för dig som behöver ATTITYD

jordgumman · Inlägg av **jordgumman** » tis 26 jul 2005, 21:41

När jag blev mamma till min son 2002 så visste jag mycket lite både om bebisar och om att vara förälder, så jag gick efter råden jag fick på BVC samt i diverse böcker (dock inte Barnaboken som jag inte hade läst då). När sonen blev två-tre månader vaknade han två-tre gånger per natt och jag tänkte: puh! Nu är det värsta över och det kan bara bli bättre. Enklaste insomningen skedde brevid oss i vår säng, inte med tutten i munnen, men nära oss. Från fyra månaders ålder så började han vakna oftare igen, ibland 5-6 (jag minns nog inte ens hur många gånger det var) gånger varje natt och jag gick omkring som en zombie på dagarna, i synnerhet när jag hade börjat jobba igen då han var 11 månader. "Det kan vara så" och "Utvecklingsfas" var "råden" jag fick på BVC, med andra ord: Det är inget att göra åt, vänta ut det bara, det går över. Det gick inte över. När han var 15 månader orkade jag inte mer och bestämde att nu var det slutammat på natten. Pappa fick ta några skriknätter och sen var det bra. Idag är enda "problemet" att vi har lärt honom att somna brevid oss och så somnar han fortfarande. Oftast mysigt, men ibland skulle det vara skönt att inte behöva göra det. Ska ta tag i det snart.

Inför barn nummer tvås ankomst i februari lovade jag mig själv att så trött ville jag aldrig mer gå omkring och vara som jag var då. Hade kommit över ett exemplar av B-boken på bokrean och lusläst den. Folk bara skrattade åt mig och sa att med barn nummer två orkar man inte vara principfast, man orkar ingenting, de bara hänger med liksom. Jag är ingen föredömlig SHN-mamma, jag har bara tillämpat delar av kuren, men jag gjorde det! När flickan var drygt fyra månader så satte jag igång (själv faktiskt) och la henne i vagnen på kvällen, vagnade (på rygg, med skynke för!) då hon var upprörd och fick henne på så sätt att sova 20-05 på några dagar. Ramsan har jag också använt mig av, men jag sov i samma rum som hon under tiden för att jag ville höra vad hon hade för sig. Vargtimmen var ett problem de första två veckorna, men nu sen en-två veckor tillbaka, sover hon otroliga 19-07. Oftast somnar hon direkt (max fem minuter) när jag har lagt henne i SIN säng (bytte vagnen mot spjälsängen efter en vecka och har sedan dess bara vagnat någon enstaka gång under vargtimmen) Jag körde min modifierade kur runt midsommar så det är ganska precis en månad sedan. Och vilken förändring!

Jag tror inte man kan ha mer attityd än jag hade, jag hade bestämt att den här sömncirkusen vi gick igenom med pojken är inget alternativ, jag behöver min energi till att vara en bra mamma på dagarna och barnet behöver sin ro på natten för att kunna växa och utvecklas som hon ska. Visst var jag väldigt trött under någon dryg vecka och morgontimmarna var verkligen inte kul. Men det jämfört med att gå kroniskt trött i ett drygt år, känna sig som världens tråkigaste mamma/fru/vän/arbetskompis var ingenting, verkligen ingenting! Problemet är att jag hade inte fixat detta med första barnet, var för osäker och visste ju inte vad alternativet var. Det var det jag ville dela med mig av.

Jag tycker slutligen att det är helt otroligt att man inte får någon hjälp från BVC för att lära barnen att sova gott, magläge eller inte (det är ju pga av magläget de ogillar AW), så finns det ju så mycket andra handfasta tips och inspiration i Barnaboken. Lycka till alla föräldrakämpar därute och det finns hopp om goda sömnvanor även om ni inte lyckas eller vill följa kuren till punkt och pricka.

Gäst · Inlägg av **Gäst** » tis 26 jul 2005, 22:43

Tack för att du ville berätta! Vilken tillgång du är för dej själv, dina barn, din make och hela din omgivning!

kokos · Inlägg av **kokos** » tis 26 jul 2005, 23:06

Härligt! Vi har haft liknande upplevelser som du men förstod redan när sonen var 5 månader att det bara gick åt fel håll med sömnen. Tack och lov blev jag tipsad om AW och allt vände på några veckor. Det var inte svårt att hitta motivationen med kuren, men attityden var svårare att hitta. BRA att du delar med dig!

Mamma L · Inlägg av **Mamma L** » ons 27 jul 2005, 19:11

Tack för ett jättebra inlägg, kunde inte sagt det bättre själv

Har varit i precis samma situation som dig, skillnaden är att jag har varit ovetandes om Anna Wahlgren med 2 st barn.
När jag fick mitt första barn -97 (en kille) fick jag liksom du väldigt dåligt med konstruktiva tips från BVC, enligt dem var det liksom bara att "gilla läget" och när man ifrågasatte om inte barnet kunde må dåligt över att inte få sova tillräckligt fick man svaret att de tar den sömn de behöver

Barn nummer 2 fick jag -99, (en flicka) och med henne var det aldrig några problem med sömnen (tack och lov, eftersom sonen fortfarande då vaknade på nätterna)
Nu när jag fick nr 3 för lite drygt 3 månader sedan hittade jag hit till Annas hemsida då jag ville unvika att hamna i samma situation som med nr 1.
Håller just nu på för fullt med att få killen att sova hela natten och han har redan nu fått in fina vanor på dagarna tack vare att jag matat honom enligt standardmodellen (började när han var ca 2 månader)
Jag tycker att när desperata föräldrar, med lika desperata bebisar kommer till BVC, måste de kunna (våga) ge konkreta tips på hur man kan hjälpa barnen att sova bättre tex med hjälp av Annas metod, som faktiskt, tycker jag, är den mest humana och effektiva metoden (det har jag märkt nu efter 4 kurnätter, killen sover redan nu utan att vakna 20.00 - 04.00 och är sedan iofs lite "knölig" fram till morgon kl 06.00 men det är ju den berömda vargtimmen som säkert löser sig snart)

Jag har full förståelse för att de inte vågar rekomendera föräldrar att låta sina barn sova på mage på eget bevåg men det är synd att rekomendationerna inte ser ut som så i stället, att andningslarm skall användas på alla barn upp till 1 år.