Hej!
ja, nu har ju Anna Wahlgren själv svarat dig
Men jag ska ändå svara dig en gång till, men Annas ord.
Här följer ett mail jag skickade henne när Ida var 8 veckor och nattmål skulle tas bort.
Detta är långt, och jag blottar mina misstag
, men det är för att jag tror du gör detsamma som jag gjorde
Här kommer mailet med svar:
"Hej Anna!
Förlåt att jag stör dig igen, men jag hade inte gjort det om jag inte var desperat!
Ida är nu snart 8 veckor, och jag har hållt på att vagna/buffa bort nattmål, så det bara ska vara ett kvar vid 4-tiden. Det skulle ta 3 nätter, men i natt var natt 22.
Jag vet att jag gjorde fel i början, jag väntade tills det blev skrik innan jag satte igång. Då fick jag hålla på i upp till 2 timmar i sträck. Men natt 11 började jag direkt, och allt blev lindrigare. Men hon ger sig inte.
Vid 2-tiden börjas det grymtas och bökas runt. Snabbt är jag igång och vagnar, och oftast tystnar och stillnar hon efter 1-2 minuter. Men hon kan vara igång igen efter en kvart, om och om igen fram tills nattmålet som jag bestämt tidigast ska vara 3.30.
Hon lägger sig 22.00 och vaknar 8.00, så vill jag ha det när jag sedan spikar schemat.
När hon väl fått sitt nattmål är det lugnt till mellan 7.00-8.00. Jag vagnar även när jag tycker det är för tidigt att gå upp. Vissa nätter har gått riktigt bra, en snabb vagning, och sedan har hon ibland sovit till 5.00. Men jag tycker inte att det ska behöva vagnas alls, när det gått så lång tid!
I natt lät jag henne böka runt, för att se vad som hände, men det blev då skrik, och tog 1,5 timmes vagnande i sträck igen. Hon ligger på mage, och använder inte napp.
På dagarna är hon en ängel, och äter och sover enl. standardmodellen.
När jag väl fått det att fungera med ett nattmål, lär det dröja länge innan jag vågar mig på att vagna bort det, så hon ska sova hel natt…
Jag vet att ”det är inte synd om föräldrarna som inte får sova, det är synd om barnet”, men jag är så trött nu, och längtar tillbaka till min säng! Sover på soffan för att inte störa Per och Clara 2 år.
Har försökt ge lite ersättning på kvällarna, men hon vill inte ha det utan blir arg och vill ha bröstet. Hon är f.ö. lite strulig på kvällarna och vill äta-äta mest hela tiden, det är därför jag misstänker att hon inte är riktigt mätt, man har ju mindre och tunnare mjölk då. Det är kanske därför hon konstrar på nätterna? HJÄLP!
Anna Wahlgren svarar:
”Kära du,
Först och främst,
Det är inte tal om att vagna 2 tim. eller 1,5 tim ”i sträck”. Du ska INTE-vagna längre tid än du vagnar, förstår du? Gå fram och tillbaka, stå inte kvar!! Titta på klockan: vagnar du en halv minut, ska du inte-vagna en. Förstår du?
Hon kommer annars att vänta sig att du ska stå där hela natten och vagna och vakna så fort vagnen står still. Hon ska somna med vagnen stilla. Det är vansinne att vagna i timtal!!!
Däremot är det riktigt att börja direkt, innan hon skriker upp sig.
Vid det här laget ska din teknik vara så pass effektiv att du varje gång får tyst på henne inom två minuter. ANNARS MÅSTE DU TRÄNA!!! Lär lathunden och/eller Barnaboken:Sömnen. Tyst och stilla, alltså – och då skakar du vagnen snabbt och bryter:sedan krånglar hon och bökar och du tittar på klockan, du ingriper PANG när hon börjar skrika och skriket INTE mattas av (detta är alltså påminnelsen, inte beskedet) utan stegras, då tar du i och får tyst på henne, o.s.v.
Du skriver ”oftast tystnar och stillnar hon efter 1-2 minuter och det är JÄTTEBRA. Beröm på dig! När hon sedan är igång igen som du säger, så FRÅGAR hon och det är bara att ge samma svar i evigheter, tills hon accepterar beskedet.
Nattmålet ska du ha vi exakt samma tid. Så hon kan ställa in sig. På samma sätt morgonen. Den ska börja samma tid varje morgon. En kvarts marginal högst! Se Lathunden. Ju fastare tider desto färre frågor behöver hon ju ställa!
Det kan mycket väl vara så att hon behöver ersättning på kvällen och då ska du bara tratta in flaskan.
”Fråga” inte, titta inte på henne, se på TV, in med den bara. Lägg barnet med högerarmen bakom din rygg och håll i andra, vänstra handen med ditt finger, så hon helt enkelt inte kommer loss eller kommer åt flaskan, och tratta in den, hela nappen, utan att darra på manschetten, och prata gärna med någon under tiden, högt och ljudligt så hon känner att du INTE oroar dig ett smack. Också detta tar några kvällar men hon vänjer sig.
Och kom ihåg – det är inte farligt och fel om en unge blir arg. Det är både tillåtet och bra. Bättre än att bli ledsen.
Blir det för hopplöst, så bär dig åt som om DU (fortfarande utan att ”bry dig om henne” så hon märker det) ansåg att hon behövde rapa, och dangla upp henne på axeln, buffa henne i rumpan för en paus (som DU behöver), och lägg henne sedan på plats igen och tratta i flaskan o.s.v. Minsta lilla som går ner gör underverk. Framför allt vänjer hon sig efter några kvällar och börjar äta som folk. Men börjar du med detta så ändra inte, för Guds skull, utan FRAMHÄRDA, kväll efter kväll.
Jag vet att det är jobbigt och att du är trött, men det är DU och inte kuren av sig själv (”det skulle ta”…) och inte det lilla barnet, som gör och måste göra jobbet. Ditt besked är och måste vara: PÅ NATTEN HÄNDER INGENTING – annat än att alla människor sover. Så ju mindre du gör och ju kortare tid det tar och ju mindre du ”bryr” dig när du väl gett besked genast hon vaknar (sätt på musik, tänk på annat, GÅ DÄRIFRÅN!!!) desto lättare blir det för henne att ta till sig det budskapet: PÅ NATTEN HÄNDER INGENTING- och att helt enkelt sova.
Du klarar det här, misströsta inte utan se framåt – du får underbara nätter snart, snart – men det är du som gör dem, inte tiden. SÅ GÖR DEM!!! DU KAN!!!
Kram Anna”
Även det där med ersättning på kvällen kanske kan vara något för dig om du inte redan kör med det?
Det är SÅÅÅ viktigt att de små liven är mätta för att orka sig igenom en natt utan mat!
kram och lycka till i natt!
anna
Mamma till Clara 7 maj -01 och Ida 9 april -03.
Vera 
Träna med tyngd i vagnen.