HJÄLP jag har glömt bort hur man gör!!!

[Lillamolntuss]

Tänk så snabbt man glömmer. Efter ett halvårs nattningar a 15 sekunder tog det plötsligt tvärstopp idag... det var skriiiiiik och ojojoj. I nästan 1,5 timmar! Och här stod jag och kliade mig i huvudet och hade inte en aaaaning om vad jag skulle ta mig till.

Vad gör man???

En gång är ingen gång, eller???

Va? Hjälp!

[Gäst]

8) Ber att få citera en viss klok dam....

Misströsta inte Inte "gick det fel någonstans". Det gick vidare, kan man säga. Livet är rörelse, kan man påminna sig. Små barn är inte statiska. Allt kan inte alltid vara som det alltid har varit eller som det var förut. Allt förändras, utvecklas och går vidare och det betyder INTE att man gjort fel, eller än värre att DET skulle vara fel. Ja, livet är rörelse

Nu får du alltså de berömda frågorna. I ny tappning. Du kommer att få många fler, i andra tappningar, ständigt nya att ta ställning till och försöka hitta de rätta svaren på - svar som ger en slutlig reaktion av lättnad hos barnet. Det är av den reaktionen man vet, efter all sin knaggliga möda, att man är "hemma" dvs gjorde rätt. Med mindre än barnets äntliga lättnad ska man inte ge sig.

Men den kommer inte som ett brev på posten vid ens första försök att lösa "problemet" dvs svara på frågan. Den lättnaden föregås i regel av ett bombardemang av nya frågor, upprepade frågor... innan barnet anser sig ha fått nöjaktigt besked, nöjaktigt för BARNET, alltså. Så där gäller det att ha både tålamod och en klar strategi. Dvs tänka och tänka noga. Innan.

Har du svårt att se saken (argt skrikande, "vägran" att ligga ner osv) som en fråga, så se det som ett ifrågasättande. "Är det verkligen meningen att jag ska sova nu? Vet du vad du gör? Är det rätt, det här? Står du för det? Kan jag vara lugn för att du står säkert på min sida och vet mitt bästa, eller vinglar du som en vindflöjel i halv storm så fort JAG inte vet?" (Varpå du får en halv storm.)

Ge henne en liten minikur som svar på frågan/ifrågasättandet. Det kan bli några jobbiga kvällar men grannarna aktar sig nog för att klaga

1. Odla skrattet-till-go'nattet och missa det aldrig.

2. Odla skrattet till morgonen också, som ska bestämmas av dig, inte lilla barnet, och verkligen präglas av skoj och återseendets jubel Även om du till att börja med kanske får stå för det själv så låtsas att hon är SÅ med på noterna

3. Lägg henne kort och direkt ovanpå skratt och stoj på kvällen och dröj INTE kvar i rummet, ramsa INTE därinne, lägg henne Inte igen, tveka inte på tröskeln. Ut med dig och på med glad, hög, hurtig ramsa. Även om hon skriker i himlens sky måste även hon dra efter andan igen och då kan du passa på att göra dig hörd. Med hjälp av MYCKET kraftig volym med dito magstöd. Gå inte in mer.

4. Överrösta henne med avpersonfierande, neutraliserande musik (utan sång) som får henne att tro att du ändå inte hör. Skramla med annat i huset. En enda gång till, om absolut nödvändigt, får du ramsa igen x4. Men då ska det vara en ramsa som inte alls är särskilt glad eller hurtig utan på ren svenska rejält ilsken. Den ska du servera när DU har fått nog, och det ska höras. Den ska ha ett enda budskap bortom de rytmiska orden du har i din ramsa: GLÖM!

5. I ditt huvud ska finnas ett enda sakligt mantra: PÅ NATTEN HÄNDER INGENTING.

Bort alltså med alla dina egna frågor - om vad du gjort för fel etc etc - dvs ut med dina egna vargar, och in med Attityden av Självklarhet

[Lillamolntuss]

TACK!

[Lillamolntuss]

Bekräftelseramsa? Ska jag?

[Gäst]

Ja visst!