Till historien hör att när Nilsa å mamma kom hem från sin promenad en stund tidigare så upptäckte dom att dom glömt (!) låsa ytterdörren. Det hade förstås mamman i bakhuvudet när hon vände sig om. (Och antagligen hade hon sett nån alldeles för läskig film nyligen...)
Hursomhelst. Nilsa kastade en blick på mamman som låg där i badet och spanade ut mot hallen och... började GALLtjuta! Och så stirrade hon fullkomligen skräckslaget ut mot hallen igen. Va? Sa mamman. Du såg nåt igen, eller? --- Ännu mera galltjut från Nilsa.
Det här höll på tills vi tvingades gå upp ur badet för att vi var så upprörda båda två.
Jaha... och vart vill jag komma med denna historia? Ingenstans! Bara berätta hur det gick till när jag insåg hur lätt det är att släppa in vargar och vad mycket man (tydligen) överför till sina barn även om man själv tror att man är stencool när man ligger där i badet och slänger en halvförströdd blick mot dörren.
Det skulle jag vetat när jag kurade!