Ska kura bort 01-målet. HJÄLP!

ambra · Inlägg av **ambra** » ons 07 sep 2005, 09:19

Ok. I natt skulle ett-målet vagnas bort. Lillen vaknade halv två, smågnyandes. Jag vagnar en stund, vilket jag fick göra ett antal ggr fram till halv fyra, då jag gav honom bröstet. Tyckte att han faktiskt klarat första natten rätt bra, då det inte blev något panikskrik, men vagna fick jag göra och var beredd på det. Däremot trodde jag att han skulle somna som en stock EFTER att han fått äta, men icke. Han började gråta/skrika högt och länge, var hur orolig som helst. Jag vagnade hundra miljarder ggr, ej hela tiden dock, och det tog väl en timme innan han somnade om och sov vidare till sju. Då var jag rejält färdig, kan jag säga. ](*,) Vad gick snett? Eller gjorde det det? Jag var inte beredd på oroligheterna efter att han väl fått mat, är det något ni känner igen? Jag behöver verkligen era erfarenheter av det här! Undrar också om hur han reagerar över att vagnas till ro som vi nu gjorde i natt, i vanliga fall sover han ju i sin säng och somnar ofta om direkt efter att ha ätit sina nattmål. Blir han inte bortskämd? OBS att jag inte vagnar honom till sömns, endast för att komma till ro. Bör han ligga i vagnen om nätterna fler än de tre kurnätterna om han skulle få "återfall"? Jag hoppas verkligen på det här, men just idag känner jag ingen seger direkt, men vi har ju två nätter kvar, får hoppas på dem stenhårt

jordgumman · Inlägg av **jordgumman** » ons 07 sep 2005, 10:43

Hej Ambra,
Hur gammal är lillen? Eftersom du "bara" vill komma över ettmålet så antar jag att han är ganska liten? En-två månader? Om han är större så tror jag alla mår bäst av en hela-natten kur- inte bara halva-natten. Lika bra att ta allt på en gång! Är han liten är ju allt i sin ordning. Vagna absolut så lite som bara möjligt! Om du t ex lägger lillen i vagnen redan på kvällen och han är van att somna själv i sängen finns ju ingen anledning att vagna (detta gjorde nämligen jag i början och kom sen på det idiotiska i det!) Och är han van att somna om omedelbums efter mat under vargtimman i sin säng finns det inte heller någon anledning att vagna. Så länge inga problem uppstår alltså. Börjar han skrika upp sig får man ta till lite kort och tydligt vagnanade med ett tydligt slut, vänta o se och sen eventuellt igen om det behövs, ända tills han somnar om ordentligt (djupt). Jag hade min lilla sovandes hela nätterna i vagnen under ca 10 dagar när jag kurade, detta för att inte behöva flytta henne så ofta. Det var inga som helst problem att byta tillbaka till spjälsängen.

Jag är ingen expert på SHN-metoden, har själv kört en modifierad variant på den så jag kan inte svara på om det ska vara så eller inte, men du får väl utgå ifrån hur det har varit hos er och så jobba vidare därifrån! Lycka till med fortsättningen.

ambra · Inlägg av **ambra** » ons 07 sep 2005, 12:33

Han blir 5 veckor imorgon!

Inlägg av **annawahlgren** » ons 07 sep 2005, 19:41

Tack, jordgumman

Din lilla äskling är så pass liten att du verkligen varken behöver "kura" i stor stil, befara "återfall" eller - än mindre - att han skulle kunna bli "bortskämd". Är din ambition att ge honom sex tim sammanhängande natt, är det bara att hjälpa honom till det. Då ska han ha en mycket mätt mage, först och främst (annars går det aldrig, för då börjar överlevnadsångesten sticka upp sitt fula tryne), och så ska han vagnas till ro precis som du gjorde. Men det ska inte ta några evigheter, förutsatt att han fått all mat han kunnat ta emot under dagen och kvällen - och lite till

Så hellre än att se det som att du ska genomföra Sova hela natten-kuren i stor stil enligt Lathunden som är för barn från fyra månader (som inte sover som folk), tycker jag du ska rikta in dig på Standardmodellen och följa den dvs ha den som riktmärke, riktlinje - för hela dygnet, så som det står beskrivet framför allt i Barnaboken men även här (gå via search)

Du skulle behöva jaga ut en hel del av din ambition här och odla mer av en säker och lugn attityd av självklarhet - som tillåter dig att njuta, njuta och framför allt njuta

OCH hjälpa barnet till sex timmar natt. Läs och lär av jordgumman

ambra · Inlägg av **ambra** » ons 07 sep 2005, 21:09

Vad menar ni? Ska jag inte kura bort ena nattmålet nu, är det för tidigt eller gör jag inte på rätt sätt?

ambra · Inlägg av **ambra** » ons 07 sep 2005, 21:21

Jag blev förvirrad nu. Kura i stor stil? Vad menas med det? Jag tänkte slopa ena nattmålet med trenätterskuren som AW har i Barnaboken. Har jag missat något? Jag har inte läst så himla mycket framåt i boken men har förstått att sista nattmålet kan försvinna vid två månaders ålder, men där är vi ju inte ännu. Har beställt sova hela natten-boken, men vi ska ju inte börja med det ännu.

Inlägg av **annawahlgren** » tor 08 sep 2005, 03:20

Men snälla nån, "återfall" hittar du ingenting om i trenätterskuren i Barnaboken. Förlåt om jag missförstått, men det verkar ju som om vi är helt överens nu

Följ bara trenätterskuren i lugn och ro

marie-d · Inlägg av **marie-d** » tor 08 sep 2005, 06:12

Hej!

Om du kör standardmodellen är det stor chans att du inte behöver "kura" alls. Verktyg, ramsa och rutiner räcker långt.
Lycka till Marie!

ambra · Inlägg av **ambra** » tor 08 sep 2005, 13:18

Nej, det är just det, det står inget mer än vad som står där! Behövs ingen uppföljning efter tre nätter? Det verkar nästan för bra för att vara sant. Jag frågade tidigare om lillen bör sova i vagnen fler än de tre nätterna (för att kunna vagnas till ro om det tar fler än tre nätter att kura) , men fick inget svar på det.

I natt var för övrigt andra natten. Den gick bättre än den första, tror jag.Han fick nattslurk 22.30 och vaknade vid 2.30 Han somnade om efter att han fick äta kl 04 och sov vidare till 6.40, men jag kan inte påstå att han vunnit någon sömn under den dryga timme han gnydde sig igenom mitt vagnande. Han somnar ju inte om på riktigt, jag vagnar mycket kort, ibland längre väldigt många ggr bara.

Jag använder mig av standardmodellen om dagar och nätter annars förstås, så mat får han verkligen i lilla magen, men somnar om längre stunder av vagningen under kuren har han hittills inte gjort. Jag kommer inte att orka igenom detta vagnande många fler nätter än dessa tre (det är jag som tagit på mig uppdraget).

Just nu har jag massor på hjärtat om barnaboken och allt vad den har burit med sig för mig, bebisen och hela familjen egentligen. Det jag orkar ta upp just nu är att jag tappat tron på min egen förmåga att tillgodose mitt barns behov, vilket verkligen ger djupa sår hos mig. Som svar på mina ibland förvirrade frågor får jag höra att jag ska läsa ännu mer, men det är inte lätt att förstå allt, ibland är inte allt glasklart och jag känner mig dum som läser och läser men ändå inte får till det alla gånger. Jag slits mellan att lillen skall få sova det han behöver, men ändå hinna med alla mål med umgänge och vakentid, snacka om stress! Det enda jag tänker på är klockan hit och klockan dit, AW har skrivit så här, inte så där. Jag tänker inte ens rationellt längre. Allt som betyder något är att lyckas med det du skriver om, AW, annars tror jag att lillen och vi andra kommer att få leva i ett mörker resten av livet. Så tolkar jag att det blir om man inte lyckas med kurer och annat. Det är fruktansvärt, jag vet.

Oj då, vilken klagolåt det här blev, det var verkligen inte meningen, och jag vill inte ha dig emot mig, AW. Jag önskar bara att jag hade haft lättare att läsa mig igenom barnaboken, den känns ostrukturerad ibland, vissa delar som hör ihop finns lite överallt i boken tycker jag, det är lätt att missa viktiga saker, känns det som. Standardmodellen fungerar verkligen, men vagning, buffning, ramsor och solfjädrar blir lite för mycket för min hjärna.

Nu satsar jag allt på sista natten med trenätterskuren och får se vad det ger.

Gäst · Inlägg av **Gäst** » tor 08 sep 2005, 15:18

Jag tycker att du ska slappna av... Ha standardmodellen som ett mål som kommer att fungera runt 8 veckor. Innan dess kan du lugnt hänga med i svängarna!

Själv har jag inte tänkt ordet "kura" när barnen varit små. Förutom barn nr 2 men det är en HELT annan historia än livet med en "vanlig" bebis. Jag tänker berättta hur jag gjort med mina små - hoppas det kan ge en vidare syn!

Jag har haft standardmodellen som ett mål. Ända upp till 8 veckor så har jag standardmodellat och gett tillro till att barnet sover över sina nattmål per automatik. Har det inte skett så har jag matat mitt i natten ändå och gett det hela en chans. Man kan säga att jag genomfört "standardmodellen + hoppas på det bästa" under den tiden. Och det har löst sig! Inte på prick veckodag utan med en flytande marginal på ca 2 veckor. Natten har de på det viset förlängt själva. Om de sedan har sovit över ett mål i 2-3 dagar och börjar vakna igen - DÅ har jag "vagnat bort" det. Nästa mål jag satt upp har varit 12 timmar natt vid 4 månader - även där med ett par veckors marginal. Här har de sista två valt att sova natt 12 timmar vid 3,5 månad och äldste sonen var nästan 6 månader innan han sluatde äta på natten

. Efter att ha sovit 12 timmar natt i några dagar så har jag "vagnat bort" eventuella återfall. Resten är historia

!

Många här upplever samma sak som du, ambra, gör. Och det är synd. Verktyg och attityd ska inte vara till hinder utan till en hjälp! Jag skulle vilja säga att med en nyfödd bebis och fram till 2 månader så är det "standardmodell + hopp på det bästa"-metoden som förenklar tillvaron. Har man inga beymmer så har man inte. Vänta heller inte bekymmer utan se det hela med helikoptersyn och sätt upp mål och ge dessa mål en chans innan man åtgärdar det hela. Så ser jag på saken - lite mer vidsynt. Då blir det enklare och saker faller på plats. För detta är inget man kan läsa sig till - man måste leva med det hela! Så läs, reflektera och känn din egen förmåga - den finns där om du bara släpper fram den genom kurtankarna och anteckningsblock

!

Hoppas detta kan avdramatisera lite och lyfta blickana på er mammor med små nyfödda utan egentliga bekymmer - men som kört fast i tankarna !

ambra · Inlägg av **ambra** » tor 08 sep 2005, 16:44

"Jag skulle vilja säga att med en nyfödd bebis och fram till 2 månader så är det "standardmodell + hopp på det bästa"-metoden som förenklar tillvaron. Har man inga beymmer så har man inte. Vänta heller inte bekymmer utan se det hela med helikoptersyn och sätt upp mål och ge dessa mål en chans innan man åtgärdar det hela. Så ser jag på saken - lite mer vidsynt. Då blir det enklare och saker faller på plats. För detta är inget man kan läsa sig till - man måste leva med det hela! Så läs, reflektera och känn din egen förmåga - den finns där om du bara släpper fram den genom kurtankarna och anteckningsblock."

Det här har jag behövt höra länge, att det inte innebär livsfara eller grått liv att inte följa allt till punkt och pricka. Jag tänker givetvis genomföra även sista natten, men fungerar det inte tänker jag inte slita mitt hår, utan vi får låta tiden ha sin gång, så känns det just nu i alla fall.

Jag följer standardmodellen, men ännu utan schema, däremot enligt 2-2 timmars mål och vaken tid och det fungerar bra. Schema väntar vi med tills tvåmånadersgränsen.

Tack ska du ha för stärkande ord!

Gäst · Inlägg av **Gäst** » tor 08 sep 2005, 17:02

Varsågod - så bra att det hjälpte!

Om man var tvungen att följa "allt" till punkt och pricka så hade jag alltså varit livlös i en gråtonad värld vid det här laget....

icke att förglömma är att när man kurar barn med verkliga bekymmer - DÅ är det viktigt att vara noga. För då ska man liksom vända på steken. Men med en nyföding så etablerar man goda vanor och det kan man göra med små puffar i rätt riktning!

Attityden är hemligheten och den får man när man verkligen tror på det man gör och att man är nöjd med situationen. Kommer verktygen från ett inre fullt av stress och oro så kan det hända att verktygen (schema och sovahelanatten-tänk) blir till "vapen" - riktade mot sitt egna sunda förnuft! Och om det är något som Barnaboken vill förmedla så är det att lyssna på sitt egna sunda förnuft!

Lycka till - det här klarar du fint

- det märker jag på dina sista kloka rader!

ambra · Inlägg av **ambra** » fre 09 sep 2005, 13:06

Då så, då var de tre nätterna över. Jag gav sen nattslurk vid 23 och lillen vaknande 03.15, jag vagnade från och till, mest till fram till 4.30 då han fick mat. Vi får väl se vad som händer i natt, då jag tänker lägga honom i spjälsängen igen. Vad tycker du/ni jag ska göra OM han vaknar i förtid? Försöka buffa till sömns eller ge mat trots allt? Och hoppas på bättre nätter senare..?

Gäst · Inlägg av **Gäst** » fre 09 sep 2005, 13:13

8) Vad tycker du själv?

Frågar du mig så hade jag gett en så liten - UTAN bekymmer med otaliga uppvak - mat med en gång! Men det är ju jag det

!

HeolRowland · Inlägg av **HeolRowland** » fre 09 sep 2005, 16:39

Hej Ambra!

Utan att "medvetet" gjort något har lillen själv sträckt ut sina timmar, han är nu 10 veckor och sover mellan 19:30 till kl 04. Där emellan toppar jag upp honom innan jag själv knoppar vid 23 snåret. Jag är ju ändå vaken och tror benhårt att han sover bra just för att han har mat i magen och ibland (HURRA) sover han nu från 23 slurken till 07:00 så med tiden så är vi nog där...

Ambra, ta det lungt. Som Anna och tidigare skrivare skrev, Kura när det behövs. Det vill säga om du vill bryta ett "dåligt" beteende, men en liten kis på 5 veckor, han kan nog behöva mat, mat och mer mat även på natt kröken. Det varar inte för alltid, jag lovar!

Visst man kan känna sig lite slak på dagen, men... då gäller det att släppa tanken på att "Sköna Hem" ska komma och fota ditt hem, eller att "Hur rent är ditt hus" TV team skall dyka upp. Sov en timme här och där, det gör susen för både själ och kropp. Tänk på att vi "jobbar" 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan MED GLÄDJE och då kan man behöva knoppa på andra tider än 23-07.

Om du är utvilad (något sånär) så blir stress och problem bara små och ynkliga och Vips! så flyter allt på.

/Pip