Slåss och drar i håret

[Kea]

Hej!

Jag har en snart 16 mån son som har börjat att slåss när han blir arg. Han kan sitta fint och leka men så går något inte som han vill och då kan han gå bort till närmsta barn och slå det. Hur visar man att det är fel?

MVH Kea

[TorsMamma]

Hej Kea och välkommen , i väntan på fler svar, eller ställa fler frågor kan du få läsa min tråd om min 2 åring som spenderade sommaren med att slåss.

Ditt barn är på väg in i det som vi kallar för "förtrotsen", mer om detta kan du läsa i BB (barnaboken) där finns utförligt om detta.

Men ledorden vi använder här på forum är:

Leda
Visa
Lära
Hjälpa

Din son har nu börjat undra, vad händer om jag gör så här? Kan man få en reaktion när man dänger till på detta viset? Hur fungerar denna flicka, får man en reaktion av henne om man lappar till lite grann? osv....

Det du gör att att VISA HUR man gör istället. Klappa fint!

Här kommer så min tråd....

"Min glada fina 2 åring är ur kontroll..."
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=16445

[Humlan86]

Hej!

Först vill jag påminna om att en 16-månaders inte har någon utvecklad impulskontroll och alltså inte KAN låta bli att göra vissa saker även om h*n vet att det är fel att göra så.

Förebygga är nummer ett (leda antar jag då ) dvs se till att han inte får chansen att slå, det kan ju krävas en del "vaktande" från dig och andra vuxna, här tror jag det är viktigt att vara öppen och be andra vuxna om hjälp också, säg "vi har ett problem med att x gör y, hjälp mig gärna se till att han inte får chansen" - vi har alla ett gemensamt ansvar för samhällets barn - eller hur?

Nästa stora grej är avleda. Avled,Avled Avled - det kommer du nog att syssla med rätt mycket den närmsta tiden så det är bra att öva sig Ser du att han är på väg till ett barn för att slå/göra ont så stoppa först genom att använda namnet (mycket effektivt!!) och ge sedan ett alternativ i samma riktning, t.ex. : Anton!! (invänta reaktion 2 sekunder), Maja (barnet han var på väg mot) vill nog gärna ha brandbilen (räck fram brandbilen) - kan du inte ge henne den? Och sedan när han gör det "OH - se så glad Maja blev" Typ. Givetvis anpassat efter situation och barn.

OM han ändå får chansen och utför så stoppa, ner på nivån, försök hitta ögonkontakt (jag säger ofta "var är mammas ögon?") använd korta ord, inga invecklade meningar och försök också undvika orden "nej" och "inte" då barn i den här åldern inte "hör" dem. Säg te.x "aj, MajaONT när du gör så - se - nu Maja glad (och visa). Använd hellre en låg röst och ton än en hög, skrik inte, skäll inte och gör ingen jätteaffär av det.

Hjälper inte det kan jag varmt rekommendera en teknik där man ritar bilder om vad som händer, det hjälper barnet att visualiera vad som sker på ett enklare och mer konceptuellt sätt.

[TorsMamma]

Tack Humlan, jag tycker du fick med ganska mycket av Leda, Visa, Lära. Kul att du också gillar vårt tänk och ger konkreta tips.

[Humlan86]

Tack Humlan, jag tycker du fick med ganska mycket av Leda, Visa, Lära. Kul att du också gillar vårt tänk och ger konkreta tips.

Ert tänk och ert tänk det där var en ganska rejäl blandning mellan Lars Gustafsson, Jesper Juul, Sears och några andra amerikanska författare typ Mary Kurchinska 8)

[annawahlgren]

Ert tänk och ert tänk det där var en ganska rejäl blandning mellan Lars Gustafsson, Jesper Juul, Sears och några andra amerikanska författare typ Mary Kurchinska 8)

Varav de två förstnämnda har lusläst Barnaboken redan för 20-25 år sedan och resten kommer att göra det i år

[Jannika]

[Kea]

Hej!

Försöker avleda allt vad jag kan, funkar ibland problemet är att han blir arg ibland när jag försöker få kontakt och då försöker han slå mig. Fångar då handen och säger ta fint på mamma med min hand över hans och blir sedan jätteglad men det känns som han inte tar till sig detta.

För övrigt är han en underbar pojke som älskar hjälpa sin mamma med husbestyren (fylla/tömma diskmaskinen, duka, diska för hand och sätta in i kylen). Upplever att ibland när han blir arg på andra barn är det för att de ej förstår att han vill ge dem något. Detta är inget stort bekymmer än men man vill ju gärna påverka saker innan de blir bekymmer

För övrigt öppnar jag postlådan ivrigt varje dag i väntan på barnaboken. Trodde i min villfarelse att uppfostra barn var enkelt och något som skulle komma automatiskt men har nu insett att livet blir så mycket enklare om man får lite tips och tricks!

MVH Kea och tack för en fantastisk hemsida.

[annawahlgren]

Välkommen är du, ska jag säga Och tack för dina varma ord

problemet är att han blir arg ibland när jag försöker få kontakt och då försöker han slå mig.

Det kan vara så enkelt som att han försöker slå sig fri. Det är inte alltid ens underbara person är så vanvettigt önskvärd upp i ansiktet på ett litet barn att han eller hon ögonaböj släpper koncentrationen på vad-det-nu-var för att genast besvara "kontakten" barnet inte bett om just då. Det är smartare att vänta på att HAN vill ha kontakt och då själv ta emot, ögonblickligen.

Det är en konst att låta små barn vara i fred

Så stå tillbaka, odla kollen i ögonvrån (den som inte stör eller tränger sig på), ge honom största möjliga rörelsefrihet och TID att på sitt vis, i sin takt, begå respektive avsluta saker och ting, så lär du honom att han inte behöver slå sig fri. Inte från dig, i alla fall

Upplever att ibland när han blir arg på andra barn är det för att de ej förstår att han vill ge dem något.

Ja, de dumma ungarna Vem som helst kan ju bli ättiksur när ens nobla generositet missförstås eller avvisas. Du får spela rollen av det oförstående barnet och på så vis visa hur det bör gå till här i världen (utan slag ): ta andra lilla barnets hand med din ena, din egen pojkes med (sak och) den andra, och ge med ett stiligt VARSÅGOD och ta emot (å andra barnets vägnar) med ett lika stiligt TACK, TACK Titta sedan glatt på dem bägge två och konkludera: "SÅÅÅ gör man! ÅÅÅ vad alla blir glada nu!" så att budskapet landar (en liten smula). Avled sedan med något annat som andra lilla barnet inte kommer åt att störa för din lille.

Fångar då handen och säger ta fint på mamma med min hand över hans och blir sedan jätteglad men det känns som han inte tar till sig detta.

Jodå, det gör han. Om han "råkar" slå i andra situationer än den ovan beskrivna, där det handlar om att få vara i fred, och faktiskt tjongar till riktigt tillsynes avsiktligt argt, är det alldeles rätt som du gör. Prata inte först och handla sedan utan tvärtom. Ta lilla handen direkt och så stadigt att han inte kan slinka ur ditt grepp med sin och klappa både länge och väl medan du himlar dig av välbehag. "SÅÅÅ gör man, man klappar så skönt. Man slår inte, man KLAPPAR, ååå så skönt. Man slår inte, man klappar... JUST så gör man! Tack, tack!"

Här kör vi alltså inte (främst, eller alls) med personliga känslor: att han slår för att han är "arg", att du har honom till att klappa för att han ska göra dig "jätteglad" - utan med ren beteendefostran. Vad har man sina små händer till Vad är rätt att använda dem till, vad är fel? Vad är bra, vad är mindre bra? Vad är inte bra alls, och vad är absolut jättebäst

Trodde i min villfarelse att uppfostra barn var enkelt och något som skulle komma automatiskt men har nu insett att livet blir så mycket enklare om man får lite tips och tricks!

Ja, det kan man tro Särskilt med tanke på att folk i alla tider har kunnat uppfostra sina barn utan att vara utbildade barnpsykologer det minsta eller ens kunna läsa, alla gånger I Barnaboken försöker jag förklara de socialpolitiska sammanhangen, som ju inte, för västvärldens barn, är särskilt upplyftande eller "uppfostringbefrämjande" (jösses, vilket ord ). Boven i dramat är åtskillnaden mellan familjeliv och arbetsliv. Kan man överbrygga den åtskillnaden - med social delaktighet - får man ...

... en underbar pojke som älskar hjälpa sin mamma med husbestyren (fylla/tömma diskmaskinen, duka, diska för hand och sätta in i kylen)

Låt mig ge ett exempel ur Barnaboken, som jag hoppas du har i din hand snart som en liten (nåja 8) ) trofast vän i vardagen :


"Tvillingarna Olle och Lisa målar en vägg tillsammans med sin pappa. De är åtta år gamla och fullt kapabla att måla efter vissa elementära instruktioner. De målar på och har kul.

Efter en stund tröttnar de emellertid. Det finns annat som lockar, och arbetet tar mera tid än de tänkt sig. De lämnar sina rollers och färgtråg och kilar iväg. Kvar står pappa och tycker vagt att något inte är som det ska – men man ska ju inte 'tvinga' barn att 'hjälpa till'. Mer eller mindre missnöjd fortsätter han därför ensam sitt arbete.

Emellertid: om det verkligen vore existentiellt nödvändigt - för familjens överlevnad - att denna vägg målades och målades nu, då skulle pappa tveklöst ha hojtat tillbaka sina barn och påmint dem om att det var ett livsnödvändigt arbete som utfördes och att det måste göras klart, och att de fick vänta med att leka till sedan.

Nu är inte målandet nödvändigt, strikt faktiskt sett, för familjens existens. Därför tvekar pappa och låter barnen betrakta målandet som en lek, något de gör så länge det är roligt. Därmed känner sig Olle och Lisa inte heller behövda. De får vara med därför att pappa är hygglig. De får inte vara med och måla därför att det är nödvändigt att de drar sitt strå till stacken och gör vad de kan för familjens gemensamma existens.

Pappa bör alltså utan att darra på manschetten kräva att de fortsätter arbetet tillsammans med honom – för deras egen skull, för att de ska veta i ryggmärgen att de behövs (man klarar sig sämre utan mig)."

Det är social delaktighet. Och det ger nöjda barn, som vet sig behövda, på riktigt. Där, kan man säga, kommer uppfostran "automatiskt" - i den gemensamma kampen för tillvaron

[Kea]

Tack för ett utförligt svar!

Jag ska börja öva redan i morgon!

Att känna sig behövd är verkligen viktigt, både för stora och små! Att små behövde detta var något jag bara för två v sedan inte hade en aning om jag trodde nog de var lyckligast om de fick göra mer el mindre vad de ville. Har nu efter kort tid med ffa diskmaskinen som är hans största morgonsyssla (dvs vi tömmer den tom ihop) märkt att han blivit mer harmonisk vilket är härligt att se. Så lite gör så mycket. Sedan att vi fått till 12-timmarsnatten gör ju bara livet härligare för oss båda!

Ingen barnabok idag heller, men snart så! Då ska det vägledas till tusen!

MVH Kea

[Kea]

Tillägg, jag skrev ovan att han slår mig när jag försöker få kontakt, då menar jag: Först slår han ett barn och när jag sedan kommer och ska leda/lära så får jag mig några lusingar om jag ej snabbt fångar händerna. Hur gör man då?

[annawahlgren]

Först slår han ett barn och när jag sedan kommer och ska leda/lära så får jag mig några lusingar om jag ej snabbt fångar händerna. Hur gör man då?

Man fångar händerna "Några lusingar" ska han verkligen inte hinna med, så snabba på och hugg de små händerna direkt; se ovan.

Och "först slår han ett barn" - ransonera barnumgänget, tycker jag verkligen Det är ingenting HAN behöver. Minns det

Om och när du verkligen utsätter honom för andra barn, utan att han bett om det själv, måste du hålla koll. Från början och hela tiden. Det är precis som om du skulle presentera honom för en hund, eller två eller fem Du skulle aldrig våga räkna med att de tog hand om varandra på ett bra sätt alldeles själva Du skulle inte släppa dem med blicken för en sekund.

Odla ögonvrån och var beredd på ögonblickligt ingripande så fort du observerar att "hunden" tänker bita eller bara redan morra

Så små barn som din lilla älskling tycker det är trevligt - spännande, inytressant - med både barn och hundar. Det betyder inte att de är socialt interaktiva, varken med barn eller hundar, eller KAN vara det förrän efter trotsåldern (som bland annat syftar till just den mognaden; om det kan du läsa i BB sedan ).

[Kea]

Kloka råd!

Ett barn är egentligen en väninnas barn, de är lika gamla. Vi hjälps åt med varandras barn när den andre måste jobba el liknande därför är det något svårransonerat. Andra barn råkar sällan ut för hans reaktioner. De här två barnen beter sig nästan som syskon föreställer jag mig. Men vi ska vara mer på hugget för att få dem på rätt väg. Och det har blivit bättre

MVH Andrea

[annawahlgren]

:thumbsup: