1-åring anfaller katten...

[Kristin87]

Ända sen dottern började bli något sånär mobil har vi lärt henne att man "klappar fint" på allt som är ömtåligt inklusive andra människor och djur. Och det har fungerat bra. Hon är jätteduktig och klappar fint oftast redan på första försöket på saker hon vet är ömtåliga. Utom katten då.
Flera gånger om dagen ger hon ifrån sig ett indiantjut och verkligen attackerar katten med sina starka nypor runt tassar, svans eller i skinnet. Att katten inte har bitit tillbaka fler gånger är ett under. Jag försöker ligga steget före och visa att man klappar fint innan hon grabbar tag men jag kan ju inte vaka över henne varje sekund. De gånger hon hinner gå grepp tar jag hennes händer o säger "Nej, så gör man inte" (varpå jag oftast får ett glatt flin till svar) och visar hur man faktiskt gör, dvs klappar fint.
Jag vet inte vad annat jag kan göra. Men vi måste verkligen få stopp på de här attackerna. För hon kan ju klappa fint. Jag fattar inte varför hon bara är på katten...

[AMAMA]

Hei!

Stakkars katten!
Kanskje du kan ha katten en annen plass når du ikke kan følge med henne og holde håndenomhånden? - Og følge med henne når katten vel er i nærheten? Er det mulig? Kan han være ute / i et annet rom eller noe når hun utforsker huset på egen hånd?
Jeg kjenner igjen det at barnet behøver vises og håndenomhånden et par tusen ganger før det sitter... Jeg tror ikke at Neiing fører så bra frem, men heller "påtatt trivelig" - Så gjør man - Klappa - eller noe mangemangemange ganger, akkurat som du gjør så bra. Hun er heldig som har deg! Som AnnaW skrev en plass; Katter har jo håndtak...

[Ewa]

Hej!

Ur Barnaboken:

Öppna världen. Ställ den till förfogande. Bjud på tingen, dig själv och verksamheterna, allt i en positiv, entusiastisk, konstruktiv anda!
Omsatt i praktiken kan den programförklaringen se ut så här:
Lillan drar katten i svansen.
De första tio gångerna är det roligt och tacksamt att visa Lillan, som drar katten i svansen, hur man klappar en katt, och att katten då blir glad.
(Katten stretar sig fördärvad för att komma bort från Lillan, som drar katten i svansen, varför man diskret håller katten i ett järnhårt grepp för att hindra den från att smita, medan man visar Lillan hur man klappar en katt. Katten blir så glad, medan den fräser vilt och spottar.)
När man så visat Lillan tio gånger hur man klappar en katt, och Lillan fortfarande drar katten i svansen, börjar små treuddsförsedda djävlar hoppa jämfota på ens tålamod.
Härvid räknar man till tio medan man ser åt ett annat håll (och håller katten i samma järnhårda grepp).
Sedan man dragit djupt efter andan några gånger, visar man Lillan hur man klappar en katt, och att katten då blir så glad!
Och si! Nu klappar Lillan verkligen katten! Vilket man mer eller mindre tvingar henne till, med sin egen hand om hennes.
Katten blir jätteglad och bits.
Nu ger man ur sig uppmuntrande tillrop och är så förtjust, å kattens vägnar. Med oförtruten entusiasm uppskattar man Lillans tankspridda ansträngningar att klappa katten också, medan hon drar den i svansen.
Lillan drar vidare i svansen. Hur skulle hon kunna annat? Naturen har ju ordnat det så vist, att katter försetts med handtag. Alltså måste man väl rimligen använda dem?
Milt och tåligt framhärdar man då, med ett fastklistrat leende i mungiporna: ”Så ja, klappa katten, ÅÅÅ så fint, nu blir katten glad!”
Man kan naturligtvis också avliva katten.
Möjligen faller det alternativet utanför ramen för vår bok…
Barnaboken 25 år (s 400f)

[Fanny83]

HA HA HA!

[Kristin87]

Ja, jag kan nog inte säga mycket annat än Fanny83 precis gjorde.
Får försöka klistra på fina leendet och visa hur man gör elvatusen gånger till så kanske det löser sig till slut.
Men vad gjorde jag utan er, Anna W och Barnaboken???

[hannadredd]

min dotter är 20 månader & när hon var liten funkade det riktigt bra att klappa fint, därefter följde dra i svansen & allmänt vara taskig mot katten, tror att det var runt året.
Nu är hon inne i en fas där hon verkligen gillar katten, hon skriker kaamatt (kramas) och jagar rätt på katten och försöker krama henne...hon lägger sig raklång på katten , men för det mesta klappar hon numera jättefint på katten. Så fortsätt att visa hur man klappar katten på bästa sätt så kommer det en dag när inte svansen är så lockande längre.

[annawahlgren]

Underbar läsning :-({|=

Tack, Ewa Hade tänkt citera själv redan när jag såg rubriken

Ett normalt kattkräk (ursäkta - jag har haft katt i hela mitt vuxna liv O:) ) lär sig ju ganska snabbt att ta betäckning när en misshandlande lillmatte / lillhusse är i faggorna med sin lystna blick. Om den nu har minsta självbevarelsedrift, vilket katter ju brukar ha.

En siames hade jag som klämde in sig under soffan. Och då var det jag som drog fram den (fräsandes och spottandes - katten alltså, inte jag) därför att Lilla Barnet, bevars, skulle få lov att undersöka katten och inte hindras av katten... Sedan var katten sur på mig i två dagar. Det fick den vara

Som sagt - tålamod är lösenordet =D> Rom byggdes inte på en dag. Men det byggdes sten för sten... Ecce resultatet