Schemaneurotiker med mörkläggningsstörning?

[vanna]

Eentligen fungerar allt jättebra...men det känns som om det blir komplicerat så fort någon annan än vi själva ska ha hand om lillfjant. Han sover hos sin farmor någon gång i månaden och hon tycker att det här med mörkläggning är onödigt och lite jobbigt och så fäller hon bara ner persienner. Vilket får till följd att plutten vaknar vid sex istället för som vanligt vid sju och är han vaken så måste han ju få sin välling etc- och så blir hela dagen vinglig. Och jag får rätta till för tidiga uppvaknanden i några morgnar innan allt sitter igen.

Det här är ju inget stort problem egentligen. Farmor är inte på något sätt negativ till hans fasta tider men det krävs ju att han håller dem själv. Undrar lite hur det är för er andra? Är det överkurs att hålla på med mörkläggningar när barnet inte är jättelitet längre och sedan länge kan det här med att sova? Och borde det störa hans rytm så mycket om han någon gång får sin välling någon timme tidigare och att han blir upplyft ur ensamleken vid minsta grymtning? Fast uppenbarligen blir han ju störd...

Det här sättet att leva är ju för oss bara smidigt och gör hela tillvaron så mycket lättare att njuta av. Men både farmor och mormor och vänner verka tycka att det är så krångligt att jag t ex planerar saker utifrån lillfjants middagslur som jag vill att han sover hemma i sin säng. Det jag är rädd för är att jag blivit lite schemaneurotisk och inte bara kan slappna av och låta det som händer hända... Kanske är det så att han redan är tillräckligt gammal för att hålla isär hur man har det hemma och borta? Skulle bli jätteglad för andras åsikter och erfarenheter om detta.

vanna

[vanna]

Kanske snarare ett fall för samtalsforum

[br]

Hej
jag tycker såklart inte att du är ett dugg neurotisk Jag blir i bland ifrågasatt av diverse löst folk för att jag vill att plutten ska få sova på sina tider. Däremot tycker jag nog att det blir lättare ju äldre barnen blir att göra avsteg från tiderna, men om man trixar för mycket kan det bli jobbigt att ta sig tillbaka på rätt spår.

Det är trist att behöva rättfärdiga och förlara sitt sättatt leva, men jag brukar föklara att vi tycker att det är viktigt att grisen får sova så att han orkar och att vi anser att det är viktigt med rutiner och ett någorlunda regelbundet liv.

[kokos]

Vi ser till att själva mörklägga rummet killen ska sova i även om han sover borta hos mormor/farfar mfl. Så får det stå så till läggdags. Då vet vi att rummet är klart för natten. Vi riggar upp så barnvakten vet vad som gäller.

Angående att folk ifrågasätter så kan jag bara säga att folk som lär känna en faktiskt fascineras av att vår lille son är en liten skalman och somnar exakt på sina tider. De som känner oss märker hur bra han mår och har faktiskt accepterat hur vi har det. Övriga får tycka vad de vill

[vanna]

Tack för era erfarenheter

Problemet ligger nog i att farmor bor långt ifrån oss och har plutten hos sig något dygn per månad. Däremellan ses vi hemma hos oss och då är det ju lättare att stå på sig om tider och sömn. Det är svårt att styra mörkläggning när man inte själv är där, dock har vi skickat med tyg att hänga för fönstren men jag tror att farmor tycker att det blir konstruerat och trivs bättre med att ta det som det kommer. Och så känner jag mig så fånig när jag tjatar om att inte ta upp honom före sju osv, osv... Nåväl, det där blir säkert enklare i takt med att plutten växer 8)

vanna