Hur förklarar ni (eventuellt) för era barn att de inte får ha smink på sig?
Jag sminkar mig nästan alltid när jag ska göra något speciellt och ofta även på vardagar. Självklart tycker Liv, 3 år, att det är jättespännande och vill gärna kladda med läppstift och rouge. Jag låter henne prova litegrann men vill inte att hon ska ha på sig smink när hon går utanför hemmet.
Anledningen till detta är i första hand för att jag vill hålla utseendefokuseringen på avstånd så länge som möjligt. Jag försöker även hejda mig själv när det gäller att övertala henne att sätta på sig (i mitt tycke) fina kläder mm. Den andra anledningen är förstås omgivningens reaktioner och att smink i vårt samhälle signalerar en sexuell mognad. Ingen av dessa anledningar är lätt att förklara för en 3-åring.
Det är lätt att förklara varför en baby-hyad 3-åring inte behöver concealer och puder, men hur förklarar jag att hon inte får ha t.ex läppstift? Vad är skillnaden mellan att sätta på sig läppstift och gå till parken, och att måla sig till indian och gå till parken? Varför får vuxna ha smink och inte barn? Det är ju inte som t.ex. alkohol, farligt för en växande kropp.
Har funderat länge på detta och vore mycket tacksam för andras synpunkter.
Smink och barn
Smink och barn
Helena
mamma till Liv 050219 och Buster 080206
mamma till Liv 050219 och Buster 080206
Hej Helena 
Ja du...jag förstår att du funderar och jag funderar gärna tillsammans med dig.
Jag har resonerat som så att "varför inte" när det gäller de små trollen:?: Precis som du skriver så ser de vad vi gör och tycker det är mycket spännande. Precis som de tycker det är spännande att tvätta och koka ägg.
Det är för dom en del av det livet vi lever och de vill förstås ta del av det.
Det är ju två delar i detta (minst) som du skriver. Dels utseendefixeringen och då den sexuella delen. Jag resonerar som så att jag tror lite lite läppstift varken gör till eller ifrån. Om man ska förklara smink som något "fel" så funkar det ju inte att vi som förebilder har det. Min största flicka stod vid 18 mån och stampade brevid mig och sa pst (läppstift) och ville ha. Idag är hon en sund tjej som själv tycker det är för tidigt att ha smink till skolan - trots att hon fortfarande älskar det. Hon är absolut mån om sitt utseende men jag kan inte se att pst'et påverkat detta utan det är i så fall hela samhällsbilden och den värld vi lever i.
Gällande den sexuella anspelningen så kan jag inte se den kopplingen i så låg ålder - men väl i skolåldern. Men när den tiden kommer så brukar det heller inte vara ett önskemål. För övrigt så får mina barn gå till dagis/skola klädda precis hur de vill - bara de är tillräckligt varma. Vill de ha finaste finklänningen så varsogod. De strålar av stolthet och är så lyckliga. Kläder som jag anser ska undvikas (magtröjor, string på barn etc) skulle jag aldrig ens köpa till dem så där kan man styra innan.
Det finns en mängd andra argument och frågeställningar men jag börjar här så kan vi fortsätta vidare sedan.
För övrigt så är lille gossen sötast bland alla barnen hos dagmamman i sitt ärvda rosa regnställ. Gissa vi får kommentarer på det
Och vad är det och vad ger det för signaler 
Kram
Susanne
Ja du...jag förstår att du funderar och jag funderar gärna tillsammans med dig.
Jag har resonerat som så att "varför inte" när det gäller de små trollen:?: Precis som du skriver så ser de vad vi gör och tycker det är mycket spännande. Precis som de tycker det är spännande att tvätta och koka ägg.
Det är för dom en del av det livet vi lever och de vill förstås ta del av det.Det är ju två delar i detta (minst) som du skriver. Dels utseendefixeringen och då den sexuella delen. Jag resonerar som så att jag tror lite lite läppstift varken gör till eller ifrån. Om man ska förklara smink som något "fel" så funkar det ju inte att vi som förebilder har det. Min största flicka stod vid 18 mån och stampade brevid mig och sa pst (läppstift) och ville ha. Idag är hon en sund tjej som själv tycker det är för tidigt att ha smink till skolan - trots att hon fortfarande älskar det. Hon är absolut mån om sitt utseende men jag kan inte se att pst'et påverkat detta utan det är i så fall hela samhällsbilden och den värld vi lever i.
Gällande den sexuella anspelningen så kan jag inte se den kopplingen i så låg ålder - men väl i skolåldern. Men när den tiden kommer så brukar det heller inte vara ett önskemål. För övrigt så får mina barn gå till dagis/skola klädda precis hur de vill - bara de är tillräckligt varma. Vill de ha finaste finklänningen så varsogod. De strålar av stolthet och är så lyckliga. Kläder som jag anser ska undvikas (magtröjor, string på barn etc) skulle jag aldrig ens köpa till dem så där kan man styra innan.
Det finns en mängd andra argument och frågeställningar men jag börjar här så kan vi fortsätta vidare sedan.
För övrigt så är lille gossen sötast bland alla barnen hos dagmamman i sitt ärvda rosa regnställ. Gissa vi får kommentarer på det
Och vad är det och vad ger det för signaler Kram
Susanne
"Det talas för lite om glädjen med barn..."
Tre underbara godingar: 1996, 2003, 2007
Tre underbara godingar: 1996, 2003, 2007
Hej!
Jag håller helt med dig i att barn givetvis är finast som de är.
Jag sminkar mig i princip aldrig 8) så än har det gått relativt smärtfritt.
Vi har kompromisser vad gäller prinsessan.
Sådant som jag godkänt är cerat i olika former och genomskinligt nagellack med lite glitter i (utan formaldehyd).
Sen blir det flätor med fina rosetter och glittriga hårspännen (bra, för håret kommer ur ansiktet ).
Då är sessan supernöjd och har inte frågat efter något annat.
Både nagelmålning och flätning ger dessutom en trevlig stund med lite ompyssling och uppmärksamhet riktad enbart till henne .
Det som hon däremot funderat på är varför i hela friden jag epilerar benen, men efter att jag någon gång låtit det gått lite för länge mellan gångerna kom hon med denna ljuvliga kommentar " du är ju lika hårig som pappa" och sedan har hon aldrig kommenterat det mer
.
Jag håller helt med dig i att barn givetvis är finast som de är.
Jag sminkar mig i princip aldrig 8) så än har det gått relativt smärtfritt.
Vi har kompromisser vad gäller prinsessan.
Sådant som jag godkänt är cerat i olika former och genomskinligt nagellack med lite glitter i (utan formaldehyd).
Sen blir det flätor med fina rosetter och glittriga hårspännen (bra, för håret kommer ur ansiktet
).Då är sessan supernöjd och har inte frågat efter något annat.
Både nagelmålning och flätning ger dessutom en trevlig stund med lite ompyssling och uppmärksamhet riktad enbart till henne
.Det som hon däremot funderat på är varför i hela friden jag epilerar benen, men efter att jag någon gång låtit det gått lite för länge mellan gångerna kom hon med denna ljuvliga kommentar " du är ju lika hårig som pappa" och sedan har hon aldrig kommenterat det mer
. Med prinsessa -04 och prins -06 Hej heltor!
Har inget givet svar men kan berätta hur jag gör med min Maja 4 år. Jag sminkar mig emellanåt och hon vill också prova. Jag har låtit henne använda mina sminkborstar som hon borstar runt i ansiktet med (utan smink på). Sen har hon fått prova läppstiftet. Jag och hon duttar på lite tillsammans och sen beundrar hon resultatet i spegeln. Det är ju de kletiga grejerna hon vill åt
Jag tänker på att inte säga saker som att "nu gör mamma sig fin" utan jag har inte kommenterat det hela alls. Hon har aldrig frågot något mer än att "får jag prova?" Jag vill ju heller inte att hon ska få känslan av att man måste ha smink på sig för att vara fin.
Man ser ju rätt ofta att barn (både pojar och flickor) har nagellack på sig. Här var jag också väldigt återhållsam, men nu har Maja fått prova och hon tycker ju att det ser väldigt fint ut. Samma här att vi bara har konstaterat att vad fint det ser ut. Punkt slut. Inte en massa "åh så fiiin du blev nu".
Men oj vad långt det här blev... Kort och gott tror jag att de ska få prova eftersom att det i den här åldern mest handlar om att få känna på mammas sminkgrejer och få kleta, än att få sminka sig för att vara fina. (Såklart.) Annat blir det när de kommer upp i 10-12 årsåldern kan jag tänka. Då handlar nog diskussionen snarare om att inte vara för brådmogen, men nu är det som sagt bara kladdet de vill åt
/Ottilia
Har inget givet svar men kan berätta hur jag gör med min Maja 4 år. Jag sminkar mig emellanåt och hon vill också prova. Jag har låtit henne använda mina sminkborstar som hon borstar runt i ansiktet med (utan smink på). Sen har hon fått prova läppstiftet. Jag och hon duttar på lite tillsammans och sen beundrar hon resultatet i spegeln. Det är ju de kletiga grejerna hon vill åt
Jag tänker på att inte säga saker som att "nu gör mamma sig fin" utan jag har inte kommenterat det hela alls. Hon har aldrig frågot något mer än att "får jag prova?" Jag vill ju heller inte att hon ska få känslan av att man måste ha smink på sig för att vara fin.
Man ser ju rätt ofta att barn (både pojar och flickor) har nagellack på sig. Här var jag också väldigt återhållsam, men nu har Maja fått prova och hon tycker ju att det ser väldigt fint ut. Samma här att vi bara har konstaterat att vad fint det ser ut. Punkt slut. Inte en massa "åh så fiiin du blev nu".
Men oj vad långt det här blev... Kort och gott tror jag att de ska få prova eftersom att det i den här åldern mest handlar om att få känna på mammas sminkgrejer och få kleta, än att få sminka sig för att vara fina. (Såklart.) Annat blir det när de kommer upp i 10-12 årsåldern kan jag tänka.
Då handlar nog diskussionen snarare om att inte vara för brådmogen, men nu är det som sagt bara kladdet de vill åt /Ottilia
Mamma till flicka född 040903.
Hej
Jag ville bara berätta att min lillebror hade nagellack o handväska både inne och utomhus till han var typ 5 år
Men det verkar inte ha gett honom några men, förrutom att jag tycker det är kul att berätta det för hans kompisar.
Tror inte heller att det handlar om att vara fin, mer som alla andra oxå skriver, det handlar om kladdet och att göra som mamma (eller pappa kanske... )
Jag ville bara berätta att min lillebror hade nagellack o handväska både inne och utomhus till han var typ 5 år
Men det verkar inte ha gett honom några men, förrutom att jag tycker det är kul att berätta det för hans kompisar.
Tror inte heller att det handlar om att vara fin, mer som alla andra oxå skriver, det handlar om kladdet och att göra som mamma (eller pappa kanske...
)Celeste 061208 -
Världens Bästa Barn
-Världens Bästa Barn
Tusen tack för alla svar!
Liv får ha både nagellack, prinsessklänning och fina hårspännen när hon känner för det. Och det kommer Buster också att få ha, för övrigt. Man kan ju verkligen fråga sig varför jag tycker att nagellack är ok och läppstift inte
Erkänner att det finns tendenser till både dubbelmoral och vad-ska-alla-andra-säga i min frågeställning. Känner bara instinktivt att det skulle vara riktigt jobbigt att kliva in på dagis med en make-ad dotter.
Åker bort över helgen (dåligt tajmat inlägg). Ska ransaka mig själv och återkommer för fortsatta diskussioner på tisdag.
Trevlig helg!
Liv får ha både nagellack, prinsessklänning och fina hårspännen när hon känner för det. Och det kommer Buster också att få ha, för övrigt. Man kan ju verkligen fråga sig varför jag tycker att nagellack är ok och läppstift inte
Erkänner att det finns tendenser till både dubbelmoral och vad-ska-alla-andra-säga i min frågeställning. Känner bara instinktivt att det skulle vara riktigt jobbigt att kliva in på dagis med en make-ad dotter.
Åker bort över helgen (dåligt tajmat inlägg). Ska ransaka mig själv och återkommer för fortsatta diskussioner på tisdag.
Trevlig helg!
Helena
mamma till Liv 050219 och Buster 080206
mamma till Liv 050219 och Buster 080206
Jag jobbar ju med barn och jag skulle inte se det som något konstigt om ett litet barn upp till kanske 5 år kom i lite smink om mamman sa att hon/han absolut ville ha lite läppstift idag.
Däremot skulle jag reagera om en 8-åring kom till skolan med mascara och läppstift när skolan sagt ifrån om smink. En 3-åring är ju mest nyfiken och en 8-åring är ju mer utseendemedveten så det finns en skillnad där tycker jag...
Däremot skulle jag reagera om en 8-åring kom till skolan med mascara och läppstift när skolan sagt ifrån om smink. En 3-åring är ju mest nyfiken och en 8-åring är ju mer utseendemedveten så det finns en skillnad där tycker jag...
Mamma till solstrålen Elsa född okt -07
och livsnjutaren Ellen född april -11
född okt -07 och livsnjutaren Ellen
född april -11-
*frieda*
Mina ungar har fått "sminka" sig båda två. Eller, ja, gått lös med rougeborstar och lite läppglans.
Jag säger: "Nu ska vi gå och måla oss..." Också gör vi det, Engla och jag alltså. Benjamin är inte intresserad av rougeborstar längre
Vi beundrar resultatet och känner oss väldigt tjusiga med färgen. "Suuusiig" säger Engla, med en falsett på slutsnärtern. Ungefär som man kan känna sig tjusig i en röd tröja med gula prickar på
Vi tycker alla om att göra oss fina, både till mans och till kvinns oavsett vilka medel vi använder.
Jag säger: "Nu ska vi gå och måla oss..." Också gör vi det, Engla och jag alltså. Benjamin är inte intresserad av rougeborstar längre
Vi beundrar resultatet och känner oss väldigt tjusiga med färgen. "Suuusiig" säger Engla, med en falsett på slutsnärtern. Ungefär som man kan känna sig tjusig i en röd tröja med gula prickar på
Vi tycker alla om att göra oss fina, både till mans och till kvinns oavsett vilka medel vi använder.Dottern har haft nagellack som storasyster (elva åre äldre) målat dit sedan hon var hur liten som helst - jag har nog inte ens tänkt på det utom för att tycka att det ser fult ut men det säger jag ju inte.
Jag målar mig med kajalpenna det är i princip allt och blev lite störd när barnet önskade sig en "sminkdocka" för något år sedan. Men hon fick ju en och sminket som var till luktade verkligen illa och var svårt att få bort från vardagsrumsgolvet där det råkade hamna...
När hon så smånigom lär vilja måla sig för att gå på disco har jag problem, jag har ju haft problem redan nu eftersom hon inte fick gå på disco alls i förskolan för jag tyckte hon var för liten. "alla" andra barn fick förstås och på vårterminen i ettan klarade jag inte att låta henne vara utanför så då fick hon gå. Och jag förstår ju att om något år eller två kommer hon att vilja måla sig också, hon har redan nämnt hål i öronen någon gång och jag har väl mest låtit det sväva i luften.
Hennes syster bärjade inte måla sig förrän på högstadiet och det är ju helt ok ur min synpunkt även om de oftast ser helt för jäkliga ut då de börjar eftersom de kletar på alldeles för mycket.
Detta med kläder har varit svårt - jag är snobb så jag vill gärna att det ska vara snyggt och passa ihop och liksom ha något tema - coolt, sött, stiligt, klassiskt... samtidigt som jag tycker att detta verkligen är något som hon måste få tycka om själv. Men nog har hon tagit intryck, det är jobbigt att höra hur hon kollar att tröjan matchar brallorna för jag förstår ju var det kommer ifrån. Det var också jobbigt att höra henne sorgset konstatera att brunhårigt inte var lika fint som blont (hon är brunhårig) jag försöker låta bli att ha någopn ååsikt alls utan vara nöjd med mig och mitt liv och inte kommentera utseenden öht - och ALDRIG prata vikt då barn hör öht!
Dottern har förtsått att jag är tjock men hon påstår att jag inte är FÖR tjock och då säger jag att det är jag visst för det är inte riktigt hälsosamt att vara så överviktig som jag ä.
Sen är jag ju enbröstad och vithårig också så barnet får liksom stå ut med att hennes mamma inte riktigt följer normerna men tycks ha roligt ändå.
Och jag tror väl det är där någonstans man hamnar - hur man hanterar detaljerna är inte lika viktigt som hur man själv förhåller sig till siitt eget utseende och sitt mående. Och där är det svårt att ändra sig så man får kämpa på.
Jag målar mig med kajalpenna det är i princip allt och blev lite störd när barnet önskade sig en "sminkdocka" för något år sedan. Men hon fick ju en och sminket som var till luktade verkligen illa och var svårt att få bort från vardagsrumsgolvet där det råkade hamna...
När hon så smånigom lär vilja måla sig för att gå på disco har jag problem, jag har ju haft problem redan nu eftersom hon inte fick gå på disco alls i förskolan för jag tyckte hon var för liten. "alla" andra barn fick förstås och på vårterminen i ettan klarade jag inte att låta henne vara utanför så då fick hon gå. Och jag förstår ju att om något år eller två kommer hon att vilja måla sig också, hon har redan nämnt hål i öronen någon gång och jag har väl mest låtit det sväva i luften.
Hennes syster bärjade inte måla sig förrän på högstadiet och det är ju helt ok ur min synpunkt även om de oftast ser helt för jäkliga ut då de börjar eftersom de kletar på alldeles för mycket.
Detta med kläder har varit svårt - jag är snobb så jag vill gärna att det ska vara snyggt och passa ihop och liksom ha något tema - coolt, sött, stiligt, klassiskt... samtidigt som jag tycker att detta verkligen är något som hon måste få tycka om själv. Men nog har hon tagit intryck, det är jobbigt att höra hur hon kollar att tröjan matchar brallorna för jag förstår ju var det kommer ifrån. Det var också jobbigt att höra henne sorgset konstatera att brunhårigt inte var lika fint som blont (hon är brunhårig) jag försöker låta bli att ha någopn ååsikt alls utan vara nöjd med mig och mitt liv och inte kommentera utseenden öht - och ALDRIG prata vikt då barn hör öht!
Dottern har förtsått att jag är tjock men hon påstår att jag inte är FÖR tjock och då säger jag att det är jag visst för det är inte riktigt hälsosamt att vara så överviktig som jag ä.
Sen är jag ju enbröstad och vithårig också så barnet får liksom stå ut med att hennes mamma inte riktigt följer normerna men tycks ha roligt ändå.
Och jag tror väl det är där någonstans man hamnar - hur man hanterar detaljerna är inte lika viktigt som hur man själv förhåller sig till siitt eget utseende och sitt mående. Och där är det svårt att ändra sig så man får kämpa på.
Enastående mor till dotter född 2000