Nattning och tidiga mornar har börjat krångla

[0205]

Hej på er!

Vår son Viggos sömn har flytit på galant under lång tid men för ca en månad sen har det börjat krångla vid nattningen och tidiga mornar. Viggo fyller 2 år i början av feb.

Tack Johanna W och Anna Wahlgren för era svar i förra tråden (jag skrev i fel kategori), att först o främst få bekräftat att han är i en fas som kallas för för-trots fick flera polletter att ramla ner och även en och annan tankeställare.

Ditt svar Anna, fick mig att få ännu fler tankeställare, vilket var väldigt nyttigt då jag nog trott att jag varit mer medveten i mitt handlande gentemot Viggo än jag varit många gånger och detta får mig så här i efterhand att känna mig dum, men nu är det nya tag! Att vi inte heller uppdaterat oss med Barnaboken den sista tiden allt eftersom han blivit äldre är också ett stort frågetecken så här i efterhand, men nu är jag tillbaka med öppna ögon igen!

Jag kallade Viggo hysterisk vid läggdags i gamla tråden och efter din beskrivning Anna så håller jag med om att han inte är hysterisk då han inte inte kräks eller svimmar av utmattning, men han börjar hyperventilera och det rinner svett om honom och han skriker i falsett och det tar ofantligt lång tid för honom att lugna ner sig. Närmare hysteri än så har jag aldrig erfarit med Viggo och det hoppas jag inte heller att jag kommer få göra då det är en otroligt jobbig situation som alla föräldrar som varit med om med sitt barn vet. Det gör verkligen ont i hjärtat att se honom så.

För att nu odla attityden av självklarhet så skulle vi behöva lite handfasta råd om hur vi ska gå tillväga för att hjälpa Viggo att komma till ro med att sova.

Så som det är nu så fungerar skrattet för godnattet bra och hela proceduren tills han läggs i säng då blir han jätte arg och skriker nej.

Viggo har tidigare haft en nalle i sängen som han fäst sig mycket vid vid sista tiden och den har han strategiskt börjat kasta ur sängen när vi ramsar, vi bestämde oss förra veckan för att ta bort den.

Att enbart ramsa fungerar inte, han blir otroligt upprörd och kastar sig ur sängen så tillslut känns det som 5-min metoden då man inte får någon kontakt med honom så det tillvägagångs sättet fungerar inte.

Att sitta med stol i dörren fungerar lite bättre, men många gånger slutar det på samma sätt.

Vad ska vi göra? Vad gör vi för fel? Vi blir så osäkra när han blir så okontaktbar och så upprörd att vi inte utsöndrar attityden av självklarhet överhuvudtaget det tror jag kan vara en del av problemet. Därför tror jag att vi skulle behöva punkt för punkt hur vi ska göra så att vi vet att vi gör rätt och får ordning på det här.

När det gäller mornarna så har vi börjat stryka honom på huvudet tills han lugnat sig och går då ut, hur ska vi istället göra?

Stort stort Tack på förhand!

[Sagalinda]

Hej 0205!

Sover Viggo i spjälsäng? Går det i så fall att sänka botten lite så han inte kan kasta sig ur den längre?

Små barn frågar ofta i påståendets form. Att Viggo skriker NEJ när ni lagt honom i sängen betyder inte att han inte VILL sova, det är en fråga från hans sida: "Är det verkligen dags att sova nu? Kan jag somna lugnt och stilla utan att vargarna kommer och tar mig?". Er uppgift är att ge betryggande svar. Tills han anser sig vara överbevisad. Och det går inte på en kväll. Eller två. Men möjligen redan på tre eller i alla fall fyra. Så ni måste ha målet för ögonen, och skärpa upp Attityden!

Lägg honom som vanligt efter skrattet till gonattet, och ramsa ut med en klämkäck ramsa. Gör husljud utanför rummet. Avvakta reaktionen. Skriker han upp sig så släng en påminnelseramsa åt honom i förbifarten medan du är vansinnigt upptagen med de andra 17 bebisarna som ska nattas Endast om det blir en så enormt stor kris, att det låter som om han håller på att drunkna i den iskalla vaken och du är den enda som kan rädda, går du in och lägger tillrätta - men sedan ut direkt med ramsa!

Om det nu är så att han kastar sig ur sängen (jag tycker det är väldigt tidigt att börja sporta med det innan man ens fyllt två år ) måste ni precis som du skrev sitta på vakt utanför rummet. Så fort ni hör honom göra ansats sticker du in huvudet och ger en barsk ramsa, alternativt hugger den lille optimisten innan han hunnit ut ur rummet och visar honom tillbaka till sängen. Klättra i ska han göra för egen maskin! Sedan går du raskt ut med en ramsa, utan att dutta och stoppa om honom. Det kan han göra själv!

Vad gäller nallen tycker jag nog att han ska få ha kvar den, men kastar han bort den tar ni inte upp den. Att han kastat den förut är också en fråga. Han undrar vad som händer om han kastar den. Att ni då konfiskerar den är inte rättvist mot honom, han får ingen chans att visa vad han lärt sig. Ser han att nallen ligger på golvet tills det blir morgon lär han sig att om man kastar bort nallen får man lov att vara utan den. Nästa natt är det fullt möjligt att han kastar igen, bara för att försäkra sig om att samma gäller då också, men efter några nätter slutar han förmodligen att kasta den. För att han hellre vill ha nallen hos sig. Då har han lärt sig något, och det är just detta han inte kan fullfölja om ni tar bort nallen helt.

Hoppas detta kan hjälpa er en bit på vägen. De tidiga morgnarna brukar lösa sig då kvällarna löser sig

[0205]

Tack för svaret Sagalinda!
Vi har en spjällsäng och den är inställd på nedersta sen lång tid tillbaka.
Viggo tar sig endast ur sängen när han är riktigt riktigt upprörd, annars så gör han ingen ansatts till det ens, det kanske är tidigt i åldern men han har en otroligt stark vilja (precis som mor o far ) som helt enkelt tar honom ur sängen efter mycket möda och något skrapsår på köpet.

Det har gått några dagar nu utan nalle och han frågar inte efter nallen vid läggdags längre, ska vi verkligen lägga tillbaks den då? Blir det inte ännu mer förvirrande för honom då?

Det sättet att natta på som du beskriver är exakt så som vi brukar göra när det krånglar, men i och med att nallen började kastas ur sängen så blev allt fel då vi gick in allt för ofta och gav tillbaks den åt honom, efter det blev allt kaos och vi kom in på fel bana.

Det som jag tror har gått fel är vår attityd, den har varit osäker, framför allt då vi helt enkelt inte var beredda på att det skulle börja krångla efter att ha fungerat så perfekt under lång tid.

Vi får helt enkelt ta fram den rätta attityden och försöka igen, för det måste varit den som felat, allt annat har vi gjort som "man ska".

Tack!

[Sagalinda]

Hej igen!

Ni gör som ni själva tycker med nallen. Inte behöver ni lägga tillbaka den om ni tror att gossen inte har någon behållning av den. Börjar han fråga efter den är det ju en annan sak!

Här får ni lite inspiration i jakten på den rätta attityden

http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=5252

Kram!