Lite gråt varje läggning, är det vanligt?

[Mamma mia]

Hej!

Det var nu ett tag sedan jag var härinne och frågade om råd men nu måste jag helt enkelt få lite tips av alla er kloka människor!... igen

Det är nu 2 1/2 månad sedan vi kurade vår lilla tjej och det har varit en period med bra och mindre bra dagar. Agnes är helt underbar och som en enda stor solstråle hela dagarna men vid alla läggningar gråter hon mer eller mindre mycket.

Vi kör helt enligt planen med skrattet till go'nattet, tillrättaläggande, kort (eller lite längre beroende på om hon lägger sig till ro eller inte) sofjäder och sedan ut med ramsan. Då börjar gråten, inte alltid mycket och sällan arbetar hon upp sig men somnar heller inte utan att gråta en stund av och till. Är detta att betrakta som frågor eller helt enkelt lite protest inför att sova (ilska, då hon sällan låter riktigt ledsen)?!? Vi har hittils kört enligt principen att låter hon arg får hon vara och själv ta hand om detta men börjar hon låta ledsen svarar vi med ny ramsa. Skall vi bara köra på så eller är det något vi missar/inte förstår? Hade hoppats att hon inte skulle behöva gråta varje gång hon skall lägga sig.

Någon som har någon erfarenhet av detta eller några råd att ge?

Kan tillägga att hon i 9 fall av 10 somnar om när hon vaknar på natten och fram tills vår morgon börjar kl.07.00.

[annawahlgren]

Lite har ni allt fastnat här i en utdragen läggningsprocedur som hör hemma i kurandet, inte hos en stor flicka som sover hur fint som helst Pris och beröm för det

Tillrättaläggande och solfjäder behövs verkligen inte längre, och hon kan mycket väl vara både sur och arg och ledsen för att ni inte visar henne det förtroendet att ni tilltror henne förmågan att ta hand om sin "nattning" själv vid det här laget.

Så betona skrattet-till-go'nattet, lägg sedan det glada barnet och UT Omedelbums

En liten glad ramsa på väg BORT från dörren (alltså ledigt utanför den) x 2 eller möjligen, om det känns trevligt, x3, kan ni kosta på er medan ni tar med er alla era egna små sista kvardröjande vargar och slänger ut dem en gång för alla Och sedan lite andra ljud i huset, helt som vanligt.

Hon kan så bra. Och hon vet så bra. Ni stör, irriterar och oroar med er "hjälp" här

(För visst har jag förstått rätt - att hon är född förra julen och alltså 19 mån gammal )

[Mamma mia]

Hej Anna!

Tack för dina råd, Agnes är dock född julafton 04 alltså 7 månader gammal, antar att det förändrar en del?

[annawahlgren]

Ja milde himmel, det är inte mycket bevänt med räkneförmågan

Men det förändrar faktiskt inte så mycket. Ni måste korta ner, gladare och "självklarare", för är hon kurad för 2,5 mån sedan vet hon utmärkt väl vad som gäller. Man kan möjligen lägga tillrätta som markering, men det måste vara snabbare och enklare än nu, och trycka till i samband med det men då talar vi en halv sekund, och så UT, fortfarande, och ramsa utanför dörren och på väg därifrån, glatt och hurtigt och fint. Och sedan låta henne vara.

Jag har missat att det inte var JUL 2005 utan ska bli Förlåt

[åsa76]

Hej! Vi har precis samma "problem" vid i stort sett alla läggningar att det alltid ska gråtas en stund innan insomningen Vad jag har hört så hör det inte till ovanligheterna... Våran son är nu snart 8 månader och de sista veckorna så har han krånglat mer vid läggningarna, vet ej vad det kan bero på...

Annars så är han en go kille som oftast sover fram till åtta på morgonen, när han väl somnar det vill säga... Hoppas det ordnar upp sig till det bättre Ha det bra

[Mamma mia]

Tack Anna!

Ja dessa jular, tur det inte är 2 per år i alla fall!

Hade nog på känn att vi fastnat vid hennes säng vid läggdags, skall genast se till att få upp farten.

ÅsaK76: Det är samma med Agnes att det blivit lite sämre den sista perioden men det är klart om de kära föräldrarna inte lärt sig hur man gör och inte fattar en vink (= lite skrik) så måste man ju bli tydligare.
Hoppas ni också får användning för Annas, som alltid förträffliga råd.

Kram
Karin

[annawahlgren]

Verkligen En jul vartannat år räcker för mig

Låter bra. "Få upp farten." Precis Jag hade en öm moder här som la sitt lilla fromma barn, 1,5 år, och bara aldrig kom ut igen. Hon pillade och puttrade och nattade och hängde över spjälsängen. Jag väste UT och funderade allvarligt på att dra henne i kjolen och handgripligen släpa ut henne från det arma barnet innan orosvargarna verkligen anföll

I sina ömma omsorger om lilla barnet vill man så gärna ha bekräftelser och godkännanden - tänk om llla ungen kunde nicka gillande och säga: "Precis, mamma, du gör så rätt, nu mår jag så underbart bra och jag lovar att sova gott hela natten, så lägg dig du eller hitta på något annat kul och bekymra dig inte för mig, jag har det så bra så bra tack vare dig. Du är världens bästa mamma " MEN sådana goda cigarrer ges inte utan det är mamma/vi vuxna som måste stå för bekräftelserna. Det är vi som ska bekräfta i vår säkra, betryggande attityd, att lilla ungen kan känna sig fullkomligt lugn, att allt är bra, att vargen inte kommer och att barnet aldrig överges, aldrig någonsin, utan att vi ständigt har bössan laddad till barnets beskydd.

Om då lilla älsklingen behagar fastna i gnöl och gnäll TROTS att betryggande besked och t o m påminnelse utgått och trots att barnet mycket väl vet vad som gäller sedan evigheten (månader ), ska det betraktas som ett utslag av dåligt humör/personlig liten livskris/allmän sur reaktion på något vi inte alltid kan begripa eller ö h t ska lägga oss i utan förlita oss på att lilla barnet är fullt kapabelt att ta hand om själv. Eller helt sonika bara tröttna på

Mer förtroende för barnet, alltså, och en frizon kring barnet där ingen står klistrad med orosvargen flåsande i ansiktet

Åsa76, det hör verkligen till åttamanadersångesten att både det ena och det andra kan börja krångla som aldrig gjort det förut, men det betyder varken att man ska "haka på" det krånglet eller betrakta det som någon av sig själv övergående "period" som det bara är att vänta ut. Man ska hjälpa barnet i ro, mer självklart betryggande än någonsin (och därför finns verktygen), när barnet verkligen mer än någonsin behöver ro, åtminstone och i synnerhet på natten Men gränsen mellan att hjälpa och att störa är fin: känner man minsta oro borde man vara handgripligen portförbjuden

[Mamma mia]

Ja vad skall jag göra nu? Har följt råden ovan helt och hållet, backat undan betydligt men fortfarande ilskna skrik vid alla läggningar av och till i mellan 3-10 minuter.

Jag lägger ner i sängen, trycker till med en solfjäder (tvingar inte ner hennes huvud om hon spjärnar emot utan trycker bara till över rumpa och rygg) och går ut med ramsa, ramsar sedan vanligt 3 verser och sista versen mer bekräftande. Lämnar sedan övervåningen och går ner, låter henne vara. Sedan protesterar hon av och till ett tag innan hon somnar. Sover sedan otroligt bra tills vi väcker henne (enligt schemat)

Skall jag bara finna mig i att hon helt enkelt är på dåligt humör och låta henne "hållas" eller är det fortfarande något jag inte begriper som jag borde

Tacksam för ytterligare input i ämnet! Har ju Annas ord i bakhuvudet "barn skall inte behöva skrika sig till sömns" Nu upplever jag i och för sig inte att hon skriker sig till sömns mer att hon är ilsken på något och proteseterar lite av och till men skulle ändå vilja hjälpa henne med detta (tycker det borde sitta utan protester vid åtminstone någon läggning efter 2 1/2 månad?!)

[annawahlgren]

Strålande jobbat

Ja, du ska "låta henne hållas", dvs låta henne vara i fred. Det här kommer att gå förbi. Se det som vargtimmestrassel fast på kvällskulan (se tråden om Sigge, Anna, hjälp - Theralen?")

Du gör helt rätt. OM jag vore du skulle jag sätta på musik efter läggningen, glad och trevlig musik (utan röster). Och så skulle jag störta till de andra 17 bebisarna, som verkligen vrålar i högan sky och måste lugnas

Du får inse att du inte KAN lugna henne här dvs få tyst på henne, om hon muttrar, svär och är förb-d. Vi vill inte förbjuda folk att reagera, och vi vet inte alltid vad små barn reagerar på eller mot - det kan vara en så enkel sak (och är det oftast) att de VILL sova men inte kan, för ögonlicket, nu genast meddetsamma. De har ännu inte lärt sig sina egna små tricks att helt enkelt invänta sömnen i lugn och ro

Helt rätt, små barn ska inte skrika sig till sömns. Men man måste lära sig skilja på skrik och skrik, och det gör du ju, du känner ju att du inte ens vill kalla det skrik - hon är inte olycklig, inte ledsen, ber inte om hjälp. Hon svär och det måste man få göra, när man känner för det, eller hur Att inte skrika av övergivenhetskänslor, fruktan för vargen, ledsenhet och förtvivlan (som 5mm gärna ställer till med) betyder inte detsamma som att jämt och ständigt vara knäpptyst och inte få lov att ge ljud ifrån sig. Den största tjänsten du kan göra henne är verkligen att låta henne vara i fred, när du vet med dig att hon har fått allt hon behöver, och inse att resten är upp till henne själv. "Dåliga-humör-problemet" kan du inte, och ska du inte, försöka lösa åt henne. Hon är en avundsvärd liten unge som får lov att ge uttryck för vad-det-nu-är utan att folk till varje pris ska ha tyst på henne

Ha nu lite tålamod, bara, coola ner dig och ta det lugnt. Och satsa stort på skrattet-till-go'nattet, som aldrig någonsin får försummas Överlåt resten med fullt förtroende åt din lilla älskling. Hon skulle aldrig sova så underbart fint som hon gör hela natten lång om hon inte för länge sedan blivit trygg i sig själv. fri från överlevnadsångesten (=vargarna) och all oro. Så stjälp inte över henne din Du är så nära det goda, glada målet

[Mamma mia]

Tack igen Anna för ditt otroligt snabba svar!

Så skönt med bekräftelse på att jag gör rätt (även om jag nog känt det på mig ) skall fortsätta på samma sätt som tidigare 8)

Vill bara tillägga att jag är sååå glad för min uppenbart nöjda lyckliga och UNDERBARA lilla tjej som är pigg och utvilad hela tiden!!

[annawahlgren]

Underbart Vad glad jag blir Och det är ändå ingenting emot vad din lilla älskling är Pris och beröm