men...

[Ida]

Är inte så påläst ännu, ska villig erkännas, men jagvågar mig på att fundera lite ändå. Min tös är 1 år och vaknar 4 gånger per natt, minst, för att amma. Hon är trygg och harmonisk och sover i vår sängoch dessutom bara på rygg. Mår bra på dagarna och så gör vi, men det är klart, det hade varit skönt att få sova en hel natt ibland. Anar när jag läser här att vi inte borde vara nöja och funder därför på att göra något åt det hela. Vilka är argumenten för "SHN" och kan ni se några emot?

[Lenamari]

Min lilla tjej sov också i vår säng, ammade och mådde allmänt finemang. MEN hennes tänder for förfärligt illa av nattsnuttandet - varje gång hopn somnade blev en slatt mjölk kvar i munnen, och just där, upptill på vänster sida, frätte hennes fina små mjölktänder sönder och samman. Vid 3 års ålder fick hon dra ut 3 framtänder och DET var inte roligt ska jag säga! Hon, som aldrig åt godis eller drack söta drycker - jag kände mig som en ljugande monstermamma när jag försökte förklara för Folktandvården hur det gått till! VARNING alltså, alla nattammare!!! Nu sover hon förståss gott i egen säng - "Du kan gå nu, mamma!" säger hon sedan vi läst nattsagan om kvällen. Nattinatti älskling!

[annawahlgren]

Välkommen, Ida

Läs och begrunda vad lenamari skriver, huga

Allmänt kan ju sägas att även små barn mår väldigt bra av sammanhängande sömn på nätterna. Så länge du inte själv går upp och äter fyra gånger om natten kan man undra hur du försvarar att hon ska göra det

[maria r]

vi hade en lite liknande situation här. min son somnade vid bröstet och de gånger han vaknade på nätterna (ca 2 ggr) så ammade jag honom till sömns igen. det tog inte många minuter innan han somnade om så ammandet kändes ganska onödigt, han verkade inte vara hungrig utan behövde bara sin mamma.
när det sen började närma sig att jag skulle tillbaks ut i arbetslivet så var jag tvungen att bryta den trenden eftersom jag jobbar natt och inte skulle komma att vara hemma för att ge honom bröstet när han vaknade.
vi har samsovit hela tiden men numera sover han i sin spjälsäng som vi satt som "sidovagn" till vår säng. att vägra honom bröstet på natten gick lättare än jag hade föreställt mig, han behövde bara en förvissning om att vi fanns i närheten och det räckte med att vi sa "jaja, nu är det natt och lillpojken ska sova" och la handen på honom så somnade han om.
Att tänderna skulle frätas sönder -huga!

[Lenamari]

Jag, som skrev ovan om hur min flicka fick dra ut 3 framtänder pga av sitt nattammande, glömde tillägga att hon faktiskt genast började sova bättre sedan hon fick egen säng. Jag njöt obeskrivligt av att ha min lilla varma unge hos mig i vår säng, det ska jag inte förneka, och när hon somnade liggandes på min mage om natten tyckte jag att detta var Lyckan på jorden! Visst var det underbart, men varje gång hon vaknade till om natten sökte hon ju då omedelbart efter bröstet, för det var ju det hon var van vid - att somna med bröstet i munnen. Och då blev hon orolig under de sekunder det ju tog att "hitta" mig där i sängmörkret. Många små uppvaknanden, letande, smågråt, och så somna igen med bröstet i munnen. Hela natten. Även jag, i min förälskade enfald, insåg ju till slut att detta nog inte var så bra. När hon så fick sin egna säng i rummet med änglatapeterna, försvann dessa ideliga uppvaknanden ganska så omgående, och jag glömmer aldrig den första morgonen jag vaknade av solens första strålar och insåg, att vi alla sovit hela natten i egna sängar! Jag rusade in på hennes rum i tron att hon - svälj!- dött under natten, men icke, där låg hon och sussade och sov i rosendrömmar! Då¨var hon iochförsig 3 hela år, men ändock! Samsova är mysigt och härligt, men... Hm. Tål att fundera på.

[Ida]

Välkommen, Ida

Läs och begrunda vad lenamari skriver, huga

Allmänt kan ju sägas att även små barn mår väldigt bra av sammanhängande sömn på nätterna. Så länge du inte själv går upp och äter fyra gånger om natten kan man undra hur du försvarar att hon ska göra det

Tack alla för välkomnandet. Jo tänderna har jag nog funderat en del över och det är väl det tyngsta skälet för att sluta nattamma som jag ser det. Möjligen ger ammandet karies, möjligen inte, men tror inte jag har lust att chansa när man inte vet säkert. Nu har hon i o f s inte så många tänder ännu, så jag tror vi har lite tid på oss.

Men, sammanhängande sömn, jag vet inte, tycker nog att hon sover sammanhängande trots allt. Hon piper till, får tutte direkt och vi båda sover djupt igen inom sekunder. Det känns rätt sammanhängande ändå tycker jag. Alla vaknar vi ju till lite varje natt och sover ytligare då och då. Är ju så sömnen fungerar och bara något vi ofta inte minns. Sen att jag inte alltid sover så bra, kan jag nog skriva under på. Det går dock lite i perioder. Och lite skillnad är det väl ändå på att gå upp, gå till kylskåpet, bre en macka, tända ljuset, äta, plocka undan, gå tillbaka till sängen och att ligga i sängen, vakna till, säga "grymt" och få en klapp och lite gos från någon man gillar. Tror inte nattammandet handlar om mat alls faktiskt. Tvekar också lite, för när sonen slutade nattamma, vilket gick lätt, så fortsatte han ändå att vakna mycket periodvis, var bara det att han då inte lät sig lugnas alls. Tog lång tid att "få ner" honom igen och vi fick alla vakna så mycket mer. Syrran är också av det bestämdare slaget, så jag är lite rädd att hamna i det läget igen, det var INTE kul alls. Hmm, funderar vidare och läser lite mer här. Att samsova ger ju ändå barnen en väldigt god trygghet, som de nog har gott av länge, tror jag. Men ska läsa på lite mer i kväll.

[Lenamari]

Hej Ida! Jag (med dottern som mist tänder...) är egentligen inte emot samsovning som sådan. Vi hade de mest fridfulla, sammanhängande sovnätter de första månaderna, då jag faktiskt var orolig över att flickan sov FÖR intensivt och länge och inte vaknade tillräckligt ofta för att äta! Våra vänner hade sömnlösa skriknätter med evigt vankande (det var innan vi läst Barnaboken...!) och själva hade vi enbart frid! Det var långt senare, när jag dumt nog lät henne amma medan vi låg ner, som det blev knepigare (förutom att tänderna rök...). För henne var det då livsviktigt att ha omedelbar tillgång till Tutte och så småningom "fick" jag t.ex. inte vända mig på rygg eller på andra sidan, för då vaknade hon och kände sig orolig över att Tutte försvunnit ur räckhåll! Och DÅ blev det jobbigt! För oss båda.
Idag, med facit i hand, är det självklart att jag skulle gjort mycket annorlunda - vem gör allt perfekt från första början?! Men ... jag kan inte lova att jag skulle lagt henne i egen säng som liten... Visst, trygghet och närhet, värme, kan barn få på många olika sätt, samsovandet är ett. Men nattamma och somna med bröstet i munnen? Aldrig!
Samtidigt är jag en varm anhängare av Anna Wahlgren, hon är en av våra största gåvor och jag hoppas hon fortsätter sitt hängivna arbete tills hon blir 100! ingen bok har gett mig såmånga Aha!upplevelser som Barnaboken och jag önskar den får spridas världen över!

[br]

Man kan ju alltid se saker på olika sätt. Jag tycker att mina barn är trygga i sig själv när de klarar av att sova på egen hand. För mig är de otrygga om de måste ligga hos míg och att jag förstärker att det nog är ngt som är farligt s det är bäst att ni ligger här! Med detta vill jag inte säga att de som samsover sover sämre, men för mig är det inte trygghet!

[Lenamari]

Jag tycker nog själv att huruvida en liten unge är trygg i sig själv eller inte, inte har med samsovande eller självsovande att göra. Det är ju föräldrarna som väljer vart barnet ska sova sådär i början och en trygg unge blir inte otrygg av att sova hos mamma och pappa, eller vice versa. (Kanske det säger mer om oss föräldrar...?? Hm.) Min väninna från Indien (boende i USA, högutbildad och smart) samsov med alla sina 3 barn, hela familjen på en gång. De barnen är supertrygga, utåtriktade och problemfria. Min egen tjejj är också hon väldigt harmonisk och verkligen inte otrygg. Tryggheten kommer från djupare källor än var man sover. Däremot kan samsovande eller "eget" sovande ha andra konsekvenser som man själv får avgöra om man vill ha eller inte.