Stort barn som inte sover ordentligt.

[Monsan]

Hej! Har ett stort barn som inte sover, han blir tolv i slutet av året. Han kommer i princip varje natt, rusandes, och lägger sig i dubbelsängen. Går att leda tillbaks honom till sin säng, men tar inte lång tid innan han är tillbaka. Han går ibland också i sömnen och kan då läggas upprepade gånger, men kommer hela tiden upp igen. Hur göra för att få bort detta, att han inte vaknar varje natt? När han har en kompis som sover över så händer detta inte. Han somnar alltid i sin säng.

Vore jättetacksam för råd. Letat på Internet om sömnproblem vad gäller större barn, men det mesta verkar handla om de små.

Tack på förhand!

Monsan

[/LO]

Hej.
Har ingen erfarenhet av så stora, mer än att jag vet att jag slutade gå till min mamma på natten när jag var runt 12. Nu förstår jag inte hur hon stod ut att ha mig i sängen halva nätterna när jag var så stor.

Mitt råd är att gå tillbaka med honom och säga att man sover i sin egen säng, ända tills han inte kommer tillbaka mer. För om du går tillbaka en, tre eller 14 gånger spelar ju ingen roll om han ändå till slut sover i din säng. Då har du ju sagt ja, till slut ändå.

Sätt er ner och prata på dagen om att både han och du faktiskt behöver sova hela natten. Om han vaknar kan han tänka på något kul han ska göra imorgon eller gjorde dagen innan och föröka somna om. Skulle han ändå komma upp så gå tillbaka, tills han sover i sin egen säng.

Det är några tankar som jag fick i alla fall.

/LO

[annawahlgren]

Den här lille pojken, som inte är så liten längre, utan på tok för stor för att ligga i mammas säng, måste snarast komma på bättre tankar och inse att mammas säng är oåterkalleligen stängd för honom från och med nu. Han är ju i förpuberteten och därmed förälskad (undermedvetet förstås) i mamma, vilket är högst naturligt men inte på något vis i världen får uppmuntras. Här måste du t o m vara försiktig med kramar och smekningar I Barnaboken kan du läsa om tolvåringen och den vaknande sexualiteten.

Finns en pappa i sängen Vad gör han i så fall

Ta ett bestämt samtal med sonen inför kvällen K. Tala om att från och med nu är det slut med nattrafiken. På natten sover man, och det gör man i sin egen säng. Han har ingenting i din säng att göra, och du har ingenting i hans att göra. (Vad skulle han tycka om ifall du kom och la dig mellan honom och hans kompis ) Fråga inte och vädja inte utan deklarera mycket bestämt att du inte en enda gång till vill höra talas om att han försöker komma in och lägga sig i dubbelsängen. Sådant kan bebisar syssla med men inte stora pojkar som ska föreställa vuxna om sju år. Trösta inte och be inte om ursäkt. Säg ifrån.

Sedan gäller det att vakna snabbt som attan, om och när han kommer (säkert "i sömnen") i alla fall och genast storma upp ur sängen, ta honom om axlarna, upprätta ögonkontakt, se till att han är vaken - annars väcker du honom med mycket stora bokstäver - och påminna om vad som gäller. DU SOVER I DIN EGEN SÄNG! OCH JAG I MIN! JAG VILL INTE SE DIG HÄR! DU GÅR OCH LÄGGER DIG PÅ EN GÅNG OCH KOMMER INTE UPP IGEN! Led honom inte tillbaks utan låt honom gå själv.

Klarar du inte att genast vakna om och när han kommer så bomma igen sovrumsdörren och lägg dig på en madrass utanför hans rum. Se det som en kur - det är möjligt att han reagerar med tacksam lättnad på en gång så att problemet är ur världen direkt. Om inte får du ge projektet några beslutsamma nätter

[LisaF]

Hej.

Jag hade samma problem med min son som idag är tolv år gammal.
För två år sedan började han bli en fullt utvecklad nattvandrare.
På morgonkvisten hade jag helt plötsligt en 10-åring liggande bredvid mig!!!
Vad i hela friden!? Samtalet hölls....DU SKA LIGGA I DIN SÄNG OCH INTE I MIN!!! 10-åringen var helt med på noterna. Nästa morgon...jodå, han låg där minsann igen!
Denna gång var det mardrömmar, eller han kanske hade gått i sömnen? Han hade alla möjliga förklaringar som var både hinkvis med tårar och mycket snorpapper.

Nehej du gosse....nu gäller det både att vara listig och stark. Jag köpte en mindre säng(hade en större innan och vaknade därför inte när han kom rantandes). Jag kände mig helt övertygad om att fixa detta
Nästa morgon kom och DÄR LÅG HAN IGEN!!! Detta är inte sant, hur i hela friden? Nu...är...det.....andra....bullar.....som...gäller.
Nästa natt VAKADE JAG i min egen säng, ögonen gick fullständigt i kors . Jag behövde inte vänta mer än till klockan 1. Då hörde jag en fenomenal smygare, går i sömnen? Ha, skoja inte med mig för jag var garderad upp till tänderna. Han smög som den värsta indian! Han fullständigt gleeeeeeeeeed ner i sängen!? Eller försökte i alla fall!
Hallå där min son, detta är min säng ,du ska ligga i din! OjOjOj vilket liv det blev!! :twisted:Men som tur var så var förberedelsen mitt bästa vapen. Inte en sekund kände jag att jag behövde höja rösten. Men arg var jag
Jag gick segrande ur striden och sa till honom att ALDRIG mer komma till min säng. Jag tror att jag hade blixtrar i mina ögon och rökpuffar ur öronen.
Han gick tillbaka till sin egen säng och somnade efter lång lång tid.
Ytterligare en natt efter så vakade jag och hörde indianen på nytt. Men denna gång sa jag bara sov gott så somnade han.
Kunde det vara så att allt var som vanligt igen? Nej indianen bodde fortfarande i huset. Han var en gäst som hälsade på då och då. Men då han sov över så låg han på golvet! Utan madrass eller något annat mjukt. Han hade på något sätt vecklat ihop täcket, tagit med sig sina gosenallar, inklusive den han lånat av lillasyster och somnat på golvet!
Idag två år senare så ser jag tillbaka på den tiden med ett leende.
Det är inte bara små små barn som leker indianer.....

Lisa

[annawahlgren]

Tack, Lisa Snyggt jobbat Och gossens reaktion blev (omsider) lättnad, eller hur

[LisaF]

Hej!

Han blev inte bara lättad, han växte nog hundra meter på kuppen!!!


Lisa

[annawahlgren]

Härligt Så ska det låta {|=