Ramsande natt nummer 3

[tröttelitrött]

Hej!

Vi är inne på andra dagen med vår 8 månader gamla lilla älskling.
Min sambo har tagit de två första nätterna vilket jag är oerhört glad över! Han är lugnet själv och det har gått väldigt bra, känns nästan för bra för att vara sant.
I natt, natt nummer två, så behövde han bara ramsa sig ut vid läggning plus EN gång till vid c:a 02:00. Övriga gånger (6 ggr) gnydde Amanda men somnade om själv efter några minuter.
Första natten ramsade han i stort sett alltid väldigt tyst för att inte riskera väcka lilltjejen(vilket man väl eg hellre ska göra i början för att ramsan ska få sista ordet.)
Nu natt nummer tre är planen att jag ska "ta över". (Jag har lagt henne på dagarna o hon har protesterat något mer mot mig, troligtvis eftersom hon är bröstberoende.)
Jag är nu lite osäker på hur mycket jag ska ramsa. Känns ju inte riktigt som att vi uppnått klassisk betingning 'a la Pavlov ännu. Eller ska vi bara vara glada att hon somnar om av sig själv utan ramsa?

Tacksam för hjälp!

[Emma80]

Hej! Roligt att det går så bra! Nu vill jag varna er lite, slarva inte med ramsan! Den SKA höras in och ska sägas högt och tydligt. Den kommer förmodligen att få henne att reagera, men det är bara bra att få till dialogen nu. Ni har så mycket vunnet när ramsan "sitter"! Nu ska ramsan ta över mer och mer och buffning är kristilldelning. Så jobba på med ramsan, det är ett oslagbart verktyg! Och när hon är lugn så bekräftar ni, det är då hon kopplar samman sömnen och ramsan.

Lycka till i natt!
Kram Emma

[tröttelitrött]

Hej Emma!

Tack för ditt svar. Min lilla skatt har sovit gott sedan läggdags klockan sju, utan att jag har behövt ingripa. För när hon bara gnyr i några sekunder för att sedan tystna och somna om så ska jag väl inte börja ramsa?

[Emma80]

Nä det behöver du inte göra .

[tröttelitrött]

OK, bra.
Kontrollfreak som man är så var det VÄLDIGT tufft att lämna över ansvaret helt om det käraste man har till sambon de två första nätterna! Men jag känner mig så lyckligt lottad som har en man som fixar det. Jag har inte bara 8 månaders upptrappad sömnbrist utan är sedan några veckor tillbaks oxå sjuk, giftstruma som innebär att jag har närmare 100 i vilopuls. Å hela graviditeten mådde jag illa, fick fara fram o tillbaks till sjukhuset för att få dropp. Så jag kände att jag inte orkade med de första hjärtskärande protesterna...
Men man är ju lite rädd att det har blivit fel från början, så att det blir bakslag senare även om det funkar oförskämt bra nu!

En annan sak jag undrar över: Hittills har det varit rätt tyst här hemma när godingen sovit på kvällarna. TV:n o datorn på men min sambo har ju inte direkt pratat med sig själv (jag sov hos en kompis).
På måndag kväll så kommer min sambos två andra barn, som bor hos oss varannan vecka, tillbaka till oss vilket innebär en hel del mer ljud. Ska vi trappa upp ljudnivån nu? Har ju läst om att man ska spela klassisk musik men det är nog inte så uppskattat av tonåringarna
Tycker även det är svårt nu för man är rädd att man inte ska höra om hon börjar skrika om man far runt allt för mycket och väsnas.
Visionen att hon ska kunna sova precis var som helst i händelsernas centrum känns ganska långt borta.
Hur kommer man närmare den??

[Emma80]

Tror inte det blir några problem. Emil sov på nedervåningen när han var "nykurad" och där var det knäpptyst. Sen hade vi fester och allt möjligt, han sov sig igenom allt. Nu bygger vi om och han sover mer betydligt högre ljud runtom, aldrig några problem. Bara att plocka fram attityden och om det krisar så vet ni ju vad ni ska göra .

[tröttelitrött]

Okidoki, tack för svaret!
Nu coachade jag precis min sambo till att ramsa en riktigt arg tjej till sömns igen INKLUSIVE bekräftelseramsa!

Tack o gonatt!