Jag helammade min tjej tills hon var 4 månader. Under amningsperioden upplevde jag ngt som jag hittills har trott att jag var helt ensam om och trodde tom ett tag att det av var inbillning alltihop! Jag blev nedstämd varje gång jag lade till henne vid bröstet och hon började suga. Det var som att få en "nedåtkick" direkt när hon började suga, blev "suddig" och nedstämd. Eftersom jag helammade gick jag ju i denna dimma och smådeppighet mest hela tiden. Var det de sk amningshormonerna som ska vara positiva men som inte fungerade på mig? Skillnaden blev enorm när jag slutade amma: Piggare, gladare och på det stora hela taget en roligare mamma! Har pratat med mina kompisar om detta men ingen känner igen sig. Jag vill ha många barn och hoppas kunna amma dem, men vet inte om jag orkar det om det blir samma visa nästa gång. Finns det någon som delar denna erfarenhet och som kanske till och med har något bra råd. Jag ammar inte längre så det är inget akut problem men det vore ändå intressant att veta om fler varit med om detta och vad man kan göra. Samlar fakta för framtida bruk. Hoppas också att denna fråga är ok här
Mamma till Isa född Jan -05 o lillasyster född Juni -06.
Oxcytocin heter det hormon som gör att mjölken rinner till och det som fungerar som en gummiklubba i huvudet när man sätter sig för att amma. Vissa kvinnor blir lugna och harmoniska av det, andra - jag själv t.ex. - blir oerhört trötta bara, en del blir ledsna eller gråtmilda etc. Oxcytocin är ett väldigt kraftfullt hormon så reaktionerna kan också bli kraftiga.
Att du mått dåligt och blivit ledsen när du ammat den här gången behöver på intet sätt betyda att du blir det nästa graviditet, då kan du reagera på ett helt annat sätt. Det är bara testa igen när du har nästa spädbarn i armarna, och nästa.....och nästa....
Ingen ide oroa sig i förväg alltså, utan ta läget som det är och hantera situationen utifrån förutsättningarna, dvs blir du ledsen av att amma bör du väga det mot vinsterna med amningen och ge flaska istället om det inte är värt det. Flaskmat är också bra mat, huvudsaken bebin är mätt och mamma mår bra.
Lycka till!
Lycklig och tacksam mor till Lille E 2/8-04, lilla A född 16/8-07. TACK Anna för att du räddat vår familjefrid, om och om igen!
Tack för svaret! Då var det alltså amningshormonerna som spökade!! Får helt enkelt hoppas på bättre tur nästa gång. Lite lustigt bara att de andra mammorna såg ut som frågetecken när jag beskrev hur jag kände. Lite "nedklubbade" borde väl de också bli....
Mamma till Isa född Jan -05 o lillasyster född Juni -06.
Du har redan fått svar men jag vill bara säga att JAG känner igen mig!! Jag fick ångestliknande känslor när jag ammade. När hon ätit klart så mådde jag fint igen. Märklig känsla var det, för trots ångesten så älskade jag att amma och räds inte att amma någon mer gång!
Det var inte så besvärligt för mig som för dig så jag fortsatte amma i nästan 9 månader. Och
Mamma till Izabelle 040416
Startade SHN-kur 23/10 -04 och sen dess sover Iza gott om natten.
Har pratat med mina kompisar om detta men ingen känner igen sig. Jag vill ha många barn och hoppas kunna amma dem, men vet inte om jag orkar det om det blir samma visa nästa gång. Finns det någon som delar denna erfarenhet och som kanske till och med har något bra råd. Jag ammar inte längre så det är inget akut problem men det vore ändå intressant att veta om fler varit med om detta och vad man kan göra. Samlar fakta för framtida bruk. Hoppas också att denna fråga är ok här 
