Blir allt sämre på självlek!

[Hampus i Lit]

Och förmodligen är det ju vårat fel....
Kan man "förvänta" sig att dom små ska kunna leka själv en stund när dom är mätta och utsövda? Sonen har varit sjuk på slutet och då behövt mer omsorg så att säga än vanligt. Nu kan han börja leka själv och jag är t.ex på toa, när han sedan får syn på mig så börjar gnället. Tar upp honom men det är heller inte bra.Försöker oftast sätta honom bland leksakerna för ensamlek en stund tll men det hjälper sällan någon längre stund. Det känns som vi är på väg in i nått jag inte vill(knappast han heller), hur stävjar vi detta!!??

Hjälp å tips önskas!

[Hampus i Lit]

Dessutom blir han ARG när vi byter eller sätter på kläder, varför??

[MarieH]

Hej!
Visst ska han kunna leka själv, bara han får förutsättningarna. Vi hade 1.5 timmar ensamlek vid 10 månader, och utökade gradvis till 2 timmar från året. Det funkar kanon! Stumpan springer till rummet efter morgonskötningen och försöker klättra upp i sängen själv 8).

Jag uppfattar det du skriver som att ni inte har någon organiserad ensamlek, utan mer placerar honom bland leksakerna för att uträtta något ärende.

Nu kan han börja leka själv och jag är t.ex på toa, när han sedan får syn på mig så börjar gnället. Tar upp honom men det är heller inte bra.Försöker oftast sätta honom bland leksakerna för ensamlek en stund tll men det hjälper sällan någon längre stund.

Det ser jag inte som ensamlek, utan snarare träning i att kunna vara ensam en stund och ändå vara trygg i att mamma/pappa kommer tillbaka - vilket också är jättebra!

Här är en tråd som innehåller mycket om ensamlek: http://www.annawahlgren.com/phpBB2/viewtopic.php?t=2460. Börja med en kort period, avbryt innan han blir ledsen och utöka tiden allteftersom. Vill ni läsa mer, så sök på ensamlek här på forumet.

Lycka till!
/Marie

[annawahlgren]

Tack, Marie H

Du menar att han ska kunna leka själv, inte sant Då kan du inte ta upp honom. Att han gnäller när han ser dig betyder att han tror att det är synd om honom och att han behöver tröstas Han kommer liksom ihåg det Så ta ur honom det

Sätt dig hos honom i stälelt för att ta upp honom. Gör ngenting. Vänta tills han gör något. Och gör han ingenting, så är det inte fel det heller. Det är Den tomma tiden - som jag skriver en hel del om i Barnaboken. Den behövs ibland, för att barnet själv ska sätta sig i rörelse och hitta på saker

Säg alltid - entusiastiskt - HEJ då, komemr snart! när du går och Heeej! när du kommer tillbaka, men gå direkt till ditt. "Fastna" inte i någon oro för honom. Den behövs inte alls. Kika i ögonvrån, bort med överkoncentrationen! Han kommer att imponera på dig!

Du kan också i förbifarten "droppa" något vansinnigt intressant i hans synfält. Utan att säga ett smack och utan att vänta på hans godkännande nickningar - "bara" på att hans nyfikenhet ska ta över. Det gör den

[annawahlgren]

Tack, Marie H

Du menar att han ska kunna leka själv, inte sant Då kan du inte ta upp honom. Att han gnäller när han ser dig betyder att han tror att det är synd om honom och att han behöver tröstas Han kommer liksom ihåg det Så ta ur honom det

Sätt dig hos honom i stälelt för att ta upp honom. Gör ngenting. Vänta tills han gör något. Och gör han ingenting, så är det inte fel det heller. Det är Den tomma tiden - som jag skriver en hel del om i Barnaboken. Den behövs ibland, för att barnet själv ska sätta sig i rörelse och hitta på saker

Säg alltid - entusiastiskt - HEJ då, komemr snart! när du går och Heeej! när du kommer tillbaka, men gå direkt till ditt. "Fastna" inte i någon oro för honom. Den behövs inte alls. Kika i ögonvrån, bort med överkoncentrationen! Han kommer att imponera på dig!

Du kan också i förbifarten "droppa" något vansinnigt intressant i hans synfält. Utan att säga ett smack och utan att vänta på hans godkännande nickningar - "bara" på att hans nyfikenhet ska ta över. Det gör den

[Hampus i Lit]

Tack för svar!
Låter väldigt vettigt det ni skriver, förstår nu att det är inte ensamlek han bedriver(inte i större utsträckning i alla fall). Några frågor till:

Vi har sängen på övervåningen och är aldrig där annat än när vi sover, kan vi ha leken på en madrass på golvet(på nedervåningen) eller är det den "inhägnade" platsen som gör det?

Om han kryper mot mig och blir gnällig ska jag ändå inget göra än att sätta mig ner och vara passiv? Om han isf blir ledsen väntar jag bara ut, eller...

Ska söka mer om ensamlek men svara gärna någon, behöver kött på benen så att säga!

[annawahlgren]

Ensamlek kan du läsa mycket om här (gå visa search). Den bör försiggå avskilt och inhägnat och ostört.

När du sätter dig ner hos honom och han eventuellt blir ledsen, tröstar du honom ju där. Men du "räddar" honom inte utan inväntar Den tomma tiden (se Barnaboken) efter vilken han slutligen sätter sig i rörelse, bort från dig. Även om det tar "hundra år" första gången. Ge honom tiden Var nyfiken på vad HAN ska ta sig för

Se det inte som din plikt och skyldighet att underhålla ("stimulera") honom hela tiden. Han kan själv. Vänta och se, det är så spännande

[MarieH]

Hej!
Vi har ensamleken i spjälisen i bottenvåningen, och jag är oftast i övervåningen. Radion är på som lite bakgrundsmusik, och dörren står på glänt lite grann. På med barnvakten bara, så hör du vad som händer, och gå dit och smygkika i dörren om det blir något ledset eller ilsket ljud.

Någon gång innan man fått in det i rutinen kan det bli lite "jamen kom hit och sysselsätt mig då!"-skrik, men det får man vänta ut. Det är jätteroligt att smygkika när det är kul också, de har sån fantasi de små skruttarna . För att inte tala om när man hör dem sitta och snacka för sig själva, och sedan skratta gott - jättemysigt!

Som jag fattat det är den stora grejen att de får vara i fred ett tag, utan att man springer och stör dem.

Lycka till!
/Marie