Agnetha84 skrev: Vad menas med att inte låta gråta i 40-45minuter? --- För vi har det problemet med att vi fått råd att man skall avvakta och då går det ju lätt att hon i längre tider gråter, inte utan att man använder husljud eller ramsan som redskap. Men när den inte tar. Borde man ta kuren om helt från början? Det är ju snart 2 mån sen vi gjorde den men känns ibland som om vi inte lyckats då min tös ännu är dödstrött (och jag med) --- och tex en hel lur kan gå åt till att försöka lugna.
Så här ska det INTE vara
Det ska INTE gråtas i några 40-45 minuter (för mig får inga barn skrika alls) och det ska INTE varas dödstrött någonstans två månader efter kuren
Vi kan bara konstatera att det nog ska till en liten omstart här
Då börjar man lämpligen på andra dagen, följd av andra natten. Och fortsätter sedan precis som står beskrivet, lugnt och fint med ögonen stadigt på målet.
Det händer så ofta att ömma kurare in spe bara läser Lathunden och Verktygslådan i Internationella Sova hela natten-boken, eller rentav bara läser runt lite här på forumet och "testar" utifrån det. Men då blir arbetet lätt halvhjärtat och resultatet därefter - halvdant. Det är inte riktigt snällt mot barnet
Det är inte snällt alls
Verktygen måste användas utifrån förståelsen för inte bara HUR de fungerar och ATT de fungerar utan också VARFÖR de fungerar. Därför kan jag inte nog rekommendera kapitlet Säkerheten
Att "avvakta" några 45 min, om därmed menas att barnet skulle få skrika lika länge, är naturligtvis helt fel och finns inte på SHN-kartan. (Men alla råd kan naturligtvis missförstås eller bara liksom kommas ihåg fel
p g a trötthet inte minst.) '
Det är svårt för att inte säga omöjligt att alls säga något generellt, som ALLTID gäller, eftersom Sova hela natten-kuren är en process, där nyckelordet heter kommunikation
Verktygen är inte till för att användas på rutin (à la "så här ska alla barn alltid sövas"). Bara precis ramsan är vad som så att säga blir kvar, när man kurat färdigt och lilla barnet får sin goda sömn, natt som dag, enligt det schema man gjort upp utifrån lilla barnets åldersbestämda behov. Den behåller man, att säga godnatt med exempelvis (glömmer man framöver, när lilla barnet blivit stort, blir man gärna minsann påmind
), och att ha att ta till om och när någon tillfälllig orosvarg skulle infinna sig (mardröm, feber, etc).
För att alltså uttala mig så generellt som man inte kan göra, skulle jag säga att man ger beskedet - med hjälp av vilket verktyg det nu är man tycker lugnar just det här lilla barnet bäst (och nu talar jag KUR, där man ju redan på andra eller tredje dygnet släpper de fysiska verktygen och låter ramsan börja regera) - utan dröjsmål, som svar på FRÅGAN ("Kommer vargen och tar mig nu
"). Sedan avvaktar man - dvs låter barnet reagera på beskedet, medan man lyssnar mycket noga. (Allt detta står beskrivet i både Lathunden och Verktygslådan.)
Sedan ger man en påminnelse om och när den uppenbarligen behövs och avslutar med bekräftelsen.
Att ramsan når fram är något man får SE TILL att den gör - det gör den inte i kraft av blotta orden eller av sig själv. Den behöver övas, enligt tydliga givna instruktioner
Sedan kan x antal påminnelser till behövas - men man ger dem för att övertyga, inte tysta till varje pris. Vi vill inte förbjuda folk att reagera
Som jag brukar säga: för att man ska kunna svara på frågan, på ett för BARNET tillfredsställande sätt, måste ju den lilla människan få lov att ställa frågan först
Och den frågan måste bli emottagen, lyssnad till och begrundad - för att man ska kunna ge det rätta svaret.
För mig går det möjligen blixtsnabbt eftersom jag har vanan inne att tolka små barn, om man säger, men några 45 min talar vi verkligen inte om - vi talar faktiskt inga minuter alls [-X
Och när barnet till slut bestämmer sig för att tro mig på mitt ord - "NEJ, vargen kommer inte och tar dig, den saken ser jag till, du kan vara alldeles lugn " - ska alltså bekräftelsen avsluta det hela. Den ska ha sista ordet. Den ska följa med barnet in i sömnen, som lilla ungen äntligen vågar ta sig, trygg i vetskapen om att livhanken hänger kvar, vaktad pålitligen =D>
Bekräftelsen behöver inte alls stå separat särskilt många dygn inpå kuren. Så fort barnet lyssnar och tystnar redan under beskedet (ramsan som besked) eller under påminnelsen (ramsan som påminnelse) går man bara ner lite i rösten och mjuknar och avslutar så, med en i andanom berömmande klapp på lilla huvudet: "Rätt, precis så, man ligger ner och sover så skönt
Du har fattat PRECIS, gulleGRIS
"
Jag hoppas detta gjorde er bägge kära
lite klokare. Om inte - återigen, läs på, läs på, läs BOKEN, få helhetsbilden och totalförståelsen
Och se detta forum som det kärleksfulla komplement det är.
O:)
PS Det ska tilläggas att det viktigaste i kråksången (dvs under kuren) inte är att barnet sover varje minut det "ska". Det viktigaste är att lilla barnet har förutsättningarna (äntligen). Utöver maten, och de praktiska arrangemangen som fasta tider, skön sovplats osv är dessa viktiga, absolut nödvändiga förutsättningar två:
Lugnet.
Säkerheten.
Sedan fick jag och min sambo ramsa några gånger fram till 06.40 då hon somnade om och vi fick gå in och väcka henne kl 7.00. 
Ni har verktygen 