När är det färdigskrikigt egentligen...?

[ilindstrom]

Hej!

Allt beror på hur hon låter. Ett argt barn är inte mottaglig för ramsor. Låt henne helt enkelt vara. Stöka med ert. Låt henne höra att ni är upptagna med andra viktiga saker. Helst något som faktisk är viktigt på riktigt.

Men om hon blir ledsen på riktgt då ska ni ramsa henne. Om hon ber om hjälp så är hon mottaglig för ramsan.

hälsningar
Ida

[lilltjejen]

Håller med ilindstrom och Bluna - snabb läggning och ut direkt utan något mer.

Däremot skulle jag personligen vara restriktiv med även solfjädern. NU är det RAMSAN som gäller MEN ni måste förstås lyssna av henne.

Hur låter hon?

Hysterisk och otröstligt ledsen! Ja då behöver hon lugnas - fortfarande i första hand med ramsan. Är hon arg så är hon inte mottaglig.

AVVAKTA och LYSSNA - TOLKA. Hon kan mycket väl vara arg just för att ni inte buffar/solfjädrar. Det hade kanske hunnit bli riktigt skönt. Rätt att vara arg har hon. Det får man vara.

[lilltjejen]

Och glöm inte att backa.

Går skriket/gnället upp och ned, då behöver ni inte ingripa utan vänta.

[mattias@hemekonomi.com]

Hej igen!

Tack för alla svar.

Natten till idag vaknade hon flera gånger och knorrade eller hur man ska uttrycka det. Hon hostade rätt mycket och vi tror att det var det som störde henne för klagoljuden kom alldeles efter hostattackerna. Men eftersom hon så ofta gått igång och blivit arg (?) när vi ramsat tidigare och vi nu lärt oss att vara ännu mer restriktiva med ramsningen vågade vi knappt ramsa under natten! Så vi låg där helt tysta när hon grymtade och ibland höll hon på riktigt länge, men vi höll som sagt tyst och hon klarade ut det själv. Två gånger under natten märkte vi dock att det inte skulle funka så min man ramsade en uppmuntrande och lugn ramsa och då tog hon till sig den direkt! Yes!

Idag har det gått mycket bättre än igår med både lurar och kvällsnattning. Förvånansvärt bra måste jag säga, så vi har inte rikigt fått chans att testa alla tips från er än. Men det lär vi ju behöva sen så då återkommer jag om hur det gick... När jag la henne för dagslurarna idag tänkte jag så bestämt på vad jag skulle göra när jag lagt henne. Jag MÅSTE verkligen ta hand om den där disken nu, det är helt livsviktigt, om jag inte får det klart inom de närmsta fem minutrarna så vet man inte vad för hemskt som kan hända så jag hinner verkligen inte krångla med tjejen nu...osv osv.. =) Och det funkade faktiskt =) Idag i alla fall =)

Och innan nattningen jobbade vi stenhårt på skrattet till gonattet och sen gick det jättebra att bara lägga henne tillrätta, ett snabbt tryck och sen ut med ramsa. Så vi minskade nattningstiden från igår med ca 60 minuter...!! =) Min erfarenhet säger dock att problemen kommer tillbaka (negativ syn kanske) men då ska jag använda tipsen ni gett och sen återkomma med resultat...

Tack för allt än så länge. Kanske vi kan ro den här båten i land i alla fall.... =) (inte klokt vad positiv man kan känna sig efter bara en bra dag) =)

/Stina

P.S. Bluna, skickade du nått till mattias@hemekonomi.com? Inget har kommit...

[mattias@hemekonomi.com]

Haha, nej jag tror jag missförstod dig Bluna. Men nu fattar jag =)

[ilindstrom]

Vad glad jag blir av att läsa vad du skriver. Tack för att du delar med dig.

kram
Ida

[TorpSara]

Snyggt jobbat! Där hade vi visst attityden på plats! 8)

[Bluna]

Nej jag skickade inget, menade att ni fick mer hjälp. Som du nog kom på.

Vad bra jobbat! Inte tänka negativt nu, blicka framåt mot målet, och du har ju verktyg att ta till om det nu skulle behövas.

[mattias@hemekonomi.com]

Hej igen!

Nu ligger hon för sin första lur för dagen. Det gick inte lika bra som igår får jag säga.. Men jag tycker jag var ganska duktig ändå... För jag gick ut och såg till att ha flera SUPERVIKTIGA saker jag var TVUNGEN att göra innan jag kunde ramsa igen. Men hon skrek ganska mycket och sen skrek hon, blev tyst, skrek osv. ett tag. Jag ramsade bara en gång efter utgångsramsan, men kände inte riktigt att den bet. Efter en kvart blev det tyst i alla fall.. Men är detta som en övningssak för henne? Att hon lär sig efter ett tag att jag bara kommer lägga ner henne i sängen, trycka till, sen ramsa mig ut och that´s it, sen får hon somna själv?
/Stina

[cissii]

Hej

Man kan ju se det som att hon snart har frågat färdigt om det är ok att somna själv i sängen. Och när hon har fått svar så är hon nöjd (och tyst)

[mattias@hemekonomi.com]

Okej.. Men varför får hon mer frågor för varje gång..?? Första luren idag tog 15 minuter skrik och andra 25. Jag beter mig ju precis likadant och känner mig säker och ser alltid till innan jag lägger henne vad jag ska sysselsätta mig med så fort jag lämnat hennes rum.

Jag har fått tips om att BACKA, men jag förstår inte exakt vad det innebär.. Backa bakåt i kuren eller backa undan så att hon får mer utrymme och chans att somna själv..? Det senare har jag definitivt gjort. Faktum är att jag knappt vågar ramsa längre, jag känner ändå oftast att den inte tas emot.

Jag kanske är fånig, men jag undrar nästan om det inte är skadligt för henne att skrika ledset, eller bara argt ibland för den delen, flera gånger om dagen. Jag tycker jag är duktig på att agera självklarhet när jag är med henne, men ibland funderar jag efter att hon faktiskt somnat. Hon har t.o.m. fått problem med huden på kinderna sen vi började kuren. Min man tror att det beror på alla salta tårar..

Känner mig i ganska desperat behov av lite uppmuntran... Igen, jag vet.
/Stina

[TorsMamma]

Hej Stina, jag klistrar in ett svar som AW gav i en liknande situation.

Pepping pepping.

Tack för dina varma ord

Jag vet inte om vi har fastnat i ngt????

Hon gråter alltid när hon förstår att hon måste lägga sig. Vi skrattar och har det roligt hela dagen men när det är sovdags da måste jag räkna med minst 10-15 minuters gråt.

Där gav du svaret alldeles själv Ni har fastnat - hela lilla bunten. Du "räknar med minst 10-15 minuters gråt". På morgonen räknar du också med elände, av och till. (Och att hon vaknar gnällig är inte konstigt när hon somnar gnällig.)

Lilla mamma är alltså den som gråter när hon förstår att barnet måste lägga sig för hon vet vad som väntar och tycker det är så ledsamt och poff har lilla barnet ju lärt sig den saken. Och ett mönster har etablerats. Det "ska" vara jätteledsamt att gå och lägga sig. Och det "ska" vara jätteledsamt att vakna.

Bort det

Man kan säga att du / ni inte har kurat klart, helt enkelt. Ni har mycket riktigt fastnat på vägen och tappat bort målet, som var god, sammanhängande sömn, en sömn barnet vill ha och njuter av, en sömn för livet, en glädjekälla.

Mamma / pappa har inte lyckats sjasa ut alla vargar - en del har dröjt kvar på tröskeln och där har de byggt bo.

Små barn gör som vi lär dem. Nu tror lilla barnet att det ska vara så här, och HON kommer inte att ändra på någonting, om man säger

Så kura klart

Jaha, hur då

Du har fått fantastiska tips och goda råd här. Som jag också tackar för

Så backa bandet. Betrakta inte kuren som avslutad och barnet som "framme", för det är hon ju inte, utan fortsätt. Det får bli en liten minikur - skivan hakade upp sig, om man säger

När hon sätter igång sitt slentriangnällande, var alldeles kolossalt extra hurtig och glad själv vid läggningen, och bär dig åt som om hon vore alldeles strålande lycklig. Tjo och tjim: "Vad det ska bli SKÖNT att sova!" Som om du vore grön av avund men vansinnigt lycklig för hennes skull. Dröj inte kvar, skjut vargflocken rakt in i grytet på tröskeln och gå ut med ramsan, hurtigare och tjo-och-tjimmigare än någonsin. Ut med dig inom två minuter Helst bara en halv nu

Sätt genast på alldeles kolossalt glad och trevlig musik (dock utan sång), kanske en käck oemotståndlig Strauss? Det ska vara högt och frejdigt och oemotståndligt nog för DIG, så du faktiskt inte hör barnet - om du inte ska hänga i dörrspringan, vilket du ju inte kan, eftersom alla vargungarna inte är riktigt döda än, så pass på Jaga, jaga - du kan ju dansa under tiden; ska inte kunna låta bli Så kul ska det vara.

I Amerika finns skyltar som säger "Don't even think of parking here". Sätt upp en sådan skylt på barnets dörr. Våga inte stryka omkring där ens, än mindre parkera Tänk framåt, se framåt, kör vidare - målet hägrar och dit ska du, och du kommer INTE dit genom att stanna kvar där du var, och du kommer INTE dit genom att tro att lilla barnet ska hålla dig i handen och leda dig.

På morgonkulan vid första ljud - lyckligt eller olyckligt - ger du en enda upplysningsramsa som ska vara så klämkäck och hög och bestämd och hurtig och glad att du kräks åt dig själv, så tillgjord som du låter. Den kan vara x6 eller t o m x8 men sedan ska den följas av INGENTING som har med barnet att göra. Lär dig ett mantra. "Nu sover hon så gott. Nu sover hon så gott. Nu sover hon så gott." Gör sedan någon nytta, som du kan passa på att få uträttat medan hon sover så gott Eller gå och lägg dig och sov lika gott själv.

Exakt på minuten som hon ska vakna bär du dig åt som om du aldrig sett henne förr. ÄNTLIGEN har barnet kommit Och som om hon GIVETVIS sovit hela natten som en gris, somnat lycklig och (inte hunnit än) vaknat lika lycklig, och allt är fullkomligt kanontoppenmegajättekul och underbart. Surar hon och gnäller och tror att det är synd om henne, dvs att mamma fortfarande tycker synd om henne, tar du ur henne det med om möjligt ÄNNU roligare återseende-baluns, som om hon vore solen själv. Igen

Ge den här lilla minikuren 4 kvällar och nätter / morgnar, uppför dig som (målmedvetet) folk och rapportera sedan - och minns då att det var vad DU gjorde och inte gjorde som är betydligt mer spännande och intressant än vad HON gjorde och inte gjorde.

För ledningen är din

[kiki]

Faktum är att jag knappt vågar ramsa längre, jag känner ändå oftast att den inte tas emot.

/Stina

[mattias@hemekonomi.com]

?

[mattias@hemekonomi.com]

TorsMamma: Vad lustigt att du klistrade in den här. Läste den för en stund sen i en annan tråd. Ska läsa den igen och se om den blir mer klockren då...