Hej igen!
Vårt liv rullar på. Jag är så glad och nöjd med mitt liv som mamma.
Harry har blivit 7 månader och för ungefär 14 dagar sedan började han nattstöka. Jag har varit noga med maten och dagslurarna och trots det har nätterna stökat. Jag upptäckte för ett par dagar sedan att 2 tänder håller på att spricka fram i överkäken. (De två nedre tänderna var inte helt lätta).
Jag tror att det är anledningen till att han vaknar på natten. Hela killen har också blivit "mer bebis", han är "klängig", vill suga och är mer spänd (troligtvis sovstörd) eller hur jag ska förklara det. I natt vaknade han och gallskrek så håret i min nacke ställde sig (jag är verkligen inte van att han skriker). Vi brukar inte vara tvungna att gå till Harry för att han ska somna om när han buffar runt och stökar i sängen. Det räcker med en påminnelse ramsa om "han frågar". I natt gick hans pappa in till honom och lugnade honom handgripligen. Tidigare nätter under den här perioden har Harry behövt en buff eller två.
Jag uppfattar att sonen är orolig och har ont. Han har också svårare att somna på eftermiddagen än på förmiddagen. Jag har gett honom alvedon före kvällsslurken, ska se om det ger nått resultat.
Säg nu att det är tänderna, som jag tror, vad ska jag tänka på? Jag håller på rutinerna, jag inbillar mig att det ska hjälpa oss tillbaks i spåret när tänderna kommit ut, för nu har det varit jobbigt i ett par nätter. Samtidigt gör jag allt för att lyssna på honom så att jag kan ge honom längre sömnpass (kvartarna) på dagen om det skulle behövas.
Usch hörrni vad jag låter eländig. Egentligen vill jag bara höra att jag är på rätt väg eller få tips på rätt väg så att jag kan ta på mig trikåerna och slängkappan och vara superhjälte med järnkoll här hemma.
Start av SM för liten långsamätande social kille
Hellre frågor här än frågor hemma
----------------------------------------
Storebror föddes 080809, BF+2
Lillebror föddes 100516, BF+3
Storebror föddes 080809, BF+2
Lillebror föddes 100516, BF+3
-
TorsMamma
- Forumets ordförande
- Inlägg: 11193
- Blev medlem: fre 17 nov 2006, 09:25
- Ort: Stockholms Skärgård
Hej, jag skulle nog vilja påstå att ni är på väg in i 8 mån ångesten och inget annat. Läs gärna mera om detta under "våra favoriter" där finns MYCKET att hämta kan jag lova om just 8 mån ångesten. Läs också på om den i BB det kapitlet är oslagbart. 
En månad har ni framför er med lite svajigt, men stå stadigt på jorden och tänk, Leda, Visa, Lära och Hjälpa så tar ni er ur detta galant.
En månad har ni framför er med lite svajigt, men stå stadigt på jorden och tänk, Leda, Visa, Lära och Hjälpa så tar ni er ur detta galant.
Tor 2006
BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån
FTLOC child from the beginning. Slept his first 12 hour night 5 days before 4 months.
BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån FTLOC child from the beginning. Slept his first 12 hour night 5 days before 4 months. Positiv uppdatering
Hej! Återigen vill jag ta chansen att uppdatera tråden om Harry lite så att minnet inte sviker mig senare. Inga svar behövs.
Jag är så stolt. Livet rullar på och jag njuter av att vara mamma.
Vi är nästan, kanske på väg ut ur 8 månadersångesten. Sonen är underbar och utvecklas i raketfart. Det är ibland svårt att hänga med.
Varje dag är en upptäcktsresa. Det är fascinerande att få lyssna in sonen och ta del av hans utforskningar av tillvaron. I förrgår när han ammade så började hans lilla hand vandra över mitt ansikte och istället för att visa hur han ska göra lät jag honom sköta sig själv. Det var underbart. Den lilla handen vandrade över mina ögonlock, strök längs näsan, petade försiktigt i näsborrarna och kände varsamt längs mina läppar. Mitt trägna "klappa fint" har verkligen tagit skruv.
Han sover fortfarande 3 gånger om dagen. Kvällen avslutar vi med en variant på TorsMammas nattmacka: Kvällsvälling gjord på bröstmjölk. BVC tyckte att det var överdrivet. Jag bryr mig inte om det. Harry älskar det!
På föräldragruppen skrattade de nervöst när jag berättade, leende och med viss självdistans hur rigorös jag är med rutiner för mat. Jag gillar att ha koll, jag är så stolt över allt jag lärt mig och mest stolt är jag över att ha en vardag som fungerar. (Tack!)
Faktum är att nu, när hans 8-månadersångest är på upphällningen, börjar jag också att bli ettårstuff. Anledningen till att jag tror att ångesten är på upphällningen är att han somnar själv på kort tid, han sover 8 av 10 nätter utan hysteriskt skrikande avbrott och han "villl, vill, vill". Det är ett skifte i både hans och i mitt medvetande kan man säga.
Det svåraste med mitt föräldraskap har med en blick i backspegeln visat sig vara att jag och min man har haft turbulens oss emellan. Vilka är vi nu? Hur förhåller sig mamman mot pappan och vice versa. Vi har vuxit ihop, vi har lärt oss tillsammans och jag har lärt ut mina kunskaper. Min käre man brukar ofta framhålla mina fantastiska resultat som mamma:
- Vår son äter, sover och växer! S har gjort ett fantastiskt arbete!
Jag brukar inflika att AW och Barnaboken har varit till STOR hjälp, men det har inte riktigt gått in. Det är jag som är hjältinnan! Vad honom anbelangar är det jag som är Informationscentral och Allvetande på barnavårdsområdet. (Detta är en extrafin utmärkelse).
Jag blir ibland skogstokig på att min man kan vara eller snarare har varit så ohjälpligt valhänt. Jag är stolt att han bygger sin egen relation med vår son.
Det jag tycker har varit svårast i föräldraskapet är att vara eller snarare bli flockledare. Tidigare har ju min man och jag haft ett gemensamt ledarskap. Nu är det i första hand jag som informerar, delegerar, samlar och formulerar initiativ och visioner. Jag har huvudansvaret. Min man har plötsligt haft svårt att ta initiativ. Han har inte hängt med, han har fått kämpa för att komma in i matchen. Jag har fått jobba för att få honom ur avbytarbåset. Jag pratar möjligheter och säger "ja" till honom på exakt samma sätt som jag avleder och säger "ja" till sonen. (I förra veckan sa jag "tack så mycket - varsågod" till busschauffören, han såg mycket konfunderad ut. Jag log).
Tidigare i mitt liv har jag stormat på. Rakt fram. March! Nu har jag stannat och börjat titta på stockar och stenar. Jag njuter av vuxenlivet på ett helt nytt sätt. Jag tror inte att jag hade njutit på samma sätt om jag inte tagit till mig barnabokstänket.
Jag ser verkligen fram mot nästa kapitel.
Jag är så stolt. Livet rullar på och jag njuter av att vara mamma.
Vi är nästan, kanske på väg ut ur 8 månadersångesten. Sonen är underbar och utvecklas i raketfart. Det är ibland svårt att hänga med.
Varje dag är en upptäcktsresa. Det är fascinerande att få lyssna in sonen och ta del av hans utforskningar av tillvaron. I förrgår när han ammade så började hans lilla hand vandra över mitt ansikte och istället för att visa hur han ska göra lät jag honom sköta sig själv. Det var underbart. Den lilla handen vandrade över mina ögonlock, strök längs näsan, petade försiktigt i näsborrarna och kände varsamt längs mina läppar. Mitt trägna "klappa fint" har verkligen tagit skruv.
Han sover fortfarande 3 gånger om dagen. Kvällen avslutar vi med en variant på TorsMammas nattmacka: Kvällsvälling gjord på bröstmjölk. BVC tyckte att det var överdrivet. Jag bryr mig inte om det. Harry älskar det!
På föräldragruppen skrattade de nervöst när jag berättade, leende och med viss självdistans hur rigorös jag är med rutiner för mat. Jag gillar att ha koll, jag är så stolt över allt jag lärt mig och mest stolt är jag över att ha en vardag som fungerar. (Tack!)
Faktum är att nu, när hans 8-månadersångest är på upphällningen, börjar jag också att bli ettårstuff. Anledningen till att jag tror att ångesten är på upphällningen är att han somnar själv på kort tid, han sover 8 av 10 nätter utan hysteriskt skrikande avbrott och han "villl, vill, vill". Det är ett skifte i både hans och i mitt medvetande kan man säga.
Det svåraste med mitt föräldraskap har med en blick i backspegeln visat sig vara att jag och min man har haft turbulens oss emellan. Vilka är vi nu? Hur förhåller sig mamman mot pappan och vice versa. Vi har vuxit ihop, vi har lärt oss tillsammans och jag har lärt ut mina kunskaper. Min käre man brukar ofta framhålla mina fantastiska resultat som mamma:
- Vår son äter, sover och växer! S har gjort ett fantastiskt arbete!
Jag brukar inflika att AW och Barnaboken har varit till STOR hjälp, men det har inte riktigt gått in. Det är jag som är hjältinnan! Vad honom anbelangar är det jag som är Informationscentral och Allvetande på barnavårdsområdet. (Detta är en extrafin utmärkelse).
Jag blir ibland skogstokig på att min man kan vara eller snarare har varit så ohjälpligt valhänt. Jag är stolt att han bygger sin egen relation med vår son.
Det jag tycker har varit svårast i föräldraskapet är att vara eller snarare bli flockledare. Tidigare har ju min man och jag haft ett gemensamt ledarskap. Nu är det i första hand jag som informerar, delegerar, samlar och formulerar initiativ och visioner. Jag har huvudansvaret. Min man har plötsligt haft svårt att ta initiativ. Han har inte hängt med, han har fått kämpa för att komma in i matchen. Jag har fått jobba för att få honom ur avbytarbåset. Jag pratar möjligheter och säger "ja" till honom på exakt samma sätt som jag avleder och säger "ja" till sonen. (I förra veckan sa jag "tack så mycket - varsågod" till busschauffören, han såg mycket konfunderad ut. Jag log).
Tidigare i mitt liv har jag stormat på. Rakt fram. March! Nu har jag stannat och börjat titta på stockar och stenar. Jag njuter av vuxenlivet på ett helt nytt sätt. Jag tror inte att jag hade njutit på samma sätt om jag inte tagit till mig barnabokstänket.
Jag ser verkligen fram mot nästa kapitel.
----------------------------------------
Storebror föddes 080809, BF+2
Lillebror föddes 100516, BF+3
Storebror föddes 080809, BF+2
Lillebror föddes 100516, BF+3
Re: Positiv uppdatering
Sisilisko skrev: Tidigare i mitt liv har jag stormat på. Rakt fram. March! Nu har jag stannat och börjat titta på stockar och stenar. Jag njuter av vuxenlivet på ett helt nytt sätt. Jag tror inte att jag hade njutit på samma sätt om jag inte tagit till mig barnabokstänket.
Jag ser verkligen fram mot nästa kapitel.
Så vackert beskrivet, TACK för att du delar med dig! Vilken resa du gör Elle Storebror född -05 kurad feb-06 Lillasyster född -07 SM från start