Se det som en 3 dagars kur där du introducerar detta, sen bakar du in bekräftelsen i vanliga ramsan. Men tänk också på att egentligen inför vi inte ramsan för barn under 4 mån då de oftast söker huvudet till rösten, men på några få så funkar det tidigare (typ i ert fall och i vårt fall då den funkade från 2 mån). GRATTIS!
Då har du en superb strategi framför dig nu då!
Här kommer ramsan till dig från internationella SHN boken.
annawahlgren skrev:O:)
Nu ska du "bara" flytta fokus från dig själv och vad du gör och inte gör - vad du gör som är "rätt" och inte "rätt" - till lilla barnet och hennes reaktioner
Där ligger hemligheten.
Jag citerar här det som står om ramsan i nya, Internationella Sova hela natten. Det kanske kan tända ett ljus, rassla igång en pollett, lyfta på förlåten
"Ramsan är en godnattramsa, som upprepas fyra gånger efter varandra med ytterst kort paus emellan, ungefär som ett fyrfaldigt leve.
En ramsa består alltså av fyra verser. Ibland får man ta till sex i ett svep för att hinna få barnets uppmärksamhet, ibland till och med åtta.
Ramsan du gör till din bör vara rytmisk, sångbar, tillåta alla möjliga sorters tonfall, inte vara för kort och inte för lång. Den bör inte innehålla barnets namn, även om det är frestande – det är ju inte meningen att du ska kalla på barnet. Med ramsan du ger är det SÖMNEN som kallar på barnet!
Godnattramsan ska vara ständigt densamma. För dagslurarna modifierar du den, så att den inte innehåller ordet natt.
Din partner i kurandet kan välja sig en annan ramsa, även på ett annat språk, bara den i sin tur ständigt är densamma för henne / honom.
Min egen godnattramsa lyder i all enkelhet: ”Go’natti med sig, sov så gott”. Jag säger den med tydlig rytm och betoning: ”Go’NATT-i- MED-sig, SOV-så-GOTT!” På dagen säger jag: ”Sov så skönt, liten stund.” Också med rytm i lugnt tempo: ”SOOV så SKÖNT, LIten stund.”
Också ramsan måste övas grundligen i förväg av er båda kurare! Man kan öva i duschen, ute, till musik, överallt där det finns ljud. Och ni kan öva på varandra: den ena krånglar, gnäller, protesterar och skriker – den andra ramsar tyst på henne / honom med ett magstöd och en övertygelse som kunde försätta berg.
Initialt går man ut starkt i första versen med en såkallad pangramsa. Tänk på vagnen, som du högg i sista ögonblicket, just när den skulle falla över stupet! Där fanns inte plats för några frågor eller någon försiktighet. På bråkdelen av en sekund tog du greppet om situationen. Med samma tveklöshet sätter du in ramsan och överröstar barnet.
För att ramsan ska kunna överrösta och verkligen lugna barnet, krävs, som du förstår, att du övat in den riktigt högt och rejält, innan du startar kuren – högre än du tror!
Spädbarn måste överröstas också av den anledningen att de blir vettskrämda av sitt eget skrikande.
Ramsan kan både sjungas och sägas. I båda fallen krävs ett magstöd som skulle anstå en operasångare. Den ska kunna låta bestämd (”det här är vad som gäller”), glad (”allting är fullkomligt underbart toppenbra”), hurtig (”tjohej tjohopp, vad det är härligt att leva”), rar (”man skulle kunna äta upp dig, så gullig är du, men det får jag göra i morgon”), småarg (”nu får det vara nog, nu räcker det!”) etc. Se där, nu fick du fem variationer att börja träna på!
Allra första kvällen på Sova hela natten-kuren, när du lägger barnet i sängen, kan du introducera ramsan som ett vanligt, vänligt god natt (gånger fyra), medan eller strax innan du lägger tillrätta inför buffning eller vagning. På så vis får sig barnet en första bekantskap med ramsan. Men det gäller bara denna enda gång.
I fortsättningen ska ramsan eskortera dig ut.
På första versen är du redan på väg ut, bortvänd från sängen och med siktet inställt på dörren; på andra versen är du igenom dörren och utanför; på tredje versen står du osedd på andra sidan dörren (som står på glänt); på fjärde och sista versen, som går ner i tonfallet, starkt punktsättande, är du bortvänd också från dörren, som om du vore på väg därifrån.
Sedan gäller det att lyssna. Mer därom i Lathunden!
Liksom vad gäller både vagning och buffning är en god regel att låta det gå betydligt längre tid som du inte ramsar än det tog dig att ramsa nyss.
Under andra natten av Sova hela natten-kuren ska du kunna erfara en dialog med barnet. Du hör och känner hur ramsan ”tar”, tack vare ditt idoga arbete med att nå fram till barnet. Du kan allt säkrare avpassa tonfall och röststyrka efter den kommunikation som pågår (där inte minst tystnaden talar sitt tydliga språk).
Det blir då alldeles tydligt att Sova hela natten-kuren är en process. Det går alltså inte att en gång för alla hitta ett och samma sätt att säga / sjunga ramsan som i alla lägen alltid fungerar, oförändrat likadant varje gång, lika lite som det går att en gång för alla hitta ett och samma sätt att vagna eller buffa som i alla lägen fungerar, oförändrat likadant varje gång. Inte heller går det att en gång för alla stipulera hur länge man ska buffa respektive vagna respektive ramsa varje gång, eller, än värre, hur länge barnet ”får” skrika i minuter räknat mellan varje gång. Vi talar här process och kommunikation. Du har en euforisk upplevelse att se fram emot, när du själv får uppleva detta med ditt barn!
Till sin effekt bygger ramsan på ryssen Pavlovs princip om betingade reflexer. Ring i klockan, så dreglar hunden efter mat – därför att maten brukade serveras till ljudet av en klocka. För barnet associerar ramsan mycket snart – betingningen börjar redan första natten av Sova hela natten-kuren – till ligga ner-ligga still-somna-somna om, därför att den alltid följer på tillrättaläggandet, vagningen, buffningen eller solfjädern, vilket eller vilka av kurens rogivande verktyg man nu har låtit föregå den. Snart räcker det med att man ramsar i förbigående, bokstavligen, eller till och med från sin egen avskilda, avlägsna säng, för att barnet ska lägga sig platt ner och somna om.
Den betingade reflexen är dock inte hela hemligheten – i så fall skulle man ju kunna låta den där klockan göra jobbet. Nej, vad ramsan förmedlar, utöver betingning, är ett ”All is well” av först lugn, sedan säkerhet, slutligen njutning.
Bekräftelseramsan är vad som ska följa med barnet in i sömnen. Den är av samma ordalydelse som godnattramsan, men mjuk, uppmuntrande och just bekräftande till sitt tonfall: ”Just så, man ligger ner så skönt, och så somnar man så gott. Precis så gör man, å, så skönt!”
• Godnattramsan ger besked, respektive påminner om att det är dags att sova så gott, lugnt och tryggt - vargen är jagad på porten, bössan är laddad och säkerheten garanterad.
• Bekräftelseramsan avslutar det hela, när allt är klart: barnet är på väg att somna, eller har kanske till och med redan somnat. Den ska ändå ha sista ordet. Bekräftelseramsan smyger sig med in i sömnen och dröjer sig betryggande kvar.
”Men hjälp! Bekräftelseramsan stör! Lille Charlie skulle just till att somna, och så gick han igång igen på bekräftelsen!” Så kan det låta, och så kan det bli.
Det hjälps inte. Lille Charlie ska ha sin bekräftelse på att han gör alldeles rätt i att ligga ner så skönt och vara tyst och känna efter hur tryggt och gott han har det. Det är också ett ”besked” som får upprepas vid behov!
I praktiken betyder det att man får backa bandet en smula och återgå till den kraftfulla godnattramsan för att (än en gång) tala om för lille Charlie vad som gäller. Och sedan lyssna. Och vid behov påminna. Och sedan lyssna igen. Och invänta John Blunds entré. Och servera bekräftelseramsan – igen. Tills den tas emot med nöjd tystnad.
Kanske redan under första natten på Sova hela natten-kuren – i alla händelser under den andra – märker du att barnet tystnar under själva godnattramsan. Då förlänger du de fyra verserna med två till av modell bekräftelseramsa, om du tycker det känns lagom, och bakar på så vis ihop det hela. Då ger du alltså inte bekräftelseramsan separat längre, eftersom det inte behövdes. Barnet tog emot bekräftelsen redan nu.
Det är ett spännande äventyr du begår! Där nyckeln är att lyssna."
O:)O:)
Jag tog faktiskt upp och matade fast jag tänkt att matning skulle ske kl 4. Efter det sov han till 06.50 och jag tog upp någon minut senare. Mamma känner sig glad och pigg idag 
Jag började ramsa vid första uppvaket men det kändes så fel att ramsa när han inte var arg. Annars är man ju alltid knäpp tyst på natten och så skulle jag helt plötsligt prata med honom fast han bara låg och pratade med lite större bokstäver...
Ja, vi får väl se hur det går...
Vågar knappt skriva vad jag gjorde...
