Hej!
Jag har hört att det finns en 19-veckorsfas - jag undrar om det är någon här som har erfarenhet av det. Hur yttrar den sig, hur länge varar den, vad kan man göra för att stötta sitt barn och kanske få det lite lindrigare?
Min älskling är just 19 veckor och har sedan ett par dagar blivit så otroligt ängslig, tappat sitt soliga humör och sin vanliga självständighet. Han är ovanligt trött, sitter som en igel vid mitt bröst, i synnerhet nattetid, han vill helst sova med bröstet i munnen...
Dagtid skriker han mycket och känns helt enkelt inte igen. Någon som känner igen detta?
Vore tacksam för lite feedback!
Cilla
19-veckorsfasen
Hej cilla67! Och välkommen till forumet! 
19 veckor... Hur mànga mànader blir det?
4.5 mànad?
Vi den här àldern sägs det här i Spanien iallafall at mànga bebisar sover dàligt.
När de pratar om 4 mànadres àldern himlar de med ögonen och börjar svettas.
Men med vàra tre hade vi inte sàdana problem. Vid fyra mànaders àldern satte jag ett schema, innan dess var det äta innan och efter man sover, typ.
Nu behöver de äta massor, jag har för mig att jag införde kvällsvällingen vid den här àldern. Nu har jag kollat en gammal tràd och yeps, när han var 4 mànader och en eller tvà veckor fick han risvälling till kvällen varpà han sov 9 timmar innan han vaknade och fick bröst.
Med schema sà underlättar man livet för sig själv och bebben massor, tycker jag. Man vet när han behöver mat och när han behöver sova. Nu känner man bebben sà man vet om han är morgonpigg eller en storsovare, sà det blir lättare att sätta ett schema ocksà.
Om du har Barnaboken sà läs gärna om social delaktighet som borde bli en del av er dag nu (om jag räknat rätt pà veckorna). Om du inte har den, borde du i det minsta làna den och läsa, det är möjligt du vill köpa den sedan. 
Läs gärna om ABC för smàfolk i Tredje delen ocksà.
Hoppas du hittar nàgot matnyttigt!
19 veckor... Hur mànga mànader blir det?
4.5 mànad?
Vi den här àldern sägs det här i Spanien iallafall at mànga bebisar sover dàligt.
När de pratar om 4 mànadres àldern himlar de med ögonen och börjar svettas.
Men med vàra tre hade vi inte sàdana problem. Vid fyra mànaders àldern satte jag ett schema, innan dess var det äta innan och efter man sover, typ.
Nu behöver de äta massor, jag har för mig att jag införde kvällsvällingen vid den här àldern. Nu har jag kollat en gammal tràd och yeps, när han var 4 mànader och en eller tvà veckor fick han risvälling till kvällen varpà han sov 9 timmar innan han vaknade och fick bröst.
Med schema sà underlättar man livet för sig själv och bebben massor, tycker jag. Man vet när han behöver mat och när han behöver sova. Nu känner man bebben sà man vet om han är morgonpigg eller en storsovare, sà det blir lättare att sätta ett schema ocksà.
Om du har Barnaboken sà läs gärna om social delaktighet som borde bli en del av er dag nu (om jag räknat rätt pà veckorna
). Om du inte har den, borde du i det minsta làna den och läsa, det är möjligt du vill köpa den sedan. Läs gärna om ABC för smàfolk i Tredje delen ocksà.Hoppas du hittar nàgot matnyttigt!
fem älsklingar
nov-03, sep-05, feb-08, feb-10 och nov-12.
nov-03, sep-05, feb-08, feb-10 och nov-12.
Hej Miniz, tack för svar!
Vi har haft ett schema, men det funkar inte nu. Förut har han somnat snällt kl 20 och sovit hela natten, men nu vaknar han igen 20 minuter efter att han somnat och är helt förtvivlad, och sedan igen ganska exakt kl 23.
Dagtid har han blivit lite soligare igen, men är tröttare än vanligt och behöver en extra sovstund mellan de två vanliga.
Jag har BB, men jag har nog inte hunnit läsa precis hela, ABC för småfolk känner jag t ex inte igen. Jag ska genast slå upp den delen!
Social delaktighet har vi infört för en tid sedan, det funkar bra, han tycker om att vara med!
Det som bekymrar mig mest är det att han verkar så ängslig. Han har ju tidigare inte verkat bry sig om "vargen" så mycket, men nu verkar han tro att "vargen" bor under hans säng!
Men jag ska läsa det du rekommenderar och se om jag hittar en lösning där! Tack!
Cilla
Vi har haft ett schema, men det funkar inte nu. Förut har han somnat snällt kl 20 och sovit hela natten, men nu vaknar han igen 20 minuter efter att han somnat och är helt förtvivlad, och sedan igen ganska exakt kl 23.
Dagtid har han blivit lite soligare igen, men är tröttare än vanligt och behöver en extra sovstund mellan de två vanliga.
Jag har BB, men jag har nog inte hunnit läsa precis hela, ABC för småfolk känner jag t ex inte igen. Jag ska genast slå upp den delen!
Social delaktighet har vi infört för en tid sedan, det funkar bra, han tycker om att vara med!
Det som bekymrar mig mest är det att han verkar så ängslig. Han har ju tidigare inte verkat bry sig om "vargen" så mycket, men nu verkar han tro att "vargen" bor under hans säng!
Men jag ska läsa det du rekommenderar och se om jag hittar en lösning där! Tack!
Cilla
Instinktivt tycker jag det låter som hunger med i spelet - om man vaknar när man bara sovit 20 min. Precis som Miniz beskriver tycker jag 4-månadersbebbar är omättliga. Åtminstone har mina varit det. Så det är väl inte för inte som man (tidigare och på sina håll även nu) rekommenderar införande av mat häromkring. Här infördes både mat (puréer) och gröt vid just 4 mån. Slurp, slurp, sade båda och var uppe i motsvarande en hel burk puré och en hel portion gröt på bara några dagar.
Mamma till Stora guldklimpen född april -04 
& Lilltufsan född feb -06
& Lilltufsan född feb -06 Ja, det är möjligt, i alla fall uppvaknandet kl 23 tror jag är hunger, men det andra känns mest som oro. Har era ungar varit ängsliga av sig vid någon tidpunkt?
Vi har börjat med smakportioner, men hittills har han inte varit särskilt intresserad, han är misstänksam mot konsistensen. Vi började för tre veckor sedan med gröt, har sedan provat olika puréer. Bananskrap och majspuré har gått bäst. Majsen prövade vi idag, den var lite lösare i konsistensen och slank ner lite lättare. Vi tar nya tag med majsen imorgon, ser om han kan få ner lite mer då!
Vi har börjat med smakportioner, men hittills har han inte varit särskilt intresserad, han är misstänksam mot konsistensen. Vi började för tre veckor sedan med gröt, har sedan provat olika puréer. Bananskrap och majspuré har gått bäst. Majsen prövade vi idag, den var lite lösare i konsistensen och slank ner lite lättare. Vi tar nya tag med majsen imorgon, ser om han kan få ner lite mer då!
En fràga bara.
Varför tycker du han verkar ängslig? Jag menar, hur läser du det?
Oro pà natten: att han ligger och bökar och hittar inte sömnen eller gràter han?
Rapar han bra? Det kan vara luftbubblor ocksa.
Men som Ewa sa, mat, mat mat!
Nu kom jag pà att med den största fick vi köra en bort-med-nappen-kur när hon var fyra mànader.
Hon tappade nappen - varje - timme pà natten och vi stoppade in den...
Vi införde välling (nàgra kvällar innan), tog bort nappen, monterade hjul pà en sovlàda och skickade mig ut i köket. Det tog tvà och en halv natt! Sà sov alla gott. Jag vet inte varför, men som sagt sà började det vid 4 mànaders àlder.
Varför tycker du han verkar ängslig? Jag menar, hur läser du det?
Oro pà natten: att han ligger och bökar och hittar inte sömnen eller gràter han?
Rapar han bra? Det kan vara luftbubblor ocksa.
Men som Ewa sa, mat, mat mat!
Nu kom jag pà att med den största fick vi köra en bort-med-nappen-kur när hon var fyra mànader.
Hon tappade nappen - varje - timme pà natten och vi stoppade in den...
Vi införde välling (nàgra kvällar innan), tog bort nappen, monterade hjul pà en sovlàda och skickade mig ut i köket. Det tog tvà och en halv natt! Sà sov alla gott. Jag vet inte varför, men som sagt sà började det vid 4 mànaders àlder.
fem älsklingar
nov-03, sep-05, feb-08, feb-10 och nov-12.
nov-03, sep-05, feb-08, feb-10 och nov-12.
Han rapar bra, använder inte napp.
Jag tycker helt enkelt att han ser orolig och rädd ut när jag kommer in till honom och han har vaknat. Ibland skriker han på ett sätt som jag tolkar som av skräck. När jag kommer in kastar han sig efter mig, vill ha mig nära, nära - som om jag var hans säkerhet. Eller efter mat...? Fast ansiktsuttrycket är inte hungrigt, bara ängsligt, som om han ställer den fråga AW skriver om i boken, "kommer jag att överleva?"
Jag tycker helt enkelt att han ser orolig och rädd ut när jag kommer in till honom och han har vaknat. Ibland skriker han på ett sätt som jag tolkar som av skräck. När jag kommer in kastar han sig efter mig, vill ha mig nära, nära - som om jag var hans säkerhet. Eller efter mat...? Fast ansiktsuttrycket är inte hungrigt, bara ängsligt, som om han ställer den fråga AW skriver om i boken, "kommer jag att överleva?"
-
chokladkaninen
- Inlägg: 2604
- Blev medlem: sön 16 mar 2008, 06:45
- Ort: Uppsala
Hej Cilla!
Jag tror också på mat mat mat. Har ni börjat jobba med att få in en ramsa än? Det är ju annars ett bra sätt att lugna på plats där barnet ligger i sängen, så att man liksom motar vargen i dörren.
Så mata mata mata och när du är säker på att han har fått så mycket mat som går ner är det upp till dig att visa att det inte är farligt att leva (eller att sova ensam i sin säng).
Tala om hur det går!
Jag tror också på mat mat mat. Har ni börjat jobba med att få in en ramsa än? Det är ju annars ett bra sätt att lugna på plats där barnet ligger i sängen, så att man liksom motar vargen i dörren.
Så mata mata mata och när du är säker på att han har fått så mycket mat som går ner är det upp till dig att visa att det inte är farligt att leva (eller att sova ensam i sin säng).Tala om hur det går!
Mamma till Storasyster f feb 07
och Lillebror f okt 08
Storasyster f feb 07och
Lillebror f okt 08-
chokladkaninen
- Inlägg: 2604
- Blev medlem: sön 16 mar 2008, 06:45
- Ort: Uppsala
Oj, en sak till som jag tänkte på: Får du till ca 15 sömntimmar över dygnet? Det kan hända att det är dags att justera schemat, och att en så enkel sak förstör rytmen lite för er. (Ofta håller man samma schema när de är 3-4 mån och gör upp ett nytt när de blir 5 mån men det kan ju skilja nån vecka hit eller dit vad som passar.)
Mamma till Storasyster f feb 07
och Lillebror f okt 08
Storasyster f feb 07och
Lillebror f okt 08Oftast sover han nog ca 15 timmar om dygnet, men det är tid som spridit sig lite olika om man jämför denna vecka med t ex förrförra. Det är väl så när de växer - denna vecka har han velat sova oftare, och själv tagit initiativ: lagt sig tillrätta på mage och somnat på lekfilten.
Förut har han haft ett långt sovpass, ca 3 timmar, och ett kortare under dagen.
Vår "ramsa" har vi haft länge och den består i ett havsbrusljud, men jag kanske behöver förstärka det med att vi säger något själva.
(Vi fick en mojäng, ett sk SleepSheep, ett litet får som man kan ställa in på havets vågor, regn, hjärtljud eller valsång! Det har funkat förvånansvärt bra.)
Förut har han haft ett långt sovpass, ca 3 timmar, och ett kortare under dagen.
Vår "ramsa" har vi haft länge och den består i ett havsbrusljud, men jag kanske behöver förstärka det med att vi säger något själva.
(Vi fick en mojäng, ett sk SleepSheep, ett litet får som man kan ställa in på havets vågor, regn, hjärtljud eller valsång! Det har funkat förvånansvärt bra.)
-
TorpSara
Jag vet att Edvard blev med "medveten" i den åldern. Jag minns hur han blev otroligt rädd (första gången han blev uppenbart rädd) för ett högt ljud och hur rädslan/ledsenheten liksom höll i sig en lång, lång stund.
Så min fundering är kanske lite mumbo jumbo, men hur agerar du? Förmedlar du lyckan och tryggheten och livsglädjen? Möter du honom med ett leende när han vaknar och bjuder på nått skoj?
Så min fundering är kanske lite mumbo jumbo, men hur agerar du? Förmedlar du lyckan och tryggheten och livsglädjen? Möter du honom med ett leende när han vaknar och bjuder på nått skoj?
-
allakantralla
- Inlägg: 144
- Blev medlem: ons 25 mar 2009, 14:54
Hej och all medkänsla !!
Är precis där du är just nu och vet därför inte om jag kan ge någon konstruktiv feedback. Inte än i alla fall
...
Hos mitt barn yttrar det sig som en väldig osjälvständighet, han vill att jag ska vara hos honom hela tiden, börjar gråta om jag försvinner utom synhåll, och vill helst av allt att jag ska vara 100 % närvarande hela tiden
.
Det är en utvecklingsfas i denna åldern, som handlar om förmågan att sätta samman sekvenser av situationer till sammanhängande helheter. Tex att kunna se ett föremål, rikta händerna mot det, fatta tag i det, dra det till sig, titta på det och slutligen stoppa det i munnen. De små liven börjar lära sig att de kan få saker att hända, och de kan FÖRVÄNTA sig saker. Detta kräver naturligtvis enormt mycket energi, dessutom är de rätt kassa på det, så det blir så mycket som de vill göra som inte funkar.
Mitt lilla barn vill tex väldigt gärna hålla matskeden i sin egen hand, föra den till munnen och få i sig mat. Han lyckas väldigt bra med att hålla skeden, men när han försöker få in den i munnen missar han oftast och träffar ögat istället. Det gör ont och är obehagligt, och resulterar ju verkligen inte i någon mat, varpå han blir arg och - gissar jag - besviken.
Det som fungerar för oss just nu är att hjälpa honom göra väldigt enkla saker, släcka och tända en lampa, klappa katten, trycka på hissknappen, hålla inköpslistan i affären. Han tycker också om att sitta i bärselen med ansiktet vänt utåt när vi går vår dagliga minipromenad (samma korta parkrunda VARJE dag). Vi pratar om precis det som vi ser och som finns i direkt anslutning till oss, typ "känner du - nu blåser det! "titta, trädet" osv. Vi utökar i sakta mak hans värld, vi går till affären (samma affär, VARJE dag).
Jag har en dotter som är 13. Av henne har jag lärt mig att när man befinner sig i en kritisk utvecklingsfas så behöver man DELS någon som visar vägen, leder vid handen och visar hur man gör de nya sakerna, och DELS att man ofta ofta behöver få falla tillbaka på de välbekanta sakerna, de områdena som redan är ens "kompetensområden" så att säga. Det som är trygg och van med. När Milo "lär sig" bada i stora badkaret, som han och pappan håller på med som bäst nu, visar pappan vattenstrålen och vad man kan göra med den, man kan röra sig i vattnet, man kan plaska. Men pappan är med hela tiden, nynnar välbekanta melodier som Milo hört sedan han låg i magen, håller i honom tryggt och lugnt, och gör efteråt massagen som de gjort tillsammans sedan urminnes tider (dvs inte särskilt länge med VÅR tideräkning).
Jag vet inte om detta varit till särskilt stor hjälp, och jag kan nog bli lite mer konkret om du vill. Men jag har precis fattat lite vad det handlar om själv, så allt detta är varken särskilt genomtänkt eller genomlevt ännu. Det är bara det att jag själv befinner mig mitt i det precis exakt nu.
Och: När jag nu läser igenom vad jag skrivit så låter jag så mild, öm och tjusig. Det är jag med. OCH skittrött på att ha en gnällig unge som inte klarar sig själv i fem sekunder. :-({|=
!!Är precis där du är just nu och vet därför inte om jag kan ge någon konstruktiv feedback. Inte än i alla fall
...Hos mitt barn yttrar det sig som en väldig osjälvständighet, han vill att jag ska vara hos honom hela tiden, börjar gråta om jag försvinner utom synhåll, och vill helst av allt att jag ska vara 100 % närvarande hela tiden
. Det är en utvecklingsfas i denna åldern, som handlar om förmågan att sätta samman sekvenser av situationer till sammanhängande helheter. Tex att kunna se ett föremål, rikta händerna mot det, fatta tag i det, dra det till sig, titta på det och slutligen stoppa det i munnen. De små liven börjar lära sig att de kan få saker att hända, och de kan FÖRVÄNTA sig saker. Detta kräver naturligtvis enormt mycket energi, dessutom är de rätt kassa på det, så det blir så mycket som de vill göra som inte funkar.
Mitt lilla barn vill tex väldigt gärna hålla matskeden i sin egen hand, föra den till munnen och få i sig mat. Han lyckas väldigt bra med att hålla skeden, men när han försöker få in den i munnen missar han oftast och träffar ögat istället. Det gör ont och är obehagligt, och resulterar ju verkligen inte i någon mat, varpå han blir arg och - gissar jag - besviken.
Det som fungerar för oss just nu är att hjälpa honom göra väldigt enkla saker, släcka och tända en lampa, klappa katten, trycka på hissknappen, hålla inköpslistan i affären. Han tycker också om att sitta i bärselen med ansiktet vänt utåt när vi går vår dagliga minipromenad (samma korta parkrunda VARJE dag). Vi pratar om precis det som vi ser och som finns i direkt anslutning till oss, typ "känner du - nu blåser det! "titta, trädet" osv. Vi utökar i sakta mak hans värld, vi går till affären (samma affär, VARJE dag).
Jag har en dotter som är 13. Av henne har jag lärt mig att när man befinner sig i en kritisk utvecklingsfas så behöver man DELS någon som visar vägen, leder vid handen och visar hur man gör de nya sakerna, och DELS att man ofta ofta behöver få falla tillbaka på de välbekanta sakerna, de områdena som redan är ens "kompetensområden" så att säga. Det som är trygg och van med. När Milo "lär sig" bada i stora badkaret, som han och pappan håller på med som bäst nu, visar pappan vattenstrålen och vad man kan göra med den, man kan röra sig i vattnet, man kan plaska. Men pappan är med hela tiden, nynnar välbekanta melodier som Milo hört sedan han låg i magen, håller i honom tryggt och lugnt, och gör efteråt massagen som de gjort tillsammans sedan urminnes tider (dvs inte särskilt länge med VÅR tideräkning).
Jag vet inte om detta varit till särskilt stor hjälp, och jag kan nog bli lite mer konkret om du vill. Men jag har precis fattat lite vad det handlar om själv, så allt detta är varken särskilt genomtänkt eller genomlevt ännu. Det är bara det att jag själv befinner mig mitt i det precis exakt nu.
Och: När jag nu läser igenom vad jag skrivit så låter jag så mild, öm och tjusig. Det är jag med. OCH skittrött på att ha en gnällig unge som inte klarar sig själv i fem sekunder. :-({|=
Milo, född 20/1 2009 i vecka 37 - ögonblicklig och berusande kärlek!
Fanny, född 12/6 1996 - djupaste och allvarligaste kärleken tog tid på sig.
Fanny, född 12/6 1996 - djupaste och allvarligaste kärleken tog tid på sig.
-
malinmauritsen
- Inlägg: 25
- Blev medlem: tis 31 mar 2009, 11:49
- Ort: Solna/Hamburg
- Kontakt:
Oj, här hänger jag med! Vi har visserligen aldrig riktigt fått till ett bra schema, haft svårt att hålla rutiner, men nu.... puh! Fyra månader gamla Elvira har blivit en liten gnällis 
Vill tutta hela tiden, men det duger heller inte alltid, är social och gillar att kika på folk, det funkar vissa stunder, tar inte napp och ve och fasa - VÄGRAR FLASKAN! Jag vill så gärna ge henne välling eller ersättning... men icke..... Har börjat med smakisar med det är inte jättepoppis. Lite frukt går ned, men då snackar vi en tesked eller två.... Började testa detta redan för tre veckor sen.
Och sömnen.... hon får inte sina 15 timmar och natten varar ca 21.30/22.30 - 5.30/6.30, med 1-3 amningar... oftast 2 PUH! Så hon är ju trött också min lilla prinsessa! Inte konstigt om hon blir gnällspik då, det blir ju jag med.... Och nu är vi på semester och då blir ju allt lite upp och ned.
Följer med här och hoppas på tips!!
Vill tutta hela tiden, men det duger heller inte alltid, är social och gillar att kika på folk, det funkar vissa stunder, tar inte napp och ve och fasa - VÄGRAR FLASKAN! Jag vill så gärna ge henne välling eller ersättning... men icke..... Har börjat med smakisar med det är inte jättepoppis. Lite frukt går ned, men då snackar vi en tesked eller två.... Började testa detta redan för tre veckor sen.
Och sömnen.... hon får inte sina 15 timmar och natten varar ca 21.30/22.30 - 5.30/6.30, med 1-3 amningar... oftast 2 PUH! Så hon är ju trött också min lilla prinsessa! Inte konstigt om hon blir gnällspik då, det blir ju jag med.... Och nu är vi på semester och då blir ju allt lite upp och ned.
Följer med här och hoppas på tips!!
Alfred 22 maj 06, Elvira 17 mars 09