Nu har vi kurat vår Harry! Eller ja, vi håller på.
Livet är som nytt, jag är så förbannat GLAD hela dagarna!
Jag vill egentligen inte ha några råd utan tänker att det kanske hjälper någon annan som går i kurningstankar med mina anteckningar, så många trådar jag själv läst här på forumet om allt som jag undrat över.
Och all hjälp jag fått här, jag blir alldeles gråtmild bara jag tänker på det. Kärlek till er alla!
Lite bakgrundsinfo bara:
Harry har proppats med mat från dag 1, sovit på mage med larm och levt med schema ganska länge nu. När han var runt 3 månader satte jag hans natt, dvs läggning klockan 19 och morgon 07. Däremellan kom han inte ur sovrummet, basta! Däremot hade jag inte ork och energi att kura så han kunde äta 3-4 ggr per natt, sammanlagt 4-6 dl mat... Kurning kändes så läskigt!
Men när fadern kunde ta semester en vecka så bestämde mamman i hushållet att nu är det dags! Och så här gick kurningen.
Mamma till finaste Harry
född 21 april 2009 (39+2)
Natt 1
Dubbel portion gröts ät till middag. Lite bananbitar ovanpå det. Drar (nästan) 2 dl välling innan han somnar gott 19, efter skratt och bus. Vanligtvis vaknar han runt 21:30. Mamma ska vara vaken hela natten och pappa ska hålla sig vaken till efter första omgången, men den kommer aldrig! Vi väntar och väntar och nu är klockan 22:44… Pappa går och lägger sig, mamma installerar sig i köket vid datorn.
22:46 Buffa 20 minuter. Solfjäder, ramsa och sedan buffning i fyra omgångar till. Känns i ryggen… Harry tycker om att buffas, suger på tumme och suckar nöjt men skriker klagande mellan varven. Efter några omgångar så är han tyst med ramsan. Klagar en bokstav varpå jag ramsar igen och då somnar han. 23:34 är buffningsomgången klar.
22:47-23:59 Buffning på nytt. Argare men det går fortare. Han suckar nöjt mellan all klagan. Pappa och jag varvar buffningen för man bryter ju ryggen! Kör ramsan så många gånger jag tycker det behövs, det känns redan som att han lyssnar på den.
0:17 Låter som ett skrik? Slutar tvärt och jag hör honom sucka. Ropade till i sömnen? Gör ingenting.
0:25 Skriker. Störtar in för att buffa, då har han tystnat men det är försent. Jag buffar ändå och han blir jättearg. Buffar och drar sedan ramsan ca 8 ggr, Harry skriker men jag tar i med ramsan. Han tystnar.
0:32 Skrik och buff. När jag går in så låg han på rygg och är arg för att han inte kommer tillbaka.
01:11 Långbuffning slut, han ligger och suckar lite men jag säger ingen mer ramsa. Niclas går och lägger sig.
Så svårt att hålla sig vaken! Jag mår illa, fryser. Äter mackor och dricker té. Det borde komma något uppvak vid 04. Harry verkar bli lite arg när man buffar för mycket och han lyssnar på ramsan i princip från början. Nästa uppvak ska jag/vi försöka minska på buffningen och låta ramsan ta över mer tänker jag.
4:18 Vaknar till. Ramsar. Skriker (Harry alltså). Buffar till 4:38. Harry suckar skönt över behandlingen och jag säger ramsan mjukt när vi går ut.
4:40-4:56 Buffning med skrik. Somnar sedan nästan. Mjuk ramsa, rop nästan omgående.
05-05:04 Buffning så han nästan somnar. Mjuk ramsa.
Kluckar lite för sig själv därinne.
Sover till 07 när jag väcker honom. Han ligger på rygg med benen där huvudet brukar ligga, skiner upp och skrattar när han ser mig. Vanlig morgon, vanlig aptit (jag trodde han skulle kasta sig över brösten, utsvulten). Glad och nöjd men lite tröttare än vanligt.
Natt 2
Dagen har gått jättebra, som en vanlig. Harry lite mer trött än vanligare. Slut på vagning vid lurarna och det har inte varit ngt problem, vi slutade bara cold turkey. Vid middagsluren låg Harry och pratade en del och vände sig några gånger så jag fick hjälpa tillbaka innan han somnade.
Föräldrarna är dock vandrande lik, jag är så trött att jag vill spy. Men eye on the price är det som gäller och då känns det bra igen! (Så här har jag ju känt mig efter diverse sena utekvällar i livet innan barn och det valde man ju FRIVILLIGT höhöhö).
19.00 Läggning som vanligt, utan problem somnar Harry sött. Mamma och pappa räknar med två uppvak inatt, samma som föregående natt.
Jag håller mig vaken, tittar bland annat på sista delen i en dokumentär om modehuset Chanel. Lägger mig sedan på en madrass utanför Harrys rum (i hallen bredvid skostället – känns skumt). Jag har bestämt mig för att slumra inatt men ligger ”redo” och har mobilen så jag hela tiden ser vad klockan är.
Klockan är nu 04 och han sover fortfarande!!!!!!!!!!!
Jag har lyckofjärilar i magen, vår pojke är så bra! Han sover som en prins. En kort stund griper oron tag men larmet är ju på så gå in vill jag inte, absolut inte störa.
05. Vaknar. Stönar lite (bajsar?), pratar lite och suger smackande på tummen. Efter några minuter klagar han och jag fyrar av en ramsa utanför dörren. Tyst med lite bökande. Suger på tummen.
Blir arg, går in och vänder (han har vänt sig till rygg), lägger tillrätta och går ut.
06:08 Skriker. Ramsar. Han blir arg. Ramsar. Skriker. Går in och lägger tillrätta. Plockar upp kvart i sju.
Natt 3
Jag går och lägger mig innan 20, helt slut. Sover till klockan 00 i vår säng, sedan byter jag och går och sover på madrassen utanför Harrys rum.
Hör honom vakna runt 01 men han somnar om på två röda själv.
02:17 Vaknar och börjar klaga. Ramsar. Blir arg. Går in och han ligger mycket riktigt på rygg. Vänder tillbaka, buffar 6 ggr, solfjäder och ut med ramsan. Protesterar (ganska svagt) till en början men när jag bakar in bekräftelsen på sista så är han tyst.
06:18 Klagar. In och vänder honom, ut med ramsa. Tyst någon kvart sedan klagas det igen. In och vända, ramsar. Ropar efter någon minut igen, in och vända, ut med ramsan. Nu börjar han bli arg på allvar och när klockan nästan är kvart i sju hugger jag honom och gör glad morgon.
Natt 4
Inatt har jag lyxat till det och sover på en säng utanför Harrys rum. Egentligen ligger vi bredvid varandra, bara en vägg emellan.
03:05 Hör att han vaknar till men somnar om själv.
04:22 Hör att han vaknar. Klagar lite och jag ramsar. Fortsätter klaga så jag går in och vänder. Ramsar mig ut.
06:29 Harry vaknar. Pratar med sig själv (eller kaninen, vad vet jag) med ljus röst, nyser några gånger, suger lite på tummen. Jag tänker att jag ska glatt storma in innan han blir missnöjd den här morgonen, för att visa att visa att han får ligga vaken om han vill men att det är morgon först när jag eller pappa hämtar. Väntar spänt och hoppas han är nöjd till kvart i 7. Till slut plockar upp honom tjugo i för jag tolkar det som att han snart börjar skrika, men när jag går in kvittrar han glatt så jag hörde fel… Han blir jätteglad, ligger på rygg och har bajsat. Skrattar när jag kommer och fäktar som en galning med armar och ben. Min goa unge, mamma är så glad!
Natt 5
05:33 Hostar till.
06:00 Vaknar så smått. Pratar och gymnastiserar i sängen så spjälorna knakar… Blir missnöjd en kvart över så jag går in och vänder honom och ramsar ut. Tystnar med en gång och ligger tyst ca 10 minuter innan det blir för tråkigt och missnöjet ökar. Jag låter honom vara eftersom det går i intervaller men efter att ha skrikit upp sig ordentligt ramsar jag mycket bestämt. Hjälper inte och efter några minuter går jag in och lägger tillrätta, solfjädrar och ramsar ut.
Missnöjd och i en lucka plockar jag upp kvart i. Jätteglad under dagen, som vanligt. Somnar utan problem vid lurarna.
För att sammanfatta: Det har gått så lätt! Jag är beredd på bakslag men vet precis vad som ska göras då. Herregud, hela familjen kan slappna av och bara vara. Jag ska måla om ytterdörren. Jag ska börja sy. Jag ska gå på bio. För jag får sova igen och har energi till annat!
Mamma till finaste Harry
född 21 april 2009 (39+2)
Vad härligt att det har gått så bra! Jätteroligt och nyttigt att läsa din berättelse när vi själva är mitt uppe i kurandet av vår lilla 5-månadersälskling!
Kram Johanna
Mamma till lilla älsklingen Amanda, född 090501. SHN-kur startad 24 sept -09.
Tar upp tråden igen trots att vi har det toppenbra och Harry sover som den lilla söta griskulting han är.
Jag funderar på morgonen, han vaknar alltid innan det är dags att gå upp. Ibland en hel timme innan och då ligger han och snackar lite och stökar och bökar. Jag brukar inte göra något då utan låta honom vara till 06:45 då vi gör glad morgon. Till 07 har vi klarat det några gånger bara.
Någon gång har jag gett en pangramsa men då har han blivit förbannad.
Hur "noga" ska man jobba med den tiden han ska gå upp egentligen? (Alltså en kvart senare...)
Jag tycker som sagt att det fungerar jättebra, han somnar glatt på kvällen och sover som en stock tills runt 06-snåret.
Mamma till finaste Harry
född 21 april 2009 (39+2)
I väntan på andra kloka svar: Visst skulle du korta ner sovtiden på dagen nu? Till 15 timmar? Har det gjort skillnad? Han kanske helt enkelt inte behöver sova så mycket som schemat vill att han ska sova?
/Fanny (ja, -Linda- och jag känner varandra, jag är inte synsk)
Fanny, mamma till världens bästa Charlie, född april 2009.
Vad roligt att läsa om era snarkningar!
Nu var det evigheter sen jag kurade men som svar på din fråga så skulle jag säga "Rätt så noga". Jo, det för att våra små inte vet vad klockan är och kan rätt som det är få för sig att morgon är det när klockan är 04.47.
Jag har bara snabbt läst igenom din noga berättelse om kurningen; har ni väckarklocka? Om inte så inför det pronto. Väckarklockan talar om när det är morgon. Det tar några morgnar sen fattar de små gallopen. "Klockan ringer och mams unt paps kommer och hämtar mig".
Sen hade jag själv inte lagat ngt som inte var trasigt, dvs. inga protester där på morgonen - ingen ramsa. Gnöla, snacka, kackla får man ju göra.
Jodå, klocka är inhandlad och idag var tredje dagen jag använde den. Han vaknade 06:35 idag och jag tog honom vid 06:55 så det tar sig. 8)
Jag försöker träna honom på att han väntar tills vi kommer (med klockan) men jag försöker ta honom innan han börjar ropa/skrika för jag vill inte börja ramsa när klockan är typ kvart i sju, känns meningslöst på något vis.
Ibland har han vaknat vid 05 och ropat för att han vänt sig och inte kommer tillbaka, då vänder vi honom och stoppar om. Ibland ramsat och ibland inte, beroende på situation. Då tar han snällt ramsan och somnar om så gott. Funkar som sagt inte på morgonen, då blir han förbannad.
Men vi ligger alltid mellan klockan 06:30 och 07, innan dess kommer han verkligen inte upp!
Mamma till finaste Harry
född 21 april 2009 (39+2)
Sedan vi kurade har nätterna varit ljuvliga. Sista timmen innan dagen började fick vi jobba med ett tag, men är ju verkligen inget att gnälla över i sammanhanget.
Jag har mer och mer börjat tänka på annat och vant mig vid hela nätter men nu måste jag fråga om råd.
Avslutade precis en halvtimmes buffning. Harry vaknade till (som han kan göra ibland men då somnar han oftast om på någon minut) och började gallskrika. Han kastade huvudet åt sidorna och vred sig som en mask. Skriket var det otäckaste jag hittills hört från honom. Efter en halvtimmes buffning suckade han plötsligt till mitt i skriket och somnade.
Kan det vara 8-månaders-ångesten? Fast han bara snart är 7?
Jag fick för mig att han är sjuk,att något är allvarligt fel. Men läser i Barnaboken att det är precis det man tror. Men är han som sagt inte lite för ung?
Mamma till finaste Harry
född 21 april 2009 (39+2)
8-månadersångesten infaller inte på pricken-datum, missförstå mig rätt. Det kan mycket väl vara den eller ett förstadium till den. Just detta med "nya" skrik och "nya" beteenden är signifikativt och är fortfarande frågor som behöver svar.
Ibland krävs att man är lite mer generös med verktyg tills ett lugn uppnås. Dvs ett tydligt och lugnande svar. Bra att du läser i BB om detta och därmed kan vara lugn och trygg, det de små behöver.
//Anna
Mamma till Ester - född feb 09, kvällsmålskurad juni 09
Nej nu krisar det big time. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera detta!
Harry har börjat vakna runt 03 på nätterna och är vaken minst ett par timmar. Han vaknar och ligger och snackar glatt men efter ett tag går det över i rena skrik. Ramsa skriker han ännu mer på, argt.
Vi har lagt över i vagn senaste två nätterna och vagnat honom till sömns , då sover han vidare till 07. Det är riktigt långdragna skriksessioner där han blir hysterisk, och vi har verkligen nerverna att vänta ut honom så jag tror inte vi håller på och trafikerar i onödan.
På dagarna somnar han inte längre själv utan skriker argt och det trappas inte ner. Tvärtom skriker han sig hysterisk och det har hittills slutat med att vi vagnat honom till sömns. Idag tänkte vi ta nya friska tag och bestämde oss för att sluta buffa och vagna. Lade honom i sängen (jätteglad) på luren och ramsade. Sedan ramsade vi med lång mellanrum, han lyssnade men gallskriker på nytt direkt efter. Till slut gjorde vi en lång solfjäder där han gallaskriker och vrider sig som en mask, 40 minuter! Han skek så han nästan tappade rösten och när han till slut lugnade sig gick vi ut för tidigt och han började skrika som en galning igen. Efter 1 timme kände jag att nu måste vi få tyst på honom och han måste få sova, så då lade vi över i vagnen och vagnade.
Kan tillägga att vi bott på tre olika ställen senaste veckorna, pga renovering hemma. Han har dock haft samma säng hela tiden och rutinerna har varit någorlunda detsamma. Han har fått nytt schema med bara två lurar, vi är idag inne på andra dagen (det var lika struligt innan).
19-07 natt
07 frulle
10 sova 45 min
11 lunch
13:30 mellis
13:45-15:45 långlur
17:30 middag
Vad gör jag? Behöver vi minikura?
Hur hanterar vi hans fruktansvärda skrik? När vi solfjädrar och buffar och det inte "biter" - vad gör man? Det gjorde det ju verkligen förr så vi har ju i alla fall haft tekniken...
Har läst 8-månaders kapitlet i BB och en massa länkar här på forumet men blir inte klokare för det.
Mamma till finaste Harry
född 21 april 2009 (39+2)
Kommer in med en klapp på axeln, vi har haft en del märkliga uppvak på senkväll/småtimmar här, min lilla är nu dryga 8månader. Jag märker av att jag måste svara bestämdare nu för att lugna om hon vaknar upp olycklig mitt i natten, tvekar jag det minsta eller använder för "mesigt" tonläge skriker hon upp sig till KRIS och då har en lååång solfjäder varit det som hjälpt hos oss. Min tjej har blivit känsligare för miljön och intryck i samband med sin 8mån ångest. De nätter hon vaknat med ett förtvivlat skrik kan kopplas till dagar med mycket intryck, stökiga miljöer, nya människor eller om vi tjafsat/varit oense om något hemma. Så jag försöker tänka på att inte ha utflykter varje dag, utan varva med lugna, förutsägbara dagar, tänka på social delaktighet och skratta och skoja flera gånger om dan.
Jag tycker att det låter som begynnande 8mån ångest hos er. Så kanske är det det +renoveringsstrulet i kombination med lite tilltufsad attityd som är förklaringen till de nya frågorna som ni ännu inte lyckats besvara betryggande. Har ni flyttat tillbaka hem än? Annars kanske det lugnar sig när ni väl är hemma i lugn och stabil miljö.
Rent konkret vet jag inte riktigt hur jag skall råda dig, vi är ju mitt uppe i just nu, och jag har nog inte riktigt distans och erfarenhet nog. Men om han somnar och sover gott i vagnen hade jag lags dagslurarna i vagn för att få lite lugn under dagen och orka att ha kraft och övertygelse när det behövs. och försökt att ha lite is i magen, damma av ATTITYDEN, sätta det nya schemat och försökt skapa lugn.
Hoppas någon med lite mer erfarenhet kan sticka in och lämna lite mer konkreta råd!
STOR KRAM!
Storasyster född Mars 2009 (fick aldrig till det där med sömnen trots många försök)
Lillebror 21 september 2012
Hur "noga" ska man jobba med den tiden han ska gå upp egentligen? (Alltså en kvart senare...) 
Harry vaknade till (som han kan göra ibland men då somnar han oftast om på någon minut) och började gallskrika. Han kastade huvudet åt sidorna och vred sig som en mask. Skriket var det otäckaste jag hittills hört från honom. Efter en halvtimmes buffning suckade han plötsligt till mitt i skriket och somnade.
, då sover han vidare till 07. Det är riktigt långdragna skriksessioner där han blir hysterisk, och vi har verkligen nerverna att vänta ut honom så jag tror inte vi håller på och trafikerar i onödan.