Babylarm redan på BB?

Patrik · Inlägg av **Patrik** » ons 10 aug 2005, 13:58

Vet inte hur försiktig man ska vara, har ni som använder er av larmet även haft med er det till BB?

Gäst · Inlägg av **Gäst** » ons 10 aug 2005, 20:16

Hej!

Jag gick också och funderade om jag skulle ta med mig larmet till BB. Efter långt funderandet beslöt jag att inte göra det. Men jag kan tyvärr inte säga någon anledning utan jag tog beslutet utifrån magen.

Sen på BB (jag var bara där i 24 timmar) la jag Smilla på sidan istället.

Men egentligen kvittar det väl HUR Du lägger Ditt barn - larm ska man ju egentligen alltid ha.
Hälsningar
Nickan

Inlägg av **annawahlgren** » ons 10 aug 2005, 20:52

Ta med larmet och be att få en egen liten säng till bebisen

Se mitt svar till Milerad på "Läkartidningen - debatt" om vad som hände samma vecka som han skrev sitt brev till mig.

Patrik · Inlägg av **Patrik** » ons 10 aug 2005, 21:44

Hmmm... Ibland ska man kanske tänka en gång extra innan man besvärar er andra med frågor.
Efter att ha läst Annas svar så öppnade jag just kartongen som stått i garderoben ett tag och babysense verkar ju löjligt lätthanterat så när det är så lite bök inblandat är det klart jag tar med det till BB. Den andra väskan har ju stått i bilen över en vecka så kan väl slänga in den här kartongen också...

Inlägg av **annawahlgren** » tor 11 aug 2005, 16:34

Besvära på du bara, det är det vi är till för här

Och se till att få ut ungen, för bövelen (säger jag som gått över tiden mellan tre och sex

veckor varje gång. Uppmuntrande, va

)

LYCKA TILL

tallo · Inlägg av **tallo** » tor 11 aug 2005, 23:37

Hej! Har en fråga till dig, Anna

, fick man gå över tiden så länge som sex veckor när du fick dina barn? Lite konstig fråga kanske

, men jag blev nyfiken när jag läste ditt inlägg!

/tallo

Inlägg av **annawahlgren** » fre 12 aug 2005, 23:39

Fick och fick - jag hängde inte precis på låset som flerfaldig omföderska (det var med sjunde barnet jag gick över sex veckor). I slutet av 70-talet sprang man inte lika energiskt på täta kontroller som nu. Det vanliga var ett första besök på MVC för att få graviditeten bekräftad och förlossningen beräknad - här kunde naturligtvis misstag göras, särskilt om man som jag hade en menstruationscykel som snart sagt aldrig kom igång i pålitlig regelbundenhet eller regelbundhet alls, eftersom gravidteterna nästan avlöste varandra. Och det var efter den beräkningarna gjordes (sista menstruationens första dag). Ultraljud fanns inte.

Nästa undersökning skulle göras när fosterrörelserna börjat kännas, och allra sista månaden före förlossningen kunde man dyka upp var eller bara varannan vecka, om ingenting särskilt stod på tapeten. Och jag var väl lite motvalls också

Gjorde t ex aldrig fostervattensprov, som alla över 35 ju hade "rätt" till, och inte ens ultraljud, när den finessen kom, eftersom jag tyckte bombardemanget av ljudvågor borde vara otrevliga för lilla fostret.

I slutet av 60-talet när jag väntade mitt tredje barn och hade gått över tiden dryga tre veckor, skrämde omgivningen upp mig med att barnet kunde ligga och dö därinne, och jag åkte snällt till sjukhuset. Förlossningen sattes igång med s k sniff och var en otäck upplevelse. Det kändes som ett enda stort våldförande på något som borde ha fått ske i sin egen takt. Detta ledde till att jag nästa gång (nästa barn föddes mindre än ett år senare) inte satte min fot på MVC under hela graviditeten. Trotsig ville jag inte ens ha deras beräkningar utan anlände till BB för att föda och ingenting annat... Vilket inte gjorde dem lyckliga eftersom man inte hade minsta uppgift på mig

som t ex blodgrupp, och där fick jag skämmas

eftersom jag under natten sedan behövde blodtransfusion.

Även här finns alltså trender som kommer och går. Igångsatta förlossningar har man tidvis förespråkat, tidvis velat undvika. På 70-talet var det NATUREN som härskade, allt skulle vara så naturligt som möjligt. Bedövning ansågs inte bra och ingick hur som helst inte i rutinerna. Lustgas förekom som rutin på tidiga 60-talet när jag fick mina första barn (men inte epidural, som kom betydligt senare). Då försvann lustgasen som nu har kommit tillbaka. Planlagda kejsarsnitt var ytterligt ovanliga på min tid - tills siffran plötsligt på sina håll uppgick till en planerad förlossning med önskat/frivilligt kejsarsnitt på fem. Vilket man ju backar på nu (av ekonomiska skäl). Osv osv.

Tempora mutantur et nos mutamur in illis, sa de gamla romarna: tiderna förändras, och vi förändras med dem

Inlägg av **annawahlgren** » fre 12 aug 2005, 23:57

PS Fast just med sjunde barnet, där mina väntans tider slog rekord, hade det gått fem år sedan jag senast var gravid, så där kunde jag göra en säker beräkning alldeles själv efter senaste menstruationens första dag som jag visste exakt. Därför VET jag att jag väntade i sex hela veckor (vilket hade kunnat knäcka en oxe), från den 16 november till den 27 december 1976.

Att få den graviditeten konstaterad var emellertid inte så lätt, måste jag också få berätta

Egna test gjorde man inte utan man lämnade urinprov antingen på MVC eller på apotek. Jag valde det senare och fick negativt besked. Konstigt, för jag tyckte jag var så absolut säker. En månad senare lämnade jag in ett nytt prov - fortfarande negativt besked. Tredje gången gick jag dit med magen i vädret. Provresultatet var fortfarande negativt. Då öppnade jag kappan och frågade: "Vad är det här, då

" Och fick veta att graviditeten var för långt gången för att provet skulle ge utslag

och det hade den tydligen varit redan första gången