Förutom mina tidigare frågor har jag ngt annat jag gärna vill ha pepp i:
Jag vet jag vet att detta är det bästa jag kan ge mitt barn. Men många vänner är mkt för "attachment-parenting" o längst inne i mig (fastän jag sett med äldre barn hur bra de mår av bra sömn) ligger alltid ett litet troll som säger att jag är en dålig mor som övergiver barnen så här... Jag vet att det är nonsens men min sons kur gjorde mig pyttefundersam. Missförstå mig inte- jag kurar nu min dotter, är taggad till 1000 o vet att det är det bästa jag kan ge, men jag vill lufta mitt troll så det kanske försvinner= min attityd kommer bli perfekt!
När vi kurade dotter för snart 4 år sedan gick det som ett skolexempel. Underbart. Jag kände hela tiden att det var till hennes gagn o min! Hon hade en "stabilare" bakgrund jämfört med sonen som vi kurade för ca 2 år sedan. Hans kur var mkt mkt tuffare, och han hade tuffare början i livet också. Jag börjar nojja mig att för att han föddes i en svårare tid (tuff flytt, sjukdom hemma, etc) så hade han inte hunnit "tankats" med lika mkt kärlek och stabilitet hemma jämfört med dotter (han var bara hälften så gammal som syster vid kur)o därför kände han sig mer "övergiven" i kuren än dottern någonsin gjorde. Och att kuren därför var tuffare , och att han, ja, på ngt litet sätt blivit skadad? Tappat lite tillit, vilket hon aldrig gjorde.
Missförstå mig ej, jag vill bara få hjälp att bli av med mitt troll en gång för alla då jag intellektuellt ser hur bra detta är o hur bra de mår av struktur, rutin o en god natts sömn, men det pyttelilla trollet sitter likväl där inne o gottar sig. Öh...lite rörigt inlägg, hoppas det går att förstå.

[annawahlgren]

# när jag ramsar som en råmande ko känns det så svårt att "släppa loss" då de äldre syskonen är ovana o störs varje gång... hur ska jag tänka?
#jag har jobbat hårt på attityden o är nästan rädd att jag kan ta för mkt skrik innan jag ingriper. Kan hon inte bli "skadad" i sin kur av det? Det är ju inte första barnet så jag är inte lika förskräckt av att höra gråt, men samtidigt vill jag inte vara för "förhärdad" o lämna henne med en känsla av övergivenhet.

Kära rara du - svaren på de här frågorna finns bara hos dig själv. Dvs KAN bara finnas hos dig själv och bottna i din egen inre övertygelse. Och det gör de inte nu Du är full av tvivel och vånda, talar om Attachment Parenting (med samsovning förmodar jag ) och befarar diverse elände. Även om du ber om hjälp att "skjuta trollet" så kvarstår faktum: du har inte fattat Beslutet och är djupt osäker. Då bara måste du vänta - tills du åtminstone kommer så långt att du inser i vems intresse du arbetar. Om och när du verkligen beslutar dig för att kura!

Du bör helt klart ta del av, och ta till dig, Internationella Sova hela natten, innan du underbyggt nog kan fatta Beslutet Att - eller Att Inte

Låt inte detta nedslå dig. Vi vill ingenting hellre än att hjälpa dig, stötta, uppmuntra och stå dig bi. Men inga vilda hästar - inte ens vi här på forumet - kan övertyga eller övertala dig att genomföra någonting du innerst inne inte tror på.

Ännu

Kram

[bellisen]

Jag var ganska trött när jag skrev mitt inlägg. Riktigt så illa är det inte. Jag är inne på 2:a kurnatten, är superladdad, det går hitills underbart , o jag kan varje citat utan o innan i boken ( tyvärr 3:e gången gillt som jag kurar). Jag lovar att jag är låååångt borta från attachment-parenting. Vi har o har aldrig haft samsovning tack o lov. Jag pratar om djupt liggande tankar som kommit upp i samband med att jag funderat på hur olika kurerna gått för mina barn o började noja mig för sonens eventuella reaktion på kur då han hade tuffare start i livet. Jag var rädd att inlägget skulle missförstås som att jag var ute o cyklade i attachment-välden, men jag lovar att så inte är fallet.
Jag söker bara pepp att oavsett ett barns start i livet- gör man kuren rätt, så är det det bästa man kan ge och ingen skada sker på tilliten. Ibland vet man redan saker, men behöver höra det från andra också- speciellt då världen är fylld av samsovare som tittar argt på. Hoppas det var ett mindre trött o rörigt inlägg ?