Jag drar den här historien här också för jag tycker det är lite kul....
När vi gick i spänd väntan på att min ssyters bebis skulle behaga komma ut fick jag ett mejl från Anna där hon skrev att jag är släkt med hennes bästis Bibban!
Exalterad av den nyheten ringer jag min mor och skriker i luren:
-Vi har fått en ny släkting!
Varpå mamma skiker tillbaka:
-Har hon fått BARN
Utan att ringa MIG
Vad BLEV det
Total confusion!
Det blev många nya släktingar för mig förra veckan, några lite äldre, några i sina bästa år, några lite yngre och en nyföding.
Jättekul!
Axel var ett hett alternativ för nya kusinen innan födsel men nu vet jag inte om det ligger på nån inne-lista längre. Törs inte tjata mer om vad ungen ska heta, haha! De får höra av sig. 8) Mammas morfar hette Axel, jag gillar det också. Jag minns att jag bestämde mig för Ludvig nån gång när jag var liten. Ludvig och Elsa.
Jag tycker om många av de äldre namnen men vi har inte valt nåt av dem själva. De som blir poppis har vi valt bort direkt. Jag minns att vi hade hur många Linda som helst i nån av mina klasser. Och nån Lina och Linn. De tyckte inte att det var så kul att heta som alla andra och jag har bara goda erfarenheter av att vara ensam om mitt namn. Darlingen delade namn med många så han var också inne på namn som är mindre vanliga. Så så fick det bli i den här familjen...
Kram Jannika
Ja Elsa är ju rätt vanligt nu. Tror det var en topp för några år sedan för vi har en massa Elsor som ska börja ettan nu på skolan där jag jobbar.