gråter plötsligt vid ensamlek och så snart

[rebekka4]

har blivit många inlägg här på sistonde... men detta är inte lätt.

Vi är mitt i kuren, som inte har gått planenligt (se tidigare inlägg). Nu har nya problem uppstått.

Ensamlek. Brukade tidigare föregå ca 30 minuter varje morgon och hon älskade det. Nu gråter hon så fort hon placeras i sängen med leksakerna. Hur tacklar man det?

"Rädd" för sängen Så fort vi nästan närmar oss sängen gråter hon. Min man tror att vi har gett henne "sängskräck". Inte det bästa om man vill lära sitt barn att gilla att sova...

...och vargtimman... Den är hopplös. Hon är klarvaken och står och skriker. Jag ramsar (först snällt och så bestämt och inte för ofta) och signalerar att "ingenting händer på morgonen". Har jag missat nåt annat viktigt eftersom det inte funkar.

Och en sista fråga. Vi har låtit henne sova middag i vagnen. Det skall vi väl inte ändra på nu, när vi håller på att kör in rutinerna, eller hur? Först när det sitter kan vi börja lägga henne i sängen också på dagen?!?!

Tack
Ulrika

[Hella]

Ta inte upp henne innan ensamleken. Byt blöja ,ge välling i sängen. Sen kommer leksakerna i samt även nån skiva med barnvisor som hon tycker om,eller radion.
Så istället för att gå från väldigt attraktiva mammas famn ner i mindre roliga sängen. Så gå från mindre roliga sängen till roliga sängen med leksaker i.
Barn kör lätt fast och har en förmåga att sammanknippa ex vissa lekasker med tråkigheter som sjukdom eller nångång man blev "räddad"från en leksak vid ensamlek av en inte bättre vetande förälder. Då kan det lilla livet lätt tro att "nu är jag med den där prylen som jag grät när jag såg sist,då kom mamma/pappa in och tog upp mig. Bäst jag gråter nu med,för det är ju så det ska vara!"
Har man kört fast, som du verkar ha gjort , kan jag varmt rekommendera att köra en ensamlekskur, Kolla in tidigare trådar där kan du hitta länkar till denna.
Jag har själv haft väldiga problem i perioder med ensamleken. Började med den allt för nära lillflickans åttamånaders kris. Jag har ändå varit supernoga med att aldrig ta upp henna när hon varit ledsen. I värsta fall har jag varit tvungen att gå in och putsa ett fönster eller nånting i hennes rum,bara tills hon lugnat ned sig och börjat undersöka nån leksak. då har jag gått fram och plockat upp leksakerna en efter en undersökt dem noga,skrattat åt dem ,lekt med dem,ropat in andra familjemedlemmar som har fått beundra de helt fantastiska sakerna. sen plockar jag undan dem innan hon får chansen att leka med dom,vilket hon brukar vilja vid det här laget.
Jag har gjort sakerna attraktiva till nästa gång!

[Hella]

En grej till, du måste hitta verktyg som fungerar! Uppstår en krissituation,och det gör det även ibland efter avslutad kur, så är redskapen guld värda. Misströsta inte för att hon inte accepterar buffning!
Det gick exempelvis alldeless strålande att buffa min tjej ända tills hon fick lunghinneinflammation. Efter det var det helt hopplöst. Hon blev helt hysterisk när jag la tillrätta och började buffa. Och ramsan ska vi inte tala om. Väl uppövad och väl fungerande sen en månad tillbaks fungerade den nu inte alls.
Så vad göra? Jag skapade nya verktyg 8) ! Bestämde mig för att lägga henna på sidan ,med ryggen mot mig. Höll fast med varsam hand samt strök henne över ryggen. Det fungerade! Ramsan bytte jag mot skrammel; Fyllde ett par burkar med okokta makaroner. Sen skramlade jag rytmiskt med burken på samma vis som jag skulle sagt ramsan. Knäpptyst blev det! Antagligen av ren förvåning .Efter en stund kom ett nytt litet skrik, där jag svarar med ett skrammel. Precis på samma sätt som med ramsan.
Sen succesivt kan man om man vill smyga in de ursprungliga verktygen.
Ex; först kanske buffa ,fast på sidan, sen framstupasidoläges buff och tillslut riktigt magläge och buff, tja du förstår hur jag menar! Samma med skramlet; bara att smyga in en ramsa då och då ,för att tillslut gå över helt till ramsa.Får du orning på verktygen så kommer du att klara vargtimmen gallant,jag lovar!

[rebekka4]

för svaret Hella
Provade din metod för ensamlek i ett par dar, men hon bara grät Så nu håller vi 14 dagars paus med ensamleken. Sen får jag börja från början där.

Tror att allt för mycket händer för henne just nu. Hon är fortfarande inte förtjust i sitt rum, men det går bättre.

Och det med vargitmman tycks vi ha löst Det var ju rena rama kaoset i början på veckan. Men så en morgon så satte jag på låg musik i matrummet, när hon tystnade på ramsan andra gången. Och tro det eller ej -ungen la sig ner och sov Så det har blivit mitt krisredskap. Och nu kan hon hitta på att lägga sig ner och somna om bara på ramsan. Och dessutom vaknar hon kanske först kvart över sex, alltså efter vargtimman, nu. Tror att mörkläggningsgardiner och en halv timmas tidigare läggning också har gjort susen!

Ulrika