Förtvivlan utan slut

Frågor och svar för dig som tänkt genomföra eller genomför kuren.
Skriv svar
josell

Förtvivlan utan slut

Inlägg av josell »

Hej,

Nu skulle vi behöva lite råd och stöd. Vi körde kuren på vår 7-månaders son för ungefär tre veckor sedan. Hans sömnmönster förbättrades snabbt och han har sovit från läggning fram till vargtimmarna de flesta nätter, en eller ett par nätter har han sovit hela natten igenom. Vargtimmarna är dock ofta fortsatt jobbiga med gnöl/gråt under en eller ett par timmar. Vi försöker ge honom stöd utan att vara för snabba med att rycka ut – varva långa pass av att låta honom vara med ramsa eller vid något enstaka tillfälle t o m buffning om han verkligen verkar behöva det. De senaste nätterna har dock hans gnöl eskalerat och övergått till att han har blivit ledsen, så småningom riktigt förtvivlad.

Natten som gick var hemsk. Han vaknade redan vid tjugo i två. Första timmen var ändå ”okej”, med gruff, gnöl, rop, skrik och missnöjesljud om vartannat. Vi använde oss av påminnelseramsan ett par gånger och bekräftade även när han lugnade sig när han skrikit rejält/gråtit innan. Under eller efter ramsandet tystnade han så att det kändes att han lyssnade, men ganska snart tog han fart igen och efter ungefär en timme började han låta väldigt ledsen.

Eftersom det är det sista man vill att han ska vara började vi försöka stötta honom mer aktivt, genom ramsning först och sedan även genom att gå in och buffa/solfjädra honom väldigt kort. Så fort vi tystnade alternativt slutade tilltog dock hans gråt och till slut grät han mer än vi nånsin hört honom göra.

Men ledsen ska han ju inte vara, vare sig enligt oss eller enligt kurens principer. Fast i natt hade vi en förtvivlat gråtande son vars gråt till sist stockade sig i halsen, och där vi inte kunde se att vårt stöd hjälpte honom alls, utan gråten och hulkandet bara fortsatte och ökade i styrka i över en timmes tid.

Så hur slutade det då? Ja till sist kröp vi in i mörkret till honom och buffade honom tyst tills han somnade (att solfjädra fungerade inte). Det tog över en kvart innan han till sist somnade, snyftande och hulkande i sömnen, två och en halv timme efter att han vaknat.

På ett sätt var det här värre än första nattens ”buffningsmaraton”. Vakna nattimmar och skrik och gnöl fixar vi att tackla med den starka övertygelsen att det kommer att gå över, även om det tar tid. Vi har peppat och laddat och läst på tillräckligt mycket (hoppas vi!) och sett tillräckligt stora framsteg för att verkligen inte tvivla vare sig på metoden eller på oss själva eller honom. Men det känns verkligen helt fel att han ska vara så otroligt ledsen…

Har andra liknande erfarenheter? Har du, Anna, några råd? Hur hanterar vi ett väldigt ledset barn där det känns som att de verktyg som vanligtvis fungerar så bra inte biter? Vad GÖR vi om vi får en sån här natt till?!?

Tacksam för alla tankar,

Jo
/LO
Inlägg: 5038
Blev medlem: ons 24 nov 2004, 22:13
Ort: Norrahammar
Kontakt:

Inlägg av /LO »

Hej.
Härligt jobbat med kuren!
Se denna natten som ett undantag. Särskillt som han verkar sova bra fram till vargtimmen alla andra nätter. Av någon anledning kunde han inte komma till ro inatt. Han vet inte varför och du vet inte varför, men förvänta dig inte att det ska bli så i fortsättningen utan förvänta dig att han självklart ska sova gott inatt igen.

Vargtimmen ÄR svår att komma över. Det är lätt att tro att man är utsövd, trots att man inte alls har sovit färdigt. Öva upp ramsan ordentligt. Den ska ge tydligt besked om att det inte är morgon än. Ge den EN gång (x4) när han vaknar och låt honom sedan vara. Bara om det blir verklig kris går du något igen. Ingen mer ramsa heller alltså. På natten händer ingenting!

/LO
Lotta, mamma till
:heart: Vera :heart: född januari 2004 Minikurad sommaren 2004 :sleep:
:heart: Ivar :heart: född juli 2008 Nattmålskurad december 2008
Nytt fotoalbum
annawahlgren
Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
Inlägg: 15366
Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
Ort: Gastsjön

Inlägg av annawahlgren »

:D Tack, LO :D

Ja, tyvärr har ni förvirrat honom med orosvargarna krälande kring fötterna och osäkerheten massiv. Det är lätt hänt men förödande för barnet, som varken vet ut eller in och INTE kan vara den som besvarar ERA frågor. Det måste vara tvärtom. Kuren gör sig inte själv och barnet gör den inte åt en.

Möjligtvis var detta bara ett enstaka återfall och då behövs bara att ni coolar ner er och minns er uppgift och vad det är ni har för mål för ögonen.

Eller också blir ni tvungna att inse att ni oroar och stör med er osäkra trafik och måste läsa på, läsa på, läsa på och verkligen förstå och begripa så att ni kan handla adekvat - dvs polletten måste trilla ner över hela linjen. Den kan inte trilla ner hos honom med mindre den först gör det hos er :idea:

Så lugn, lugn. Läs och lär, tänk och handla. Då ska ni veta exakt vad ni gör och varför, i en totalt förhärskande attityd av självklarhet. Ut med vargen :!: :!: :evil: :!:
:D Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn :!:
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
Skriv svar

Återgå till "Forum om kurbarn mellan 4 och 12 månader"