Nu har jag givetvis samlat på mig en del frågor. 
Ivar har hunnit bli 17 månader och är en ljuvlig liten människa. 
Något som dock förbryllar mig lite är några nya små beteenden som kommit den senaste tiden. 1. Han vill hela tiden att jag eller min man ska följa med honom för att titta på eller undersöka olika saker. Han kommer ohc tar helt sonika vår hand och drar i oss för att få oss med. Är jag upptagen så får han vänta eller hjälpa mig istället men jag blir lite osäker på om jag bör försöka uppmuntra honom att gå själv istället så han blir beroende av mig i sitt utforskande? Eller ska man bara föja med om han nu så gärna vill det?
2. Ivar har lagt sig till med en något bossig stil där han tydligt kommenderar med pek och röst vad han vill att man ska göra. Får han inte som han vill kan detta eskalera i regelrätta galltjut som låter som en stucken gris ungefär. Mycket behagligt
Idag t ex när jag satt vid datorn så ville han att jag skulle flytta på mig så han kunde sitta här istället. När jag inte gjorde det utan istället erbjöd honom att sitta i mitt knä så blev han lätt vrål-ilsk. Hur hanterar man sånt? Ska jag låtsas att jag inte hör? Jag har hittills förökt att inte ge honm någon reaktion på dessa vrål, är det rätt? Hur funkar det med förvisning? Bör man ta in ett sånt agerande redan nu (jag har aldrig använt mig av detta och är lite osäker på när och hur man i så fall bör agera).Jag vore jättetacksam för lite kloka tips för jag är lite rådvill
/AnnaK
och att visa honom på andra alternativ när han kräver att få sin vilja fram.
).
Det duger inte att sitta i knäet. Nähä. Tyvärr 
Man låter reaktionen ta sin tid.
Så fort något konstruktivt kan låta sig anas, och protesterna och kraven upphör, blir mamma lite lagom intresserad (hon jobbar ju fortfarande): "Å, vad bra, jobbar du med DET 
Förvisning av så små barn betyder bara en andhämtningspaus för båda parter. Man stälper ungen i säng som en hög tvätt, släpper möjligen efter någon muta och/eller intressant pryl, stänger dörren och går utan kommentarer, samt drar efter andan och lugnar ner sig. Och låter barnet lugna ner sig. En liten time-out för båda 
