Totalhaveri...
-
sanna med son
- Inlägg: 33
- Blev medlem: fre 16 sep 2005, 12:25
Totalhaveri...
Hjälp! Sedan drygt två veckor tillbaka fungerar ingenting längre och vad jag än intar för attityd så inte är den självklar. Sonen är nu ett år och vi har haft hela nätter och fungerande dagslurar hur länge som helst. Ensamleken var uppe i två timmar och vi hade precis dragit ner till en dagslur mellan 11.30-14. Natt: 19-06.30. Nu vaknar han upp till tio gånger på nätterna, ställer sig upp och verkligen vägrar ensamleken med stora bokstäver och ännu större sorg.
Jag ramsar på nätterna och han somnar om en liten stund men vaknar strax igen och from fyra, fem på morgonen sover han inte alls. Ska jag stryka ensamleken tills jag fått ordning på hans nätter igen? Gå tillbaka till två lurar- men det kändes inte som om schemabytet var problemet... Och jag hör själv hur fånigt det låter att berätta om hur bra allt var och nu funkar ingenting. Det är bara det att jag inte vet hur jag ska styra upp situationen innan den helt går över styr. Sonen är förunderligt glad mitt i allt trassel men det märks ju att han börjar slokna mer och mer. Jag skulle bli jätteglad för lite råd och nya infallsvinklar.
Jag ramsar på nätterna och han somnar om en liten stund men vaknar strax igen och from fyra, fem på morgonen sover han inte alls. Ska jag stryka ensamleken tills jag fått ordning på hans nätter igen? Gå tillbaka till två lurar- men det kändes inte som om schemabytet var problemet... Och jag hör själv hur fånigt det låter att berätta om hur bra allt var och nu funkar ingenting. Det är bara det att jag inte vet hur jag ska styra upp situationen innan den helt går över styr. Sonen är förunderligt glad mitt i allt trassel men det märks ju att han börjar slokna mer och mer. Jag skulle bli jätteglad för lite råd och nya infallsvinklar.
-
annawahlgren
- Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
- Inlägg: 15366
- Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
- Ort: Gastsjön
Så läs på och hugg tillbaka Attityden av självklarhet
Ett nytt schema tarvar alltid sina frågor och måste genomföras i självklart lugn. Läs på i Tips på vägen om morgnarna. Jag misstänker svår överkoncentration och alldeles för mycket trafik
Håll fast vid nya schemat, tycker jag. Och inskränk dina ingripanden till det absolut minimala, med större förtroende för både honom och dig själv. Glöm inte att tiden måste till också. Barnet måste så att säga över tröskeln - så mer tålamod tillsammans med mer förtroende, och så flitig påläsning till du känner sig totalsäker på att du vet exakt vad du gör och varför
Så bryter du din egen förvirring, vilket måste till för att du ska kunna bryta hans.
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
-
sanna med son
- Inlägg: 33
- Blev medlem: fre 16 sep 2005, 12:25
Varmt tack för svar
Jovisst är det min egen oro och förvirring som måsre motas bort. Vi har ju egentlign aldrig behövt kura, utan börjat med standardmodell och sedan bara förlängt hans nätter. Dags att läsa på! Och sedan ska jag skriva ner det viktigaste och låsa in mig i gästrummet för natten och lämna förhållningsorder och ansvar till barnets far...brukar fungera bäst i sådana här situationer. Jag har sprungit in och stoppat om alldeles för mycket. Sonen har börjat "tappa" sin gosefilt utanför sängen med jämna mellanrum och då går jag ju in till honom och stoppar om när han gråter efter den. Har han väl ganska snabbt lärt sig...
Har dock en undran om ensamleken. Bör jag korta ner hans ordinarie två timmar och bygga upp den igen? Det går bra i början men han blir snart missnöjd och när han hör pappa gå ut genom ytterdörren blir han helt förtvivlad och jag har prövat att låta honom lösa det själv men han lugnar sig inte. Och i den situationen har jag ju inte verktyg att använda. Mutor fungerar ju inte riktigt eftersom han inte lugnar ner sig tillräckligt för att bli mottaglig för dem. Ja...och så tappar han gosefilten här också...hm. Han behöver ju inte ha den när han leker men eftersom han ofta brukar ta sig en lur under tiden så har den varit bra att ha eftersom han inte gärna somnar utan den.
En sista fråga: vi vagnade när han var liten och har sen dess klarat oss med ramsa. Kan man bara stoppa om honom som krisverktyg om det nu skulle bli nödvändigt? Han känns lite för stor och stark att börja buffa helt plötsligt.
Jovisst är det min egen oro och förvirring som måsre motas bort. Vi har ju egentlign aldrig behövt kura, utan börjat med standardmodell och sedan bara förlängt hans nätter. Dags att läsa på! Och sedan ska jag skriva ner det viktigaste och låsa in mig i gästrummet för natten och lämna förhållningsorder och ansvar till barnets far...brukar fungera bäst i sådana här situationer. Jag har sprungit in och stoppat om alldeles för mycket. Sonen har börjat "tappa" sin gosefilt utanför sängen med jämna mellanrum och då går jag ju in till honom och stoppar om när han gråter efter den. Har han väl ganska snabbt lärt sig...
Har dock en undran om ensamleken. Bör jag korta ner hans ordinarie två timmar och bygga upp den igen? Det går bra i början men han blir snart missnöjd och när han hör pappa gå ut genom ytterdörren blir han helt förtvivlad och jag har prövat att låta honom lösa det själv men han lugnar sig inte. Och i den situationen har jag ju inte verktyg att använda. Mutor fungerar ju inte riktigt eftersom han inte lugnar ner sig tillräckligt för att bli mottaglig för dem. Ja...och så tappar han gosefilten här också...hm. Han behöver ju inte ha den när han leker men eftersom han ofta brukar ta sig en lur under tiden så har den varit bra att ha eftersom han inte gärna somnar utan den.
En sista fråga: vi vagnade när han var liten och har sen dess klarat oss med ramsa. Kan man bara stoppa om honom som krisverktyg om det nu skulle bli nödvändigt? Han känns lite för stor och stark att börja buffa helt plötsligt.
-
annawahlgren
- Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
- Inlägg: 15366
- Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
- Ort: Gastsjön
Gosefilten skulle jag vika ihop lite fint och lägga i ett hörn av sängen till ensamleken. "Tappar" han den hör du det tyvärr inte och går definitivt inte in och plockar upp den. Ensamleken ska vara hans egen. Han är inte dummare än att han fattar, efter några lagom bittra gånger, att "tappas" filten så är den tyvärr inte där om och när han vill sova lite. Då låter han den ligga kvar i sitt hörn tills han behöver den. Det är en typisk liten livskris att lösa själv...
Detsamma gäller kvällarna/nätterna. Svara på "tappandet" med betryggande goddag-yxskaft, dvs ramsan.
Måste du absolut ingripa - och dina funderingar är kloka och säkerligen de rätta här! - så stoppa inte om i stor stil utan nöj dig med effektiv ramsa. Om och när han verkligen blir ledsen till slut och du hör att han ber om hjälp, lägger du snabbt och sakligt tillrätta och tillämpar ett kort men betryggande solfjäderstryck över hela lilla kroppen, utan prat (men med ramsa efteråt). Inskränk trafiken till ett minimum.
En bra idé är att gå och titta till/stoppa om efteråt, när han sovit i tio min (inte tjugo). Det märker han inte och du slipper tro att han ligger och fryser eller att det är något annat fel.
Ligger då filten på golvet kan du alltid smuggla upp den igen i förbigående om du ändå hastigt är där - men aldrig någonsin för att han skriker efter den, kräver eller använder den som "lek" (underhållning)
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
-
sanna med son
- Inlägg: 33
- Blev medlem: fre 16 sep 2005, 12:25
Tack
Och natten gick bra. Flera uppvak men faktiskt bara ett som behövde ramsas och jag fick väcka honom när det var dags för morgonvällingen. Känns som om vi är på rätt och lugnare väg igen!
Snuttefiltskrisen fick han lösa själv under ensamleken...och det fungerade. Efter ett tag satte han sig ner, lekte en timme och en kvart utan större sorger och sen bröt vi innan pappa skulle iväg till jobbet. Och på på långluren både somnade han och vaknade på minuten! Jag är helt förundrad över hur mycket som beror på ens egen attityd och utstrålning- det behövdes ju mest att jag själv kom upp på banan...
Jag tror att det är så att jag halvt omedvetet lämnat över för mycket ansvar till sonen. Tyckt att det spelar väl ingen roll att han vaknar och får välling en halvtimme tidigare när allting åndå går så bra. Det var bara det att morgonen efter vaknade han en timme innan utsatt tid. Och middagssömnen blev nog meroch mer att han fick styra själv. Är det så att man ska fortsätta hålla lika fast på alla tider? Eller är det bara min lille som uppenbarligen behöver det mer än jag förstod?
Hur som helst; stort tack igen!
Och natten gick bra. Flera uppvak men faktiskt bara ett som behövde ramsas och jag fick väcka honom när det var dags för morgonvällingen. Känns som om vi är på rätt och lugnare väg igen!
Snuttefiltskrisen fick han lösa själv under ensamleken...och det fungerade. Efter ett tag satte han sig ner, lekte en timme och en kvart utan större sorger och sen bröt vi innan pappa skulle iväg till jobbet. Och på på långluren både somnade han och vaknade på minuten! Jag är helt förundrad över hur mycket som beror på ens egen attityd och utstrålning- det behövdes ju mest att jag själv kom upp på banan...
Jag tror att det är så att jag halvt omedvetet lämnat över för mycket ansvar till sonen. Tyckt att det spelar väl ingen roll att han vaknar och får välling en halvtimme tidigare när allting åndå går så bra. Det var bara det att morgonen efter vaknade han en timme innan utsatt tid. Och middagssömnen blev nog meroch mer att han fick styra själv. Är det så att man ska fortsätta hålla lika fast på alla tider? Eller är det bara min lille som uppenbarligen behöver det mer än jag förstod?
Hur som helst; stort tack igen!
-
annawahlgren
- Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
- Inlägg: 15366
- Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
- Ort: Gastsjön
Ja, man bör hålla på tiderna (med högst marginalkvart. Lilla barnet blir sin egen lilla klocka, dagarna (och nätterna) blir förutsebara och därmed sköna. Föer er alla
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
-
sanna med son
- Inlägg: 33
- Blev medlem: fre 16 sep 2005, 12:25
Nu sitter allt som det ska igen sedan någon vecka tillbaka
Tolvtimmarsnätter och lugna morgnar med en unge som sitter och småpratar med gosefilten när man kommer in med vällingen. Ensamleken är uppe i två timmar igen; nya tamburinen och stapelbilarna fixade till det sista...och min egen entusiasm inför projektet som nog hade börjat falna
Middagsluren är satt till två timmar men han skulle gärna och oftast sova mer. Jag ger honom marginalkvarten och sen tar jag upp trots att han är väldigt ledsen och sömnseg över att bli störd av en glad och härjig moder. Borde jag ge honom någon halvtimme till när han vill ha det- eller stör det rytmen för mycket? Kanske kan problemet vara att han får gröt vid tio och då är alldeles för hungrig kvart över två...men om jag ger mellanmål innan tolv och sedan ytterligare ett mellanmål innan middagen vid fem så känns det som om hela dagen blir ett enda småätande. Fast det kanske inte påverkar aptiten så mycket ännu?
Middagsluren är satt till två timmar men han skulle gärna och oftast sova mer. Jag ger honom marginalkvarten och sen tar jag upp trots att han är väldigt ledsen och sömnseg över att bli störd av en glad och härjig moder. Borde jag ge honom någon halvtimme till när han vill ha det- eller stör det rytmen för mycket? Kanske kan problemet vara att han får gröt vid tio och då är alldeles för hungrig kvart över två...men om jag ger mellanmål innan tolv och sedan ytterligare ett mellanmål innan middagen vid fem så känns det som om hela dagen blir ett enda småätande. Fast det kanske inte påverkar aptiten så mycket ännu?
-
annawahlgren
- Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
- Inlägg: 15366
- Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
- Ort: Gastsjön
Ge honom lite tid, bara - och mer förtroende
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
-
sanna med son
- Inlägg: 33
- Blev medlem: fre 16 sep 2005, 12:25
Tack
Ja, usch vad jag velar och vinglar...har inte varit såhär osäker sedan han var ny. Skyller på nya syskonet som ska komma om ett par veckor och att det känns som om allt verkligen måste sitta som berget när vi måste lämna bort blivande storebror några dagar.
Självklart får han gnälla lite efter att ha sovit middag. Jag har börjat tycka alldeles för synd om honom för allt och ingenting- och det är ju inte särskilt listigt egentligen 8)
Ja, usch vad jag velar och vinglar...har inte varit såhär osäker sedan han var ny. Skyller på nya syskonet som ska komma om ett par veckor och att det känns som om allt verkligen måste sitta som berget när vi måste lämna bort blivande storebror några dagar.
Självklart får han gnälla lite efter att ha sovit middag. Jag har börjat tycka alldeles för synd om honom för allt och ingenting- och det är ju inte särskilt listigt egentligen 8)
-
annawahlgren
- Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
- Inlägg: 15366
- Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
- Ort: Gastsjön
Det kommer att gå så bra så, allting. Du "boar" nu för nya barnet, när man vill att allt ska vara KLART - och då är det lätt att vingla när någonting inte alls verkar klart. Men lägg det vinglandet på något annat! Källaren, kanske? Vinden?
LYCKA TILL
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022