Ändra på uppfostringsmetoder i tonåren ??

[Susanne*]

Hej Mia
Hoppar helt fräckt in här bara för att säga tack till dig för att du delar med dig. Du är verkligen en underbar människa - varm, klok och rolig - och en supermorsa Det var mycket roligt att träffa dig i Gastsjön, fast dygnet tyvärr hade lite för få timmar.

Underbar läsning och det låter som ni alla mår bra. Vilken stolthet och lycka att ha en snart vuxen son som är på sin väg ut i livet. Och stora gumman som har vänt spår och den lilla som är på väg upp... Sedan de tre små också på det.

Jag förstår verkligen hur mycket känslor det samtidigt väcker... Jag både längtar och våndas av att dessa tider snart stundar (eller faktiskt är här tom ).

Det känns tryggt att ha dig här - både nu och för kommande tider.

Kram

[miar70]

Åhhh

Tack snälla Susanne* för så vackra ord!

Nja, supermorsa vete tusan 8)
Ibland kan man känna sig rätt lyckad, men ibland står man där och undrar VAD TUSAN man ska göra! Stigen kan vara lite kringelkrokig
En stor del till att det funkar rätt bra för det mesta, är såklart att jag haft barnaboken och AW-tänki ryggsäcken hela tiden!

Och jag håller med dig om Gastsjön, VAR tog all tid vägen??? Det var så många jag inte hann prata med som jag hade velat, dig bl a... Vi får ta igen det nästa gång vi ses

Och självfallet ska jag försöka hjälpa till den dagen du behöver det, om jag kan! En elvaåring är där på ett litet, litet kick

Kram te´baks
Mia

[Susanne*]

Nästa gång

Nä, supermorsa är verkligen tvetydigt. Vet precis hur kringelkrokig vägen är. Både barn och livet i stort. Men ändå supermorsa som hanterar, jobbar på och därmed ger glädje och styrka till barnen. Som slagsmålshistorien. Om man har ett liv utan problem så tror jag inte att man lever på riktigt.

Baaa...visst är det snart här. Och samtidigt är det så roligt att se henne bli en stor liten människa. Nu är i alla fall en weekend till Paris bokat i november för bara oss två.

[Nunnu]

Hej igen Miar70, länge sen sist.
Trevligt att höra att ni har det lungt där också

Här mår vi faktiskt utmärkt. Dottern min valde sedan att gå hästlinjen samt gymnasium..... altso alternativ 1 förren alla krångel började
Nu studerar hon på annan ort och vi ses enbart på veckosluten. Hon "lämpade" äntligen rötägget för ca. tre veckor sedan så det problemet är också ur världen

Enligt lärarna är hon faktiskt den aktivaste av eleverna i hennes klass, att lära sej nytt och jobba i stallet samt med sin egen häst (hon tog med sej "min" häst och hennes egen ponny är nu till salu, hon blev ju för stor/gammal för den)
Hon trivs jätte bra men saknar mej ibland, säger hon. Jag saknar henne massor men är också väldigt lycklig över att hon trivs och förstod till slut vad hon vill göra/studera, utan att någon som hellst hade chansen att "manipulera" henne, det såg JAG till

Hennes första tävling med hästen sker inkommande onsdag så nu får man hålla tummarna att allt går vägen

Vi hörs snart igen
Nunnu

[miar70]

Måste väcka den här tonårstråden lite
Hoppas allt är bra med er, Nunnu, och det heter ju "inga nyheter är goda nyheter" så jag är säker på att det flyter på bra för er

Här är det mycket tonåring just nu, Paula fyller ju tretton nu i december och har det lite jobbigt med hormonerna men inte på långa vägar så tufft som Becka hade det, så vi får hoppas Paula kör light-versionen

Jag och Becka har börjat träna tillsammans, det är så ROLIGT, och vi har så himla kul! Skolan går bra för henne, och hon har liksom landat! Visst har vi våra diskussioner, främst om utetiderna, det är tjat mest varje helg. Det är konstigt vad många 13-14-åringar som får vara ute och ränna halva eller hela nätterna och såklart är JAG helt hopplös som inte låter Rebecka vara ute (eller allra helst sova borta) hela nätterna! Och så jämför hon sig med storebror, som ju är sexton och har betydligt mer frihet än vad hon har... men jag skulle nog vara orolig om hon INTE tjatade och ville vara ute också

Det är så himla lustigt med mina barn - de tre stora har fått varsin liten avbild i sina yngre syskon. Det är ibland som om att de går i repris, och det är lustigt att se hur de är med varandra:

Rebecka och Alice är de två som är mest lika, som kopior i utseendet och med samma sjujäkla humör, som svänger om och ändrar sig hur ofta som helst!
Paula och Oline är de två glada, omtänksamma, tunnhudade, som har lätt till gråt och gärna kramas. De enda två (hittills) som rider!
Rickard och Frida är de två humoristerna, två glada skitar som inga bekymmer har, och njuter av livet!
Så umgås de helst också, helt omedvetet, och det är så himla kul att tjuvkika på dem då

Så det är ett hett råd till er alla därute - när era barn börjar bli tonåringar, då börjar ni om Tonåringar är underbara storasyskon, och avgudade av de små!
Oj, jag svävade visst i väg lite här

Kram på er alla

[Fjällfolket]

Så det är ett hett råd till er alla därute - när era barn börjar bli tonåringar, då börjar ni om Tonåringar är underbara storasyskon, och avgudade av de små!
Oj, jag svävade visst i väg lite här

Kram på er alla

Jag håller fullständigt med Jag har ju en "slynglig" tjej härhemma nu, med sprutande hormoner samtidigt! Och hon är underbar med sin 2,5åriga lillebror och väntar in bebis Bonzo med kärlek och inlevelse

Nog sväller mammahjärtat...

/Fjällmor

[miar70]

Precis fjällmor, för ungar som har hormoner som sprutar, kan ett litet syskon vara ventilen!
De kan gosa och leka, bli kramad och pussad, och känna sig gränslöst älskad och behövd! För mammor kan ju sannerligen vara rätt pestiga, och fattar INGENTING

[Fjällfolket]

mmm... och bebismagen en anledning att tjuva åt sig en kram på den pestiga mamman..

/Fjällmor

[ms Sophie]

Så det är ett hett råd till er alla därute - när era barn börjar bli tonåringar, då börjar ni om Tonåringar är underbara storasyskon, och avgudade av de små!

Åh, vad jag känner igen mig i det du skriver. Nu har ju inte jag börjat om men min man har
Och storasyskonen älskar lillasyster och hon älskar dem tillbaka.
Jag har sagt det förr att alla barn borde födas med storasyskon och det håller jag fast vid

mmm... och bebismagen en anledning att tjuva åt sig en kram på den pestiga mamman..

Vilken bra anledning att bara bli tvungen att komma mamma nära även om man inte vill (eller...)
Hade under min graviditet motsatta "problemet". Stortjejen, som då var 10 år, var enormt vaktande på mig. Försvarade mig i ALLT! Hennes far hade då 2 fel - allt han sa och allt han gjorde
Det har mattats nu och även jag kan ha fel och vara alldeles pestig emellan åt

[Nunnu]

Länge sen sist alla mammor!
Det var år 2007 som jag senast skrev om min dotter och hennes tillvaro, och nu tänkte jag berätta hur det gått

Linda som sagt började studierna på hästlinjen i augusti 2007 och njöt av livet och studierna bland hästar. I år i januari fick hon chansen att delta i ett träningsläger i Belgien på 3 mån. som hon reste till med nya hästen sin 7.1. I februari redan frågade hon mej om hon kunde eventuellt stanna där om hon fixade jobb åt sig och då visste jag att hon aldrig mera kommer att flytta hem till Finland. Jag svarade henne att om hon ordnar så att hon sköter studierna på något sätt så går det bra att stanna.
(Hon fyller 18 år i oktober)

Altso! Min omöjliga femtonåring har vuxit stor. Hon har fixat jobb åt sej inom hästbranshen i landet (hon bor numera i Holland) med de mest framgångsrika ryttarna och studerar på sidan om. Hon har också fått ett arbetserbjudande från Scottland där det ingår studier och går nu och funderar på vad hon ska göra gällande det Inte så illa såhär från stolta mammas hållet sett

MVH till Er alla Mammor,
som ni kan läsa blir även de omöjliga ungarna vuxna en vacker dag
Nunnu

[miar70]

Heeeej Nunnu

Oj, vad roligt att höra från dig! Jag läste faktiskt igenom tråden för kanske 2-3 veckor sen, och hoppades att allt skulle vara bra med er - tänkte att inga nyheter är goda nyheter och det stämmer ju till fullo!

Så otroligt spännande liv din tjej har! Fantastiskt! Du ska vara stolt över att du fostrat henne till en så stark och självständig ung kvinna, det gör sig inte själv.
Här väntar vi också på 18-årsfirande - min gosse fyller nu i april och jag är så stolt och glad över honom. Tonåren ÄR tuffa, det är mycket som kan hända och händer, och man bär på en konstant oro. Men som du säger - på nåt vis går det och helt plötsligt en dag så inser man att man har ett vuxet barn. Det är stort.

Varmaste kramen till er, och som sagt - jag blev verkligen glad att läsa det här!

Mia

[kiki]

Vilken spännande tråd du väckte till liv just när jag är den värsta super korkade morsan i världshistorien

En hel timme har Felix 17år och 3 månader, suttit med samma argument,,, bara 6 öl mamma, min flickvän fyller ju år, bara 6 öl. Det är ju bättre att du vet vad jag dricker eller hur? bara 6 öl mamma, f-n vad taskigt, jag damsuger i morgon, osv osv osv. Jag svarade lika envetet -det är olagligt, jag tänker inte köpa öl till dig. Detta upprepades ca 6000 ggr. Tillslut skrattade vi så kiknade

Inga öl från mig blev det, men en trevlig skratt stund tillsammans med snygg Felix.