Min 4-åring ledsen vid lämnande...

[Lilla Klara]

Hej!

Min minsta lilla är 4 och ett halvt år. Hon började på dagis då hon fyllde tre år och hade då och har fortfarande storebror som är ett och ett halvt år äldre i samma skolbyggnad.

Mitt bekymmer är hur jag ska göra då hon på sista tiden börjat säga att hon inte vill gå på dagis, hon vill vara hemma (hon TRIVS hemma och har inga som helst behov av kompisar utan leker för sig själv i timmar). När vi ska lämna henne på dagis blir hon ledsen, gråter och ber mig stanna eller säger att hon vill åka hem. Jag vet att hon har det bra på sitt dagis med sina toppen fröknar och kompisarna, jag vet att hon när jag lämnat henne inte är ledsen utan leker och deltar, jag vet att de fyra timmar om dagen hon är där är bra timmar, men ändå gör det inte saken lättare. Hon vill vara hemma!

Hon har även separationsånget om jag på kvällen måste åka någonstans. Då blir hon ledsen och protesterar, vill att jag ska vara hemma även om resten av familjen är där. Hon är och har alltid varit en liten mammis, i hennes ögon är jag så häääärlig.

Hur ska man förhålla sig då man lämnar en ledsen liten på dagis? Jag har svårt att bara säga hej då och raskt gå då hon är ledsen, något som en del förespråkar för att "göra pinan kort". Men min känsla är att jag vill att hon inte ska vara så ledsen då jag går, men då kan det ta tid innan jag kan gå. Dessutom känner man pressen på sig från fröknarna (inbillar jag mig i alla fall) att man inte ska dröja kvar. Vad är bäst? Jag känner mig som en svikare då jag lämar henne och hon är ledsen. Jag, den som hon litar på mest i hela världen lämnar henne när hon är ledsen!!

Har varit hemma med mina barn länge, i sex, nästan sju år sammanlagt. Så kom jag in på universitet nu vilket är både roligt och viktigt för mig. Vill så gärna kunna kombinera barn och studier.

Hur tänker ni kring ledsna barn som man ska lämna i olika situationer? HUr gör man, vad säger man?

/Stina

[miniz]

Hej Lilla KLara!

Först kommer en liten trad om det samma där TorpSara och Susanne* har gett fina svar:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=16744

Finns det en möjlighet att ha henne hemma en dag i veckan? Hon börjar snart i skolan och da gar det ju inte.

Det gar att kombinera barn och studier!
Lycka till och berätta gärna hur det gar.

Kram
Maria

[Susanne*]

Hej Stina
Och super Maria

Som jag ser det så måste man egera efter sina mål och beslut, samt skilja på vad som är barnens känslor och ens egna. Som jag skriver så ser jag ingen överensstämmelse mellan ledsna barn vid lämning, och att barn inte vill eller inte trivs. Tänk på också att barn frågar i påstående form och undrar "är detta verkligen ok". Efter att ha varit hemma länge så är det kluvet att lämna dem, för oss kanske framför allt, vilket leder till (jag i alla fall ) att vi tolkar in både det ena och det andra.

Du har tagit ett beslut att läsa (grattis - jag har precis också börjat ånyo) och nu får du köra enligt det beslutet till fullo. I alla fall inför barnen, tvivla får du göra på din egen kammare. Din lilla raring är en nu en lite större raring och behöver också en värld utanför. Sedan håller jag till fullo men att det är super om du kan lägga shcema så ni får en ledig dag. Sedan jag fick barn har jag alltid hållt en ledig dag som helig i veckan. Hellre har jag jobbar/läst nätterna igenom.

Och ja - gör pinan kort. Du ska förmedla att detta är ett bra beslut och en bra plats och att du "genomför kampen för överlevnad". Genom att stanna tror jag du överför dina tvivel på henne och hon känner aknske dessutom att hon till varje pris måste vara glad för mamma. Och det vill vi ju inte. Det är ok att vara ledsen vid separationer och det är ljuvligt att ses igen.

Varm kram
Susanne