Jag undrar om det är en "kurning" som min lilla gosse behöver, och jag behöver nog isåfall lite råd och stöd för att kunna genomföra den.
Min fina lilla (förstfödda) son är dryga 7 månader. Hela nätter har han aldrig sovit men efter den första tiden med ständiga uppvaknaden så övergick han i vart fall till att vakna två ggr per natt, runt 00-01 och runt 03-04. Ibland sov han över nåt av målen, men det var inte så ofta. Efter första nattmålet kom han över till min säng och sov resten av natten där. Jag tyckte att det fungerade och tänkte att tids nog kommer han börja sova hela nätter. Men så blev det inte…
Sedan någon månad har han börjat vakna mer på nätterna och velat småsnutta. Och de sista dagarna har det blivit allt besvärligare. I natt har han vaknat i stort sett varje timme, högst 2 timmar emellan uppvaknadena, hela långa natten. Han vill snutta för att kunna somna igen.
Jag vet att det sägs att barn tar den sömn de behöver. Men dethär känns inte bra.
Det är jobbigt för mig, förstås, men det kan väl inte vara bra för honom heller? Kanske är det en period? Tänderna? Nåt annat? Jag undrar, ska jag bita ihop och vänta eller ska jag göra något? Eftersom jag ställer frågan här så anar jag ju vad ni kommer svara…Han verkar pigg och glad om dagarna (sover middag 2-3 tim/dag uppdelat på två pass) men i längden kan det väl knappast vara bra att inte få sova sammanhängande.
Jag funderar också över om han behöver mer mat om dagarna. Han krypkravlar snabbt som attan sen någon månad tillbaka så han gör nog av med en del energi. Nu äter han lunch och kvällsgröt och ammar fritt däremellan. Det blir väl att han äter ungefär var 3:e timme.
Jag har läst Barnaboken men inte Annas senaste bok. Jag har, tror jag, förstått mig på SHN. Och är det något jag har fattat så är det att man som förälder måste känna tillförsikt och tro benhårt på det man gör för att det ska funka… Inget ”prova och se”. Ojojoj det var just detta. Att verka lugn och säker när man inte är det. Går det? Jag vet med mig att jag kommer ha SÅ svårt att inte ta upp lille prinsen när han gråter. Det känns som att svika honom. Och så är jag rädd att han inte alls kommer bli lugn av att buffas (har nämligen testat bara själva buffningen för att få honom till ro, men det är tutten han vill ha…) och vad gör man då??? Och så är jag rädd att han faktiskt är hungrig och behöver äta på natten. Hur ska jag veta att det inte är så??
Hur laddar jag? Vad har jag att vänta mig? För lillprinsen blir det många förändringar på en gång. Sova i egen säng, somna själv, somna om själv, inte äta på natten….
Kan tillägga att vi bor litet så eget rum är det inte tal om, det blir spjälsängen i vårt rum.
Ja vad tänker ni om detta? Kloka råd mottages med stor, stor, stor tacksamhet.
