Vi flyttar efter sommaren ut på landet, till ett stort, härligt ruckel i en underbar sagoträdgård
Lilllebror för liten?
Lilllebror för liten?
Hej alla kloka!
Vi flyttar efter sommaren ut på landet, till ett stort, härligt ruckel i en underbar sagoträdgård
Där vi kan leva billigt, jobba lite och ha massor med tid för varandra
. Min äldste pojke har precis fyllt fyra, och in yngste fyllde 2 i juni. Ingen av dem har hittills gått på dagis. Vi har sökt och fått dagisplats åt båda på vår nya hemort, med start om en månad. För min store pojke känns det helt rätt, dagiset är väldigt familjärt och alla som jobbar där har varit där i över tio år och älskar sitt jobb. Jag har på senaste tiden märkt hur mycket han njuter av att leka med jämnåriga, på ett helt annat sätt än innan, och även av att få röra sig utanför "flocken" då och då. Frågan är hur vi ska göra med lillebror. Eftersom han är en lillebror är han ju rätt så tuff, och han är van vid och gillar att leka med andra barn. När han tex lekaer på gården med grannbarn odyl så är han väldigt självgående och vänder sig väldigt sällan till mig. Ska man prova att låta båda börja? Förmodligen blir det väldigt korta dagar, vi tänker oss 3-4 timmar om förmiddagen. De kommer i så fall att gå på en syskonavdelning. Det skulle såklart underlätta jobb-mässigt för oss att få de timmarna till att jobba. Men jag vill absolut inte forcera en dagisstar av den anledningen, det ska vara BARA om det är det bästa för honom? En del av mig är skeptisk, han är så liten och har hela trotsålderna framför sig... Samtidigt kanske det kan vara ok och roligt för honom, om man håller det till bara två-tre timmar per dag? Jag tror på sätt och vis att det skulle kännas lite konstigt att lämna bara storebror också... Någon som kan hjälpa mig att reda ut tankarna, eller som har varit i en liknande sits??
Vi flyttar efter sommaren ut på landet, till ett stort, härligt ruckel i en underbar sagoträdgård
Mamma till två ljuvliga pojkar födda sep 2005, resp juni 2007
Hej
Vad härligt det låter, med nya livet!
Vad gäller dina funderingar, så tänker jag så här. KAN, kan han. Men det bästa för honom... nja, det tror ju inte jag i alla fall. Min stora var också redo i den åldern, så han började när han var 4,5. Och det passade finfint för honom då. Allmän förskola, som det heter, så inför lillasyster var det inte det minsta märkligt. När man är så stor får man gå på förskolan si och så... motiverades. ifrågasattes inte, och liten önskade sig inte dit. JAG saknade storebror tokmycket, men bra för honom var det ju, nu när inga andra alternativ står till buds, just. Nu är lillasyster 3,5 och har precis börjat 4 fm i veckan. Går jättebra. Men ska sanningen fram så har hon inget superbehov av det ännu. Om jag nu bara ska se till hennes behov. Då hade hon gott kunnat knata på med mig ett halvår till, eller så. Men för att få plugg och jobb att gå ihop så blir det här bästa lösningen. Och jag har varit VÄLDIGT glad att få ta hand om trotsen helt själv. För hur underbar personalen än är (och det är dem) så blir det ofta onödigt mycket nej och inte och fullständigt onödig frustration för små trotsare på ganska många förskolor. Är min erfarenhet. Undantag finns förstås. Men gängse fostransideal kolliderar dessvärre med min egen syn på hur man bäst bemöter ifrågasättare här i världen, och den kollisionen tar man lättare när man tagit sig ur trotsen och hittat till lite mer balanserade och förståndiga åldrar här i livet. Tänker jag.
Vad härligt det låter, med nya livet!
Vad gäller dina funderingar, så tänker jag så här. KAN, kan han. Men det bästa för honom... nja, det tror ju inte jag i alla fall. Min stora var också redo i den åldern, så han började när han var 4,5. Och det passade finfint för honom då. Allmän förskola, som det heter, så inför lillasyster var det inte det minsta märkligt. När man är så stor får man gå på förskolan si och så... motiverades. ifrågasattes inte, och liten önskade sig inte dit. JAG saknade storebror tokmycket, men bra för honom var det ju, nu när inga andra alternativ står till buds, just. Nu är lillasyster 3,5 och har precis börjat 4 fm i veckan. Går jättebra. Men ska sanningen fram så har hon inget superbehov av det ännu. Om jag nu bara ska se till hennes behov. Då hade hon gott kunnat knata på med mig ett halvår till, eller så. Men för att få plugg och jobb att gå ihop så blir det här bästa lösningen. Och jag har varit VÄLDIGT glad att få ta hand om trotsen helt själv. För hur underbar personalen än är (och det är dem) så blir det ofta onödigt mycket nej och inte och fullständigt onödig frustration för små trotsare på ganska många förskolor. Är min erfarenhet. Undantag finns förstås. Men gängse fostransideal kolliderar dessvärre med min egen syn på hur man bäst bemöter ifrågasättare här i världen, och den kollisionen tar man lättare när man tagit sig ur trotsen och hittat till lite mer balanserade och förståndiga åldrar här i livet. Tänker jag.
Mamma till Stora guldklimpen född april -04
& Lilltufsan född feb -06 
Jag tror att du har helt rätt. Precis som du skriver - visst KAN han. Men han är ju fortfarande en liten, liten plutt! Bara en sån sak som att han fortfarande har blöja, typiskt exempel på något som man hanterar bäst hemma i lugn och ro... Nej, det får nog räcka att stora killen börjar, och så kan lillen kanske hänga på om ett år (eller kanske ett och ett halvt;).
Tack för ditt svar, det bekräftade min magkänsla!
Tack för ditt svar, det bekräftade min magkänsla!
Mamma till två ljuvliga pojkar födda sep 2005, resp juni 2007