Vi börjar med bil-lotto. 8) Han får ett underlag med sex olika bilbilder och så ett kort i handen: "lägg lika". Han lägger bilbilden på rätt plats fort som blixten. Följer nästa och kort och nästa, det här kan han.
Så går vi vidare till imitationsövningar och finmotorik: kan du göra SÅ säger den entusiastiska mamman, och klappar två pekfingrar mot varandra. Gossen funderar och letar efter rätt fingrar, och klappar sedan pekfinger mot pekfinger. Och rullar lite med ögonen.
Så då tar jag fram BURKEN
och nu skall vi öva på att turas om. 8) Vi turas om med att lägga kort i burken. Han ser fortfarande så där lagom begeistrad ut. 
I ren desperation sticker jag iväg till köket och hämtar två identiska burkar, lite skedar och gafflar. Han väntar hövligt vid bordet. Jag lägger en gaffel i den ena burken, och en sked i den andra. Sedan ger jag honom en sked: vilken bruk skall skeden i?
Han lägger skeden i rätt burk, och nu får vi ögonkontakt, för en kort stund:
"Titta hellre på Teletubbies" säger han, en fras som han snott av sin syster, använd nu för första gången. Samtidigt sneglar han på mig lite tröstande, då jag på största allvar inbillar mig att mina övningar skulle kunna nå upp till den roliga A;s som jobbar på habiliteringen. När hon ger honom övningar himlas det minsann inte med ögonen, det suckas inte och inte heller efterfrågas teletubbies.
DÅ sitter han bredvid henne och fingrar lite lätt på hennes fingertoppar. 8) Jag har blivit omkörd...
