JA-utmanings-tråden

chokladkaninen · Inlägg av **chokladkaninen** » fre 13 mar 2009, 21:22

Å, jag har inte tänkt så mycket på detta ännu... men min stora flicka har fyllt två precis, och visst börjar nej:en hopa sig. Så med ledning av er börjar jag tänka på det redan nu. Tack!

/LO · Inlägg av **/LO** » fre 13 mar 2009, 22:43

Jag har börjat utmana folk runt omkring mig. Bara säga att jag fick en utmaning och förklara lite.
Folk blir mycket intresserade och inser att det är svårt, men tar klart till sig budskapet.

Jag tänker fortsätta! Gör ni det också?

/LO

Sussi · Inlägg av **Sussi** » fre 13 mar 2009, 23:39

Bra att ni puffar den här tråden! Har kommit av mig lite

och behöver en spark i baken! Har haft pms och mått lite risigt på annat sätt också, men det är egentligen ingen ursäkt!

miniz · Inlägg av **miniz** » mån 16 mar 2009, 16:57

Idag var flickorna pa balkongen och ropade till arbetarna i gatan, GA HEM OCH ÄÄÄÄT!

Da tänkte jag pa Blommans ord

Jag ska säga vad jag VILL ska hända eller göras, inte vad jag INTE vill!

Sa jag sa: flickor, prata vanligt där ute. Da sa de, ga hem och äääät.

Mycket bättre!

Bluna · Inlägg av **Bluna** » fre 27 mar 2009, 22:19

Hmm har varit ett riktigt djupdyk på jobbet (det är där jag lägger mest krut på icke-nejjandet eftersom det funkar så bra hemma med det. En ettåring, vad är det jämfört med en hel hög sjuåringar?

) Så, efter att ha nejjat och blivit arg

efter konstens alla ickeregler...så.

Idag vid påklädningen till mellis (som äts i matsalen) så fick jag nog på "Var är dina kläder?"-tjatet. Hopplöst på tre sjuåringsgossar som brottades mer än lyssnade på var de hade sina kläder med ett "skiterviijustnu"-uttryck. Det klingade i mitt huvud MER FÖRTROENDE!

Jag: NU! Stänger jag dörren här och går och klär på mig. Det tar 5 min och när jag kommer tillbaka så vill jag att ni ska ha klätt på er och gått ut. Bara så, sakligt och lugnt. 8)

Barnen: Jaaa... *fortsätter brottas*

Jag stänger dörren. Väntar 5 min. Och vad hände? De gick!

Jobbar för övrigt med att lyfta JA och biter mig i tungan vid NEJ, många märken i tungan blir det.

Gotlandsmamma · Inlägg av **Gotlandsmamma** » fre 27 mar 2009, 23:33

För det mesta håller jag mig ifrån nej, för ett nej är så trist, men visst halkar man dit...och de ggr man säger, ja, godis kan vi äta på lördag, eller, ja, till sommaren kan vi gå i foppa-tofflor osv..brukar det gå väldigt lättsamt.

Men, idag vid middagen säger J att han vill ha en ny knäckemacka, han har redan en, jag svarar, ja, när du har ätit upp den du har kan du gå en ny, han fortsätter...och blir till slut helt galen för att han inte får en ny. Då svarade jag till slut nej, för jag tappade orken. Man börjar klokt, men sen nappar han inte, vill liksom inte hänga med...

Givande tråd! (kände mig hemskt irriterad i julas på mina föräldrar som sa nej jämt o ständigt till barnen, nej nej...den går sönder, gör inte si och gör inte så...då sa jag just det blomman skriver så bra, tala om vad du vill i stället! klockrent!)

Kram från kobben

Gotlandsmamma · Inlägg av **Gotlandsmamma** » fre 27 mar 2009, 23:36

Bra att få tänka till lite extra ibland. Liksom ordet duktig är bannlyst hemma här borde nej vara likaså...ska passa min tunga extra i morrn!

joannasmamma · Inlägg av **joannasmamma** » sön 29 mar 2009, 21:14

Gotlandsmamma skrev:Bra att få tänka till lite extra ibland. Liksom ordet duktig är bannlyst hemma här borde nej vara likaså...ska passa min tunga extra i morrn!

Jag är rätt bra på JA - om jag får säga det själv

En av de saker jag tidigt tog med mig från Barnaboken. Som ngn skrev tidigare - det blir en vana o sen går det av bara farten.
Men det här med duktig: jag säger det rätt ofta till min tjej för jag tycker verkligen att hon är fantastisk många ggr. Hon kan så många saker! Har läst förut ngnstans att det inte är bra att säga så - varför inte?
Andra varianter jag brukar använda är "vad bra du är på xxx" eller "vad glad jag blir när du xxx". Är det bättre? Den sistnämnda funkar ju t ex när hon hoppar upp i bilstolen utan tjafs, men inte så bra när hon målar eller bygger lego typ (och jag vill ge beröm).

blomman · Inlägg av **blomman** » mån 30 mar 2009, 11:57

joannasmamma skrev:Men det här med duktig: jag säger det rätt ofta till min tjej för jag tycker verkligen att hon är fantastisk många ggr. Hon kan så många saker! Har läst förut ngnstans att det inte är bra att säga så - varför inte?

Jag tar upp det i den här tråden http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=18950

Det handlar mest om att vi inte ska lära barnen att bygga sin självkänsla på prestationer.

blomman · Inlägg av **blomman** » fre 17 apr 2009, 08:20

Puffar upp utmaningen lite!

Har ni sett filmen Yes Man förresten?

Bluna · Inlägg av **Bluna** » fre 17 apr 2009, 08:26

Försöker vidare med ja:en. Men det är svårt ibland:

Ett barn frågar om någon sak den vill ha som vi skulle ha till speciellt pyssel:

"Får jag ta en sån här?"
"Den där ska vi ha till dem här, en sån kan du ju göra sen också"

"Men får jag ta en?"
"Vi ska ha dem till de här..."

"Men får jag?"

blomman · Inlägg av **blomman** » fre 17 apr 2009, 08:53

Jag tänker såhär: man FÅR säga nej! Nån gång.
Det är bara alla dessa eviga slentrianmässiga nej:en som man börjar en mening med utan egentligen anledning, som måste bort.

Jag säger så mycket Ja, jag kan, men nån enstaka gång har jag sagt till mina barn:
"Nej, nu är det så.." och ingen vidare diskussion behövs.
Om man håller inne på sina Nej, låter barnen känna sig förstådda och går i pakt med dem, då finns det uttrymme för nej när det verkligen behövs. Och då lyssnar man på dem.

Annars blir det lite pojken och vargen, nej, nej, nej och sen helt plötsligt kommer ett riktigt, vikigt nej och då lyssnar man inte..

Tänker jag..

När det gäller pyssel så kan man ju undra egentligen vem som ska bestämma att man gör på ett visst sätt? Jag antar att det inte gällde din dotter för hon är väl ganska liten?
Om barnet ville använda SIN del av det där speciella pysselmaterialet till nåt annat och var införstådd med att hon/han inte kunde göra den andra grejen sen då, så varför inte?
Men då får man stå över sen naturligtvis, men annars anser jag att kreativt skapande ska vara fritt. Vi vuxna styr så mycket annat för barnen...
Då är det bättre att bara ge barnen tillgång till sånt man inte tycker ska vara till nåt annat. Man kan ju erbjuda en massa andra saker istället.
"HÄR ska du se, har jag en massa saker som du kan få greja med" och så smugglar man undan den där viktiga saken..
Oj, vad det känns som jag svamlar och inte får fram nåt

..
Inte vaknat till ordentligt än tror jag visst..

Bluna · Inlägg av **Bluna** » fre 17 apr 2009, 12:15

Blomman: Jo jag förstår vad du menar och jag säger också nej när det behövs. Men försöker att hitta andra vägar först. Men ofta får jag en känsla av att barnen (på jobbet) får så mycket nej att de helt enkelt inte förstår när man säger på ett annat sätt.

Precis som att de ibland blir förvånade och undrar om man menar allvar när man säger något bra som de gör, lite sorgligt.

Angående pysselgrejorna så var det något som en annan vuxen plockat fram för att användas under eftermiddagen som aktivitet. Och ja, det var ju dumt att det låg framme, å andra sidan brukar barnen finna sig i det. Jag håller med dig om att man kan ju använda saker på olika sätt och att vi vuxna styr så mycket, men dit har inte vårt arbetslag kommit än är jag rädd.

blomman · Inlägg av **blomman** » fre 17 apr 2009, 17:13

Ja, det var alltså inte ditt eget barn utan lite större det handlade om, som jag tyckte det lät som. Svårt det där när det finns vuxna i samma arbetslag med lite andra åsikter om styrning av barn..

Bra att du förstod hur jag menade. Jag tyckte det plötsligt lät på min text som om jag gjort en helomvändning och tycker att man SKA säga nej, och det är ju absolut inte så jag menar!
Jag tycker som du att man alltid ska försöka hitta andra vägar först, men att det finns enstaka tillfällen där ett nej behövs, och att det då faktiskt lyssnas till om det inte förekommer så ofta.

Tror som du att många barn blivit avtrubbade av alla nej och inte, att det kan vara svårt att få loss dem ur det. Men är man ihärdig så går det!
Tyvärr upplever jag att en hel del barn är i försvarsställning hela tiden, för att de är mer vana att höra nej och hur fel de gör, än ja och "såhär gör man".
Det gör mig både ledsen och arg, och jag får lust att bokstavligen skaka om deras föräldrar och fråga om de bemöter andra vuxna på samma sätt och med samma tonfall som ett barn...

Men sprider vi JA-utmaningen så kanske vi kan ändra NÅGOT iallafall..

Bluna · Inlägg av **Bluna** » fre 17 apr 2009, 20:42

Blomman: Ja det är mest på jobbet jag tycker det blir svåra situationer, de barnen är ju mer "vana" vid nej tror jag och det är lätt för en själv att falla in i gamla banor också. Tror nog jag sa en hel del negativt som jag kunnat sagt i mer positiv anda förut, meeen det var innan jag fick det här nya tänket det.

Hemma får jag ju börja från grunden med min plutta och det går riktigt bra. Inte många nej kommer över mina läppar och jag försöker ofta med "Oj" istället. Som "Oj!...du får ta försiktigt i mammas hår, kan du klappa fint på mammas hår?" Funkar så bra så.