Jag är ny här – ny och smått desperat…
Jag har två barn, varav den yngsta nu är 3 månader lite drygt. Hon har varit en kvälls- och nattstökare sen hon föddes, och det börjar tära på oss nu. Jag har försökt ta till mig det jag har läst i Annas bok och som passar för en tre månaders, men antagligen gör jag inte rätt eftersom det blir värre och värre. 
Vårt läge är så här: efter en medveten uppmuntran från vår sida somnar hon i princip själv om kvällarna.
I princip säger jag, för det funkar inte alltid, men 9 gånger av 10. Hon älskar att bli buffad, men vi behöver sällan göra det. Istället säger vi god natt cirka 19.30, jag sjunger en vers av Sov du lilla videung och fyller på med andra versen på vägen ut. Hon nöjer sig med det, ibland får jag gå in och sjunga en till vers. För vår del är detta stora framsteg, med tanke på att vi de två första veckorna gick omkring och bar en skrikande dotter i timmar i tron att hon hade magknip. Nu vet vi att hon lätt blir övertrött…
När vi förstod det införde vi raskt rutiner för mat och sömn, och vi håller dem så gott det går. Förändringen gick snabbt till det bättre.Vid 22.30 får hon mat (flaskmatas), det är den tid då vi går och lägger oss. Äter glupskt och somnar om utan bekymmer. Sen börjar trasslet. Nånstans mellan 01-02 vaknar hon till. Jag meddelar att det är natt, sjunger ev. en vers och för det mesta lugnar hon sig, somnar. För att vakna tre-fem minuter senare på samma sätt. Så håller vi på.
Hon somnar alltså inte ordentligt utan vaknar var 3-5 minut, och framemot 04 har hon börjat vakna till mer ordentligt och jag måste ta till buffning. Smått desperat avlöser maken mig då och vid 05.30 ger han henne mat. Sen sover hon ett par timmar till innan jag väcker henne. Problemet är alltså inte att få henne lugn/somna, utan att somna ordentligt (djupt) och att känna sig trygg i att inte alls vakna.
Jag har också provat vagnen med samma resultat. Hon svarar duktigt på vagnandet, jag behöver bara dra ett par drag, säg kanske fem, så lugnar hon sig så pass att hon kan somna. Men fortfarande vaknar hon efter ett par minuter igen.
Behöver jag säga att hon är trött om dagarna, precis som sin mor?
Jag vet att hon är liten fortfarande, bara tre månader, och jag vill gå försiktigt fram. Men nätterna har aldrig riktigt fungerat, och jag undrar vad jag ska ta mig till. De senaste nätterna har jag spårat ur i desperation – jag tar till alla knep jag kan komma på: Med tårarna strömmade har jag försökt buffa henne till hon sover helt, jag har försökt ”söva” henne när hon bara rör sig lite grand, jag har tryckt in nappen som vi har lyckats sluta med – allt i fåfänga försök att rubba hennes vana att vakna. Men inget hjälper. 
Kan tillägga att hon på dagarna sover lika ytligt, men den senaste månaden har tendensen ändå varit längre och längre sovpass. Utomhus i vagnen sover hon som bäst, i bästa fall två timmar.
Vad ska jag göra, kan någon i detta eminenta forum komma med förslag till hjälp?
Fint gjort med sköna insomnanden och att ni uppmärkamat hennes övertrötthet!Nu är det bara 
att få till hela nätter också!
Se till att spika 10 timmar natt utan mat - det fixar hon fint nu och det underlättar även att få till natten.
När hon vaknar så ge en ramsa eller Sov du lilla videung (som även lilla jag hade som ramsa till min förstfödde!) i bestämd och betryggande tonart. Avvakta sedan! Vid nästa gny så gör du ingenting! Låt henne gny och gnöla lite - ge henne en privat sfär på natten. Din vackra sång