Hur härdar jag ut?

[Mamma L]

Hallåj

Nu har vi introducerat ramsan under några nätter p.g.a att vi inte kommit tillrätta med uppvaknanden under speciellt vargtimmen för vår son på 4 1/2 månad.(anledningen att vi inte gjort det tidigare är att han sovit bra förutom framåt morgonkvisten, då han gnölat-blivit tyst-gnölat blivit tyst om vartannat)

Första natten fick vi inte speciellt stor nytta av ramsan då han somnade om av sig själv den enda gången han vaknade på natten, sedan vaknade han ca 1/2 timme före schemalagda morgonen men blev aldrig ledsen.

Men nu de senaste 2 nätterna har han vaknat till ett par gånger under förnatten men då somnat om själv men sedan har han även vaknat vid ca 04.00 och jobbat upp sig från smågnöl till argt skrik, har då låtit honom vara ifred ett bra tag men han ger liksom inte upp utan skriket blir värre och jag måste till slut ingripa och går då fram till sängen och lägger tillrätta och säger ramsan varpå han blir helt ifrån sig och inatt höll vi på så från kl 04.00 tills vi hade morgon kl 06.30.

Jag vet att det tar ett par nätter innan ramsan tar men det känns otroligt jobbigt att höra honom så förtvivlad, för det är han

Är det bara att bita ihop när han inte svarar på ramsan även om det har gått över två timmar eller gör jag fel? (givetvis så gallskrek han inte hela tiden utan lugnade ner sig ett litet tag då och då men satte ny fart efter ett tag igen)

Jag lyckas ju uppenbarligen inte lugna honom så pass att han har möjlighet att somna om vilket ju är meningen

Tycker inte att jag i alla fall till att börja med har något fel på attityden men efter ca 2 timmar börjar den nog tyvärr vackla en del

Hjäälp!!!

[annawahlgren]

Jag måste gräla på dig Jag känner inte igen SHN-kuren i detta.

Vad är det du har läst? Vad har du lärt? Vill du berätta

Attityden av Självklarhet handlar inte en sekund om att man ska bita ihop, stålsätta sig och härda ut. (Då talar vi snarare 5mm )

Attityden av Självklarhet bygger på din totala övertygelse om att du vet vad du gör och varför, OCH att du vet att detta ligger i ditt barns intresse, hjälper honom och lugnar honom och gör det möjligt för honom att sova så gott, fredad för vargen och i ordets sanna mening betryggad.

Han ska inte skrika några två timmar, även om han inte "gallskriker hela tiden" - han ska inte gallskrika alls Ramsan ska inte leda till att han blir "helt ifrån sig" och ni ska inte "hålla på så" i några två och en halv timmar.

"Jag lyckas ju uppenbarligen inte lugna honom så pass att han har möjlighet att somna om vilket ju är meningen", skriver du, och där har du (början till) svaret. Men i nästa mening tar du udden av det du ju har förstått: "Tycker inte att jag i alla fall till att börja med har något fel på attityden men efter ca 2 timmar börjar den nog tyvärr vackla en del".

Jag vet inte hur jag ska kunna hjälpa dig förrän du förstått SHN-kuren och kan ställa dina frågor därefter

[Mamma L]

Hej Anna!

Nu har jag läst ditt svar och tagit åt mig av ditt gräl i ett par dagar

Givetvis har du rätt att han inte ska skrika överhuvudtaget och jag tror att jag är ganska påläst men helt klart lyckades jag inte låta bli att släppa in några vargar ändå , för det är precis vad det var jag gjorde, jag fick helt enkelt dåligt samvete för att jag inte tog upp honom ur sängen när han ställde frågor.
Efter att ha läst det du svarade tänkte jag över det hela och givetvis så vill jag fortfarande hjälpa honom att sova gott om natten och med det i åtanke kände jag mig laddad inför natten
Och när han då vaknade ca 04.00 första natten skyndade jag mig in, lade tillrätta och gick ut med ramsan, fick då ett ganska argt skrik till svar...men jag väntade...och väntade...och skriket blev aldrig mer än lite småargt, utan klingade av efter bara ett par minuter...och han somnade
Visserligen vaknade han till ett antal gånger före "morgon" men jag känner ju nu när jag ger mig tid att lyssna av att han fixar mycket mer själv än jag trodde, han blev helt enkelt irriterad på mig när jag störde, ganska gulligt
...men det är ju lite svårt att inse att man inte är oumbärlig...

Nu har vi "kört" så här i tre nätter och han vaknar fortfarande mellan 04.00 och 05.00 och har lite svårt att somna om men det tar kortare och kortare tid tycker jag och framför allt så märker jag att ju mindre jag lägger mig i desto nöjdare verkar han vara, från att ha varit ganska sur/ledsen/frågande till att ligga och småsjunga och snurra runt i sängen (inatt fick jag lov att gå in och lägga tillrätta när han låg längst ner i fotänden med båda benen kastade över spjälskyddet och ut genom spjälorna )

Jag säger bara THANK YOU ANNA

[annawahlgren]

Duktig, duktig Nu är du sannerligen på rätt spår Pris och beröm

Ja, visst gör det ont när beroendet brister och man inser att man inte bara är tämligen umbärlig utan faktiskt direkt störande och inte alls Guds enda välsignelse för mänskligheten, eller åtminstone lilla barnet

Men då får man påminna sig sin huvuduppgift som förälder som faktiskt är att på bästa sätt förbereda barnet för ett liv UTAN förälder

Och hur man än vänder och vrider på saken, kan man aldrig sova åt sitt lilla barn, hur gärna man kanske än skulle vilja. Sömnen är och måste få vara barnets egen

Jag är så glad för det du skriver, för Attityden som finns på plats, för din insiktsfullhet. Nu är resten transportsträcka