Jag har en UNDERBAR 1 åring men energi som 7st. 1 åringar, en motorik som inte är av denna värld, en retsticka som driver min autistiska dotter till vansinne och en envishet som överstiger min egen....
(och det vill inte säga lite).Från morgon till kväll är det 7:e växeln i och hon lever nog med filosofin "Varför göra det enkelt för sig när man krångla till det?" Hon började gå som 8-9 månaders bebis och nu klättrar hon överallt där det går. Syrrans höga stol utan fotplatta fick vi plocka bort och tripptrappstolen fick ersätta denna. Tripptrappstolen får ligga i mitt äldsta bonusbarns säng mellan måltiderna eftersom annars är det akrobatik på hög nivå plus att hon lyckades välta den i förrgår
. Hon har en styrka också som är lite av det ovanliga. Vi har jättetunga stadiga kökstolar som hon inte klarade av att rubba förrän för två veckor sedan. SÅ nu är det köksbordet som gäller hela tiden. Även vardagsrumsbordet är jätteskoj att klättra på.Nu lever jag efter den filosofin att bord äter man vid och vill helst inte att barnen ska sitta och krypa på dem. Plus att köksbordet är ju ganska högt och jag är rädd för fallskador!
Det känns lite som om Neolines motorik överstiger hennes förmåga att förstå och lära sig att det gör ont att ramla.
I går lyfte jag ner henne 20-30 gånger från bordet och sa nej och efter varje gång var hon uppe efter "3 röda" igen också tittar hon på mig för att se min reaktion också skrattar hon.
Hur mycket kan man begära att en 1 åring ska förstå? Hon känns ju lite större pga av sin motorik och kommunikation än hennes ålder och jag kanske behandlar henne därefter.
Eller har ni något tips att tackla henne när hon gör saker som hon inte får? Jag försöker att inte hämma henne genom att säga nej till massor av saker utan väljer mina tillfällen då det är fara för hennes hälsa! ( Att slicka på toaborsten :-& kanske inte är livsfarligt men där säger jag nej också!)
Det verkar ju som hon förstår ändå eftersom hon ruskar på huvudet när hon vet att hon har gjort något som jag brukar säga nej till. Plus att när hon tagit något från syskonen ser hon lurig ut, visar mig vad hon tagit när jag frågar och sedan springer hon i väg och skrattar!
(Nu när jag skriver har Neoline skjutit fram en stol till strömbrytaren till syskonens rum och står och knäpper på och av lampan... Första gången!!!
hon är så kreativ)Nej som sagt.....några tips på hur jag ska bemöta min lilla underbara bus-skrutta!?
/Anki
Och den oerhörda drivkraften vi besitter tar oss framåt både nu och sedan. Inte att förakta.
Erbjuda bra - säkra - klättringsalternativ \:D/ Kan vara stolar, ribbstolar, pallar (inomhus) och träd, stenar, buskar (utomhus). Ge henne möjligheten att få utlopp för sin klättringsiver, rejält - ett par gånger per dag. Däremellan kan stolarna få sova en stund - om man vill förhindra upp-på-bordet-utflykter när man är upptagen med annat. Går utmärkt. Har jag gjort här hemma. "Oj då, nu har visst stolen gått och somnat också. Ska nog vila lite middag. Sov så gott nu en stund!" Och så har alla fyra köksstolarna fått sova middag liggandes på golvet.
) 
VARFÖR lyfte du ner henne 20-30 gånger från bordet och sa nej 
)
Människan föds för att utforska, behärska och småningom förändra verkligheten villkoren, världen. Gör ditt bästa för att inte hindra henne i detta