Måste få dela med mig av min stora glädje över nyaste lilla barnbarnet, standardmodellerat från start O:) För även om jag har sett det så många gånger förut - ända sedan min tredje lilla unge "uppfann" - krävde
- Standardmodellen, och då var året 1967 - så är det samma underbara bekräftelse varje gång På att:
Följer man Standardmodellen från start - eller STRÄVAR efter den från och med den egentliga födelsen, ska jag säga - så hjälper lilla barnet till alldeles underbart tjänstvilligt och man behöver aldrig kura. Och drar inte på sig några andra problem att tala om heller 
Lilla A är nu två månader. Ungefär
En extra utmaning, om man säger, var och är det faktum att hon föddes fem veckor för tidigt 
Och det har jag aldrig varit med om i familjen förut. Hur gammalt var barnet, egentligen 
Jag har haft förmånen att få vara med hela vägen. Och jag kunde se hur hon faktiskt ibland "kröp tillbaka" in i magen - hon var inte färdig där
Då ville hon inte intressera sig det minsta för omvärlden, bara ligga på pappas nakna bröst (mammas var ju skafferi) och skärma av sig från allt vad ljus och "stimulans" hette. Hon ville gå "hem" en stund 
Inte så att hon grät och skrek - i alla fall inga längre evigheter; de ömma kunde konsten från start att genast lugna henne, om inte annat så genom att "rapa" henne effektivt uppe på axeln, vare sig hon behövde rapa eller ej - och så vilade hon, som i magen; just vilade, stilla. Det var märkligt att se - hela dagar kunde pågå så. medan andra dagar var nyfiket "vakna". Men uppenbart tröttsamt vakna Vägen till tvåmånadersgränsen kan, som jag skriver i BB, vara både slingrande och snårig. Och är det, även för ett litet Skräp som är fott i rättan tid och inte fem veckor för tidigt. Det är så oerhört mycket som händer, obegripligt, främmande, konstigt och skrämmande - vilket inte betyder att det är SYND om barnet, men det är SVÅRT för barnet
8-[
Lilla A sondmatades i början på neonatalen och syresattes - bara en sådan sak
Hon var svag och inte "färdig". Hur i fridens dar skulle vi kunna åldersbestämma henne Jag bedömde att den egentliga födelsen inträffade ca sex veckor efter den faktiska. Det bekräftade hon, men tog fortfarande av och till sin tillflykt till "livmodern", den mörka friden. Vid en och en halv månad efter förlossningen hade hon lagt på sig bra med vikt men ätandet var ett trasslande. Amningen fick kompletteras med urpumpad mjölk och snart även tillägg för säkerhets skull, men tid tog det - SM:s en och en halv timmes vakentid gick mest åt till trugande. För mat måste hon ju ha, mat, mycket mat, mer mat och ännu mera mat
För sitt välbefinnandes skull. Och för sömnen. Och för överlevnadsångestens defintiva good-bye =; Men som sagt, vägen var trasslig ibland. Man (lilla Skräpet) kunde bryta samman mitt i matningen som fick brytas för ständigt lugnande ("rapar") och sedan på't igen. Man "åt" - trugades - ledigt i en och en halv timme och det höll ju inte i längden. Vi var tvungna att få ner själva måltiden till en timme i taget, för lilla magens skull. Som dessutom fick järntillskott, vilket jag inte alls tyckte om när jag förstod vad det ställde till - uppenbarligen besvärade det barnet, som hade ont av att försöka sköta lilla magen, och vi fick bekräftat av läkare att det inte var någon bra idé att envisas med järndroppar som tydligen mer eller mindre slentrianmässigt ges prenatala barn. Så bort det
Sex timmars natt fick hon, och tog hon sig gärna, vid en och en halv månad, från 22 till 04. Då tyckte jag hon kunde föreställa en månad gammal. Tre veckor senare signalerade hon att hon inte stod ut särskilt lyckosamt med så sena kvällar och vi gjorde ett tvåmånadersschema. Som infördes för en knapp vecka sedan. Och vad gör barnet
Sover som en gris från kl 20 till kl 4, då hon måste VÄCKAS, får påfyllning (100 g) på 20 min, och somnar sedan om till kl 7, då hon också måste väckas Hon är uppe i knappa litern per dygn nu, sedan tre veckor tillbaka, och det är ju så det ska vara.
Och hon har fått "vakna" en kvart nu först innan det ska ätas, så att hon hinner känna sig någorlunda vaken och alert innan det är dags att glufsa - överlevnadsångesten är borta, hon är inte nyfödd längre. Och inte fem veckor för tidigt född heller längre. Om tre veckor igen är hon tre månader gammal, anser jag 8) och har alltså kommit i fatt. Och får sova från åtta till sju. Elva timmar natt. Jag svär på att hon tar sig det med förtjusning.
Och omkring henne, det lilla Skräpet, finns så många andra små barn och ömma föräldrar som inte får sova mer än två, högst tre timmar i stöten
Alldeles i onödan Lilla A skriker inte längre. Möjligen kan vi få ihop hela tre minuter sammanlagt per dygn.
Hennes schema i dag - tvåmånadersschema:
Sju till halv nio - mat och vaken Halv nio till halv elva - sova Halv elva till halv ett - mat och vaken Halv ett till halv tre - sova Halv tre till fyra - mat och vaken Fyra till halv sex - sova Halv sex till åtta - mat, bad, vaken (Strax före) åtta - nattslurk Åtta till fyra - åtta timmars natt Fyra - nattmål 20 min Sju - vakna efter ytterligare dryga 2,5 tim sömn.Detta ger fyra stora mål och en nattslurk per dag, plus ett nattmål. Bortåt en liter bröstmjölk (förstärkt med ersättning) sammanlagt per dygn.
Och 16 tim sömn sammanlagt per dygn.
O:)
Är det inte underbart
Så enkelt kan det faktiskt vara. Och borde få vara
Nu ler vi - lilla A
- och "skrattar" och börjar så smått jollra.Och vi ligger på mage, givetvis - med larm - inte bara i vackra vaggan respektive vagnen, "möblerade" med intressanta saker att titta på (med svarta ögon och fina färger) om och när man vaknar till under dagslurarna. Vi ligger på mage också på bordet, vid varje vakenpass, stora bordet, där vi har fötterna bara och kan ta spjärn mot underlaget och har ett gäng trevligheter uppsatta framför händer och ansikte. Så lyfter vi oss HÖGT upp på armarna
medan vi kravlar så smått.Och så lyssnar vi på Strauss på hög volym, när vi iigger åt det hållet. Och det gör vi ju, och vi ler på kuppen :-({|=
Den ena i förtrots och många rop på mamma men ändå märks ju hur tydligt han älskar sin säng och att sova..och den andra 12 veckor gammal idag skrattade hela vägen till vagnen, helt klarvaken, lades ner och tittade sig nyfiket omkring, fick en puss på huvudet och ett skak i hantaget och sen har det inte hörts ett knyst från det hållet...