Så, nu sover han ju - igen - bättre om nätterna, fast jag skall nog se en hel vecka nu innan jag tar ut några triumfer. Men: i och med att jag har tagit bort 45-minutersluren mellan 16.45-17.30 möter vi följande patrull på kvällen:
redan vid 18.00 blir det griiinigt och trött, sura miner och gnugga gnugga ansiktet... Visst, för min del skulle jag ju inte bry mig om han lade sig redan 18.00 eller 18.30, och sov natt då mellan 18.00-06.00 (som sin mamma som liten..
), men det blir så grymt mot min man! Han kommer hem från jobbet 17.30 tidigast - skall han då under veckorna inte få umgås med sonen någonting alls.. 
Naturligtvis är det sonens nattprioritering som gäller: om han föredrar tidigare kväll/morgon -så -visst, då får det väl bli så - men å andra sidan säger han inte flaska när jag går upp vid 06.40 - jag får gå och väcka honom vid sju - så jag tror inte han skulle vilja upp redan 06.00...
Jag har fått använda mig av den där nödkvarten/tjugominutaren precis varje dag för att han inte skall vara helt slut redan halvsex- och vinner då en halvtimma på det... men vid sex är det klart stopp. Vill sova! Inget är kul!
Hur har ni andra gjort med den andre parten som jobbar..? Umgås med sin kära son vill han ju...
det blev dubbelt! 