
Tack, miniz

Några ytterligare tips i all enkelhet, Nelly

Läs "Bekymmer? Mat" i femte delen av Barnaboken

Alltid kan man inte vara ett helgon (som jag skriver i BB, står man ut med ALLT är man antingen helgon eller dum). Om du helt frankt någon gång får nog, säger tack för maten å barnens vägnar - och skakar hand - och danglar ner dem från bordet, även om de inte ätit ett dugg utan bara "lekt", kommer de inte att svälta ihjäl. Jag lovar. Vid deras vördnadsvärda ålder påverkar inte detta nattsömnen det minsta. Då är det helt andra saker som bestämmer. Din / er Attityd av Självklarhet, till exempel. (Det tyngsta exemplet.)

Till varje måltid är aptiten den bästa kryddan. Nu när de är gott och väl över året ska de INTE ha några mutor mellan varven, inte minsta glas vatten ens mellan måltiderna. Som det bör gå minst 3,5 tim emellan. En hungrig unge äter vad som serveras och kastar inte bort maten.

Ska nu tyngdlagen till varje pris utprovas (och det ska den ju) kan man erbjuda annat att experimentera med, som fortfarande hör till måltiden / ätandet - på ren svenska bestick, som ju inte är alltför jobbigt att plocka upp. (Något barnen glatt kan förmås hjälpa till med, efter avslutad måltid - "Kan jag få den, tack? Och den? Och DEN? Tack, tack, å så bra! Och DEN kanske? Tack, tack

Osv, osv, osv

) För min del kan jag gladeligen duka fram fyra skedar, fem gafflar och sex knivar (som ju hörs bäst när de faller till golvet) för ändamålet. Plastbestick göre sig icke besvär, som du förstår
