Fundering kring skrattet

[Lou]

Hej!

Vi hade länge problem med läggningen. Vår dotter var ledsen och arg varje kväll vi gick ut ur rummet med ramsan. Efter flera månaders problem, utan bättring (vi försökte med ännu mer skratt och stoj), så tog vi det lugnare innan läggning. Skrattade lite tidigare och inte så vilt och varvade sedan ner. Hon har helt slutat protestera, somnar nöjt med ett leende och sin vovve i famnen. (I ca två månader.) Tydligen är skrattet-(direkt)före-gonattet inte för henne. (Alltså vi är ju glada, bara inte vilda och skojiga.) Hon blev så enormt uppe i varv och jättearg då vi plötsligt lade henne i sängen och gick. Har någon annan upplevt samma sak?

Kram/
lou

[Sagalinda]

Tack Lou för att du delar med dig! Visst är det så, att alla barn har olika personligheter och föredrar lite olika "stil" på skrattet till gonattet. Huvudsaken är att var och en hittar det som fungerar för just dem! Jag har upplevt flera barn som inte alls gillar partykalaset i samband med väckningen på morgonen. De vill hellre bli väckta lite stillsamt, dock naturligtvis med glädje Men att stoja och tjoa och tjimma och klappa gills inte av alla - som du märkt Men glädje har knappast någon emot!

Kram!

[Rosander]

Känner igen oss i det du säger Lou. Vår Lovisa bisar och stojar gärna men en stund innan läggning. Hon blir också arg om vi helt plötsligt avbryter buset för att hon ska sova

Kan ju vara skönt att veta att man inte är ensam Alla hittar nog sitt sätt att skratta till gonatt, precis som Sagalinda säger

[Lou]

Roligt att fler har samma erfarenhet! Jag tycker att det är så skönt att hon nu är så stor att hon förstår vad jag säger. Att hon vet att det är dags att sova.

Kram på er/
lou